Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norra Åsum - Norra Ängby - Norra Östergötlands järnvägar - Norrbacka - Norrbagge - Norrbo (Västmanlands län) - Norrbo (Gävleborgs län) - Norrbo, Elf - Norrboda - Norrbotten - Geologi - Terrängformer - Vattendrag - Klimatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Norra Åsum—Norrbotten
142
Norra Äsum, socken i Skåne, 1941
inkorporerad med Kristianstad.
Norra Ängby, stadsdel i Bromma förs.,
Stockholm, n. om Södra Ängby.
Norra Östergötlands järnvägar, Örebro S—
Pålsboda—Finspång—Kimstad—Norrköpings ö,
med sidospår Kimstad—Norsholm; spårvidd o,89i
m; längd 132 km. Öppnad för trafik: Örebro—
Pålsboda, 30 km, 1900; Pålsboda—Finspång, 58
km, 1874; Finspång—Norsholm, 27 km, 1885;
Kimstad—Norrköping, 17 km, 1906. N.
förstatligades 1950.
Norrbacka, del av Solna stad, strax v. om
Vasastaden i Stockholm. Här ligger bl. a.
Karolinska sjukhuset.
Norrbagge, gammalt skämt- el. öknamn på
norrmän, vanligt redan på 1200-talet, då enl.
Håkon Håkonssons saga Birger jarl förbjöd, att
hans norska gäster kallades ”baggar”. Även i
Norge har benämningen fordom förekommit.
Norrbo, härad i Västmanlands län, närmast
n. om Västerås, kring Svartån. Socknar:
Ske-rike, Skultuna, Fläckebo, Haraker och
Romfar-tuna; tillhör Västmanlands mell. domsaga
(tingsställe Västerås), Västerås och Fagersta fögderier.
Norrbo, sn i Gävleborgs län, N. Hälsinglands
domsaga; 201 km2, 879 inv. (1953). Omfattar det
bördiga näset mellan Dellensjöarna och de
små-kuperade sluttningarna från ö. 961 har åker.
Kyrkan uppf. 1799. Ingår i Bjuråkers och N. pastorat
i Ärkestiftet, Sundhede kontrakt. Tillhör
storkommunen Bj uråker.
Norrbo, E1 f, pseud. för förf. A. Törnblom.
Norrboda, fiskläge i Gräsö sn i Uppland.
Norrbotten, Sveriges nordligaste kustlandskap
(se karta vid Lappland). Arealen är 27,722,23 km2;
175,035 inv. (1953). Landskapets nordligaste punkt
är belägen på 68°9’ n. br., dess sydligaste på
Ö5°4’. Största längden i n. n. ö.—s. s. v. är 350
km och bredden i ö.—v. 184 km. N. omfattar
den del av N :s län, som ligger utanför Lappland.
Ofta uppfattas N. icke som ett självständigt
landskap utan som en del av landskapet Västerbotten.
Geologi. Berggrunden i N. består nästan
överallt av urberg. I s. upp till trakten strax n. om
Luleå utgöres det av gnejs och gnejsgranit.
Mellan Råne älv och Västerbottensgränsen är i själva
kustlandet gnejsen uppblandad med så mycket
granitiskt material, att man kan tala om
migma-titer el. biandgnejser. Dylika uppträda också i
området mellan Kalix och Torne älvars nedre
lopp samt i Paj ala. I större delen av Paj ala, i
Korpilombolo och Tärendö socknar dominera
lapplandsgranit och till denna bundna
apatitfö-rande gabbrobergarter. Sådana finnas även i
kustlandet, ss. i Nederkalix och överluleå. V. om
Torne älvs mynningsområde finnas jatuliska och
kaleviska glimmerskiffrar och fylliter. Av
mycket ungt datum äro en del smala eruptivgångar
i Luleå skärgård. Berggrunden är nästan
överallt täckt av lösa jordlager, dels morän, dels
marina leror och älvsediment. Högsta kustlinjen
ligger högst i det s. kustlandet (240 m), lägst i n.
