Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nederländerna - Författning - Förvaltning - Rättskipningen - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Nederländerna
726
1922 går kronan i arv enl. förstfödslorätt och
lineal tronföljd bland män, som genom män
härstamma från N:s förste konung, Vilhelm
Fredrik, prins av Oranien-Nassau; först om icke några
sådana finnas, kunna kvinnor ärva tronen el.
förmedla sådan arvsrätt. Den verkställande
makten tillhör konungen, men för dess utövning bär
han intet ansvar. Detta åvilar i stället m i n i s
t-r a r, som kungen till- och avsätter. Några av
dem äro chefer för ministeriella dep., andra icke.
Tillika tillsätter konungen inom varje dep.
understatssekreterare, som handla i
ministerns ställe enl. hans instruktioner och med ett
ansvar, som icke minskar ministerns ansvar. För
ämbetsbrott svara ministrarna liksom en rad
andra höga ämbetsmän inför N:s högsta domstol.
Mer än detta juridiska ansvar betyder dock det
politiska, som blivit en konsekvens av
parlamentarismens genombrott i praxis. Från den för
författningen okända ministeriella k o n s e
1-j e n, ledd av en också för författningen okänd
premiärminister, bör åtskiljas statsrådet (de
Raad van State), som konungen icke blott utser
utan inom vilket han också presiderar. Dess
grundlagsbestämda uppgift är att ta under
omprövning varje förslag, som konungen avser att
framlägga för folkrepresentationen el. vice versa,
liksom varje allmän förordning, som skall gälla
för riket. En avd. därav har enl. lag att döma
i administrativa mål, som äro underställda
konungens högsta domsrätt. Folkrepresentationen
utgöres av generalstaterna, fördelade på
en första och en andra kammare. Andra
kammaren, som består av 100 led., utses på 4 år med
lika rösträtt av medborgare, som fyllt 23 år,
enl. proportionell valmetod. Alla led. avgå
samtidigt. Första kammaren består av 50 led.,
utsedda också enl. proportionell valmetod för 6
år av provinsialstaternas ledamöter. Hälften av
dem avgå vart tredje år. Valbarhetsåldern är för
båda kamrarna 30 år. Generalstaterna
sammanträda till lagtima session tredje tisdagen i sept.
varje år. Den lagstiftande makten utövas
gemensamt av konungen och generalstaterna.
Egendomligt nog översändas alla konungens förslag
enbart till andra kammaren. Fattar denna ett
positivt beslut, översänder den det till första
kammaren, som kan antaga det utan ändring el.
förkasta det. Det laginitiativ, som grundlagen
tillerkänner generalstaterna, utövas enbart av andra
kammaren. Sedan denna antagit förslaget,
översänder den det till första kammaren, som i sin
ordning, om den godkänner förslaget, översänder
det till konungen med anhållan om hans
samtycke. Genom lag fastställes regleringen av rikets
samtliga utgifter och anvisas medel för deras
täckande. För grundlagsändring kräves samtycke
av både konung och generalstater. Definitivt
beslut kunna de senare fatta först efter upplösning
och med 2/s majoritet inom vardera kammaren.
Sitt sista kapitel ägnar grundlagen åt den nya
konstitutionella ordningen för de i dess första
artikel nämnda territorierna, Indonesien, Suriname
och Nederländska Antillerna. En union skall
upprättas, i vilken som jämlika stater skola ingå
kungariket och Indonesiens förenta stater.
Unionens krona skall bäras av drottning Vilhelmina
el. den efter henne till tronen närmast
arvsberät-tigade. Genom sina organisationer skall den
skapa gemenskap i fråga om utrikespolitik och
försvar samt om nödvändigt finanser såväl som
ekonomiska och kulturella angelägenheter.
Nederländerna, Suriname och Nederländska Antillerna
utgöra ett kungarike, vars krona likaledes
bäres av N:s drottning. Ang. unionens
genomförande se Indonesien.
Förvaltning. Om c e n t r a 1 f ö r v a 11 n i n g e n
se ovan Författning. — Med hänsyn till
lokalförvaltningen är N. uppdelat i 11
provinser och 1,014 kommuner. Provinserna äro
Gro-ningen, Friesland, Drenthe, Overijssel,
Gelder-land, Utrecht, Noordholland, Zuidholland,
Zeeland, Noordbrabant och Limburg. Nordostpoldern
i IJsselmeer har ännu icke införlivats med någon
provins. Elten (vid Gelderlands gräns) och
Tüd-dern (vid Limburgs gräns) äro administrerade
tyska områden. — För varje provins existerar en
representativ församling, p
rovinsialstater-n a, som enl. proportionell valmetod väljas av
medborgare, som fyllt 23 år. De avgå alla
samtidigt. De äro befogade att utfärda förordningar
ang. provinsens angelägenheter och att pålägga
skatter. I båda fallen kräves konungens
godkännande. Bland sina led. utse de
deputeradestater, vilka har verkställigheten sig
anförtrodd, vare sig provinsialstaterna äro samlade el.
icke. Konungen förordnar i varje provins en
befallnings havande med uppgift att
verkställa hans befallningar och utöva kontroll
över provinsial- och deputeradestaternas
verksamhet. — I spetsen för varje kommun står ett
kommun råd, utsett av kommunens inv. enl.
regler, svarande mot dem, som gälla för val
av provinsialstaterna. Rådets ordf. (Burgemeester)
utses och entledigas av konungen. Den dagliga
förvaltningen ombesörj es av borgmästaren och
2—6 åldermän (Wethouders el. Burgemeester),
utsedda av och inom kommunrådet.
Rättskipningen handhaves av en högsta domstol
Haag med kassationsdomstols egenskap, 5
överrätter (appelldomstolar). 19 distriktsdomstolar och
62 kantonsdomstolar. Rannsakning med jury är
okänd i Holland. Kantonsdomstolen, som
handlägger smärre förseelser, är en enmansdomstol.
Större saker avgöras av distriktsdomstolarna om
i regel 3 domare; överrätterna äro domföra med
3 och högsta domstolen med 5 led. Alla domarna
utses för livstid av regenten, högsta domstolens
efter ett förslag av A. K. De kunna avsättas
endast efter dom av högsta domstolen. Särskilda
barndomstolar upprättades 1922 för handläggning
av både civila och kriminella mål.
Förhistoria. N:s förhistoria börjar under den
begynnande yngre stenåldern, då
Frankrike—Belgien—England behärskas av den s. k. campignien.
Under ett skede, motsv. Skandinaviens döstid,
markera yxorna utmed en linje Zuiderzees
sydspets—Münster en skarp gräns mellan två
kulturområden. Det norra kännetecknas även av
hunebedden och enmansgravkultur. Mot slutet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
