Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostron - Ostronfiske - Ostronbank - Ostronförgiftning - Ostrowiec - Ostrovskij, Aleksandr Nikolajevitj - Ostrovskij, Nikolaj - Ostturkestan - Ostwald, 1. Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
O stronbank—O stwald
652
salthalt, näringstillgången och frihet från
fiender. Gynnsamma lokaler äro därför t. ex. den
grunda Limfjorden och de norska fjordarnas (upp
till Trondheim) ”poller”, smärre vikar, som vid
högvatten fyllas med saltvatten. I Skandinavien
förekomma o. längs Norges kust upp till 66°
n. br. I Sverige finnas de dock i ringa antal.
O. saknas nu i Östersjön. Bland andra ätliga
o. må nämnas de portugisiska, O. (Gryphaea)
angulata, och de amerikanska, O. virginica, av
vilka särskilt de senare äro föremål för ett
inkomstbringande fiske.
Ostronfiske. O. fiskas från de naturliga
bankarna på djupare vatten med ”ostronskrapa”,
försedd med ett knivlikt tillplattat järn samt
vidhängande säck av grovt nät el. järnmaskor. På
mindre djup och på bergbotten tagas o. med
”ostrontång”, ett slags tång av järn med långt
skaft. I Sverige fiskas o. endast i Bohuslän och
i mycket liten skala. Även i Norge har fisket
ringa betydelse. Viktigare är fisket i Danmark,
där särskilt bankarna i Limfjorden äro kända
för sina utmärkta o. (Fladstrandsostron). I
Tyskland finnas bankar vid Schleswig-Holsteins
västkust. Långt viktigare än dessa äro emellertid
de franska och näst dem de holländska och
engelska ostronförekomsterna. Utom från Europa fås
o. i stor skala från Nordamerikas kuster och från
Japan.
Då de naturliga ostronbankarna icke äro
tillräckliga att fylla behovet, har man sedan
gammalt anlagt ostronodlingar i stor skala.
Ostronodlingen avser dels att inplantera redan vuxna
o., för att göda dem och göra dem mera
välsmakande, i särskilda bassänger, ”ostronparker”,
dels att uppsamla ostronyngel och bereda detta
lämplig plats för vidare utveckling.
Uppfångandet av yngel kan ske på olika sätt. Ofta
utläggas i närheten av moderostronen kalkade
tegelstenar el. ostronskal, på vilka ynglet lätt
fäster sig.
O. kunna odlas på platser, som ständigt ligga
under vatten. Dels bearbetas härvid naturliga
bankar och förbättras genom införande av
ostronyngel (England, Danmark, Tyskland), dels
omskapas platser, där o. eljest icke finnas, genom
utplantering av o. till givande ostronodlingar
(delar av Nordamerikas östkust, Holland). I delar
av Norge och Italien odlas o. hängande, varvid
som uppsamlare för ynglet tjäna förankrade
risknippor. O. kunna även odlas i på vatten
blottade och åter översvämmade områden, varvid allt
arbete sker vid lågvatten och för hand
(Nordamerikas västkust, Japan, Formosa, Frankrike,
Belgien). Härvid kunna odlingarna ligga helt
torrlagda vid ebbtid, el. också anordnar man
låga dammar, där o. även vid ebb äro täckta av
vatten. — Litt.: R. Kändler, ”Die Kultur der
Auster” (i E. Abderhalden, ”Handbuch der
bio-logischen Arbeitsmethoden”, IX, d. 5, 1930).
Ostronbank, se Bank 3) och Ostron.
Ostronförgiftning. Ostron förorsaka stundom
förgiftning. Ibland ha de före el. efter fångsten
smittats med tyfus- el. paratyfusbaciller ur orent
vatten. I andra fall ha gifter bildats i ostronen
el. av dem upptagits ur omgivande vatten, och
symtomen av akut o. likna då dem av
mussel-förgiftning. Ostron måste fångas i friskt vatten
och väl sköljas i sådant, tillsatt med koksalt.
Ostrowiec låstrå’vjäts]( stad i Polen, 50 km
ö. om staden Kielce; c:a 35,000 inv. Järn- och
stålindustri I trakten järnmalmsfält.
Ostrovskij [astrå’fskaj], Aleksandr
Niko 1 a j e v i t j, rysk dramatiker (1823—86), var
1843—51 anställd vid handelsdomstolen i Moskva
och förvärvade stor förtrogenhet med den då
ännu gammalryska köpmannamiljön. Dessa
kunskaper utnyttjade O. i många av sina bortåt
femtio skådespel. O. blev skaparen av Rysslands
borgerliga drama. Mest bekanta av hans verk äro
komedierna ”Svoi ljudi sotjtemsja” (Oss vänner
emellan; tr. 1850), ”Ne v svoi sani ne sadis”
(Skomakare, bliv vid din läst; 1853) och
”Bjed-nost ne porok” (Fattigdomen är ingen skam;
1854) samt det gripande familjedramat ”Groza”
(Ovädret; 1860). O. skrev, med mindre
framgång, även historiska dramer. O:s samlade
skrifter utgå vos i 10 bd 1904—05. — Monogr. av
J. Patouillet (1912).
Ostrovskij [astrå’fskaj], Nikolaj, rysk
revolutionär och författare (1904—36). O. föddes
i en arbetarfamilj i Ukraina, deltog i
inbördeskriget i hemprovinsen, blev efter en olycka 1927
drabbad av sjukdom, som ledde till förlamning
och blindhet. Han räknas till den sovjetryska
litteraturens klassiker, beundrad lika mycket för
sin karaktär som för sitt författarskap. O:s
huvudarbete är ”Hur stålet härdades” (1932—
33; sv. övers. 1947), en skildring av rysk
ungdoms offervilja under revolutionsåren.
Ostturkestan, se östturkestan.
Ostwald [å’stvalt]. 1) Wilhelm O., tysk
fysiker och kemist (1853—1932), prof, i kemi i
sin födelsestad, Riga, 1881—87, i fysikalisk kemi
vid univ. i Leipzig
1887—1906. O.
skapade sig redan tidigt en
rangställning inom den
fysikaliska kemin,
framför allt genom
upptäckten 1888 av
den efter honom
uppkallade ostwaldska
utspädningslagen, genom
ett grundläggande
studium av
katalysfenomenet samt genom
betydande arbeten inom
elektrokemin. Han
grundade jämte van’t
Hoff Zeitschrift für physikalische Chemie
(1887). — O. utvecklade ett utomordentligt
produktivt förf.-skap och författade bl. a. ett stort
antal läroböcker, framför allt den berömdå
”Lehr-buch der allgemeinen Chemie” (2 bd, 1885—87)
samt ”Grundriss der allgemeinen Chemie” (1889),
”Hand- und Hilfsbuch zur Ausführung
physiko-chemischer Messungen” (1893), ”Dié
wissen-schaftlichen Grundlagen der analytischen Chemie”
(1894), ”Elektrochemie. Ihre Geschichte und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