(160 m), där landet redan hunnit höja sig
åtskilligt, innan isen smälte bort och lämnade plats
för havet. Trots den högsta kustlinjens låga nivå
i dessa trakter nådde det senglaciala havet ända
till trakten n. om Paj ala, vilket beror på den
där-varande flacka terrängen. Längre söderut
trängde fjordar av ishavet genom Angesåns och Lule
älvs dalar genom hela kustlandet ända in i
Lappland. 1 området ovanför högsta kustlinjen, där
moränen dominerar, intaga mossar och
sumpmarker stora arealer.
Terräng former. Den stora lappländska
urbergsplatån sänder utlöpare mot s. ö. in i N. i form
av låga massiv el. långsträckta ryggar mellan
älvdalarna. Blott en ringa del av N. ligger över 200
m ö. h. Lutningen mot s. ö. är svag, så att även
mycket låga höjder få betydelse för
landskapskaraktären. Skärgården är därför rikare
utbildad här än i allm. i Norrland och når en bredd
av upp till 40 km. Kusten är låg och når sällan
50 m ö. h., kustslätterna tillväxa utåt havet på
gr. av den pågående landhöjningen. Älvarna
mynna i stora fjärdar, ss. Kalix-, Råne-, Lule-,
Pitholms-fjärdarna. De äro forts, av de stora
floddalarna, som ha var sin typ. Tornedalen är
bred och flack, medan Kalix älv flyter fram
genom ett småbergigt landskap utan tydligt
dal-före. Luledalen är inom kustzonen diffus men
tränges vid Boden samman mellan ganska tätt
liggande restberg. Ovanför Boden har Lule älv
skurit sig ned genom sina äldre avlagringar, som
därför bilda högt liggande terrassplan. Pite älv
strömmar fram genom mera storkuperade
terrängformer, vilka mot s. v. flyta samman till ett
moräntäckt platålandskap, vars högsta delar ligga
mer än 500 m ö. h.
Vattendrag. N. har del i ej mindre än 4 av
Norrlands storälvar: Torneälv bildar dess ö.
gräns. Dessutom flyta genom landskapet
Kalix-älv, Lule och Pite älvar och en av de största
skogsälvarna, näml. Råne älv. Ett gott bevis för
huru odeciderade lutningsförhållandena äro i N :s
n. del utgör den ryktbara Tärendö-bifurkationen.
Här ledes en del av Torneälvs vattenmassa genom
en särskild älvgren, Tärendöälv, över till
Kalix-älv. Älvarnas vattenstånd är synnerligen
växlande. De stora älvarna ha högvatten på sommaren,
i stort sett avtagande till vinterlågvattnet. I
skogsälvarna kommer efter vårflödet ett
sommarlågvatten, ibland följt av ett mindre höstflöde, innan
vinterlågvattnet tar vid. I alla älvarna finnas
talrika forsar, varför ingen älv kan sägas vara
segelbar på någon längre sträcka.
Klimatet är hårt med stor årlig
temp.-ampli-tud. Medeltemp. för jan. är lägst i n. —140, i s.
—9°. I Piteå är den —9% i Haparanda —to?3.
Sommaren är däremot varm. Medeltemp. för juli
växlar mellan 13° i n. och nära 160 i s. Piteå
har då 15% Haparanda I5°s. Men sommaren är
kort. Antalet dagar med mera än to° medeltemp.
är i Piteå 98, i Haparanda 88; längst i n. torde
de ej vara flera än 60. Snötäcket har i
kusttrakterna en varaktighet av c:a 180 dagar.
Isläggningen i mindre sjöar och vattendrag sker i
kustlandet omkr. 1 nov., längst i n. nära 1 mån.
tidigare. Islossningen sker i kustlandet omkr. 20
maj och längst i n. omkr. 30 maj. Bottenhavet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
