Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pemphigus - Pen el. hammarpen - Peña - Penang - Penater - Pence - Penchant - Penck, Albrecht - PEN Club - Pencz, Georg - Pendang - Pendel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
Pen—Pendel
36
kvarlämna en oskyddad yta, som lätt infekteras.
P. kan antingen vara medfödd el. förvärvad. P.
kan uppträda akut el. kroniskt, både med och
utan feber el. klåda, med och utan förebud, och
ge upphovet till mycket smärtsamma
hudförändringar.
Pen el. h a m m 3 r p e n, den del av en
hammare (se d. o.), som är riktad från ”slaget” el.
”banen”.
Pena [pä’nja], sp., ”klippa”, ingår i flera
spanska bergnamn.
Pena’ng5 stat i Malajiska federationen (se
d. o.), utgörande jämte fastlandsdelen Wellesley
ön Penang (förr officiellt Prince of Wales’
Island), som av ett 4 km brett sund skiljes från
Malackahalvöns västkust. Huvudstad är
George-town.
Penäter (lat. penätesj, hos forntidens romare
skyddsgudar för hem och härd. Deras dyrkan
var därför alltid förenad med Vestas. Urspr.
tänktes de utan bestämd personlighet och
dyrkades utan bild; senare valdes till de olika
hemmens p. grupper ur den erkända gudakretsen
(Vesta, Jupiter, Venus o. s. v., vanl. ett par),
och dessas bilder fingo då plats vid härden.
Romerska staten hade även sina p., tidigast dyrkade
jämte Vesta i hennes tempel. När dessa p. i
senare tid framställdes i bild, gav man dem
Diosku-rernas gestalt.
Pence [pe’ns], eng., se Penny.
Penchant [pä/ä’], fr., böjelse, förkärlek.
Penck, A 1 b r e c h t, tysk geograf (1858—
1945), prof, i fysisk geografi i Wien 1885, i
Berlin 1906—26, där han 1906—22 även var dir.
för Institut für Meereskunde. Han har i hög grad
bidragit till geografiens ställning som
självständig vetenskap. Särsk. betydelsefulla äro hans
insatser inom glacialmorfologien. P. var
initiativtagare till Internationella världskartan i skalan
1:1 mill.
PE’N Club [-kla’b] (av eng. club, klubb, och
PEN, ett i anslutning till pen, penna, bildat
initialord till poets, skalder, playwrights,
skåde-spelsförf., publishers, förläggare essayists,
essä-förf., kritiker, editors, redaktörer, utgivare,
novellists, romanförf.), engelsk förening av förf,
och förläggare, grundad 1921 på förslag av J.
Galsworthy med syfte att främja personlig
förbindelse mellan medl. samt mellanfolkligt
samarbete och förståelse mellan pennans folk. P.
har fått avläggare i ett 40-tal länder. Den
svenska Pennklubben bildades 1922 av Anders
Österling, Aug. Brunius, Axel Lun degår d och
Fritz Henriksson. De olika pennklubbarna möttes
före 2:a världskriget årl. till internationella
kongresser, som bl. a. diskuterat frågor om
översättningar. 1932 instiftades ett internationellt
litteraturpris. Efter kriget hölls den första
kongressen i Stockholm 1946. Med stöd av UNESCO
utger P. tidskr. PEN International, som
utkommer i London och bl. a. innehåller refererande
anmälningar av de viktigaste böckerna i olika
länder. Ledande person i P. var länge H. Ould,
generalsekr. 1921—51, utg. av de s. k. ”PEN
books” 1941—51. — Litt.: ”Writers in freedom”
Fig. 1. Matematisk pendel.
(1941) och ”Freedom of expression” (1945),
båda utg. av H. Ould.
Pencz [pänts], Georg, sydtysk målare,
grafiker (omkr. 1500—50). P:s äldre arbeten visa
inflytande av Dürer, hans yngre verk av samtida
italiensk konst. I Karlsruhe finns P:s bekanta
bild av en guldsmed (1545). Hans mytologiska
och bibliska kopparstick äro högt uppskattade.
Pendang [pagda’13], eg. något som hänger,
motstycke (till tavla el. annan sak).
Pendel (av lat. pendére, hänga ned), i
allmännaste bemärkelse varje kropp, som är rörlig
kring en fast punkt el. axel och påverkas av
krafter, som ge kroppen ett bestämt jämviktsläge
och som sträva att återföra den dit, om den ev.
rubbas därifrån.
1) Den enkla el. matematiska p.
utgö-res av en tung punkt a (fig. 1) i ena ändan av
en viktlös stav ac, som är fritt vridbar kring
punkten c under
inverkan av
tyngdkraften. Till följd
härav är a tvungen
att begränsa sina
rörelser till ytan
av en sfär med c
till medelpunkt (p.
säges vara s
färis k), under det
att ac samtidigt
beskriver någon
ko-nisk yta (härav
även benämningen k o n i s k, varmed dock oftast
avses centrif ugalpendeln, se nedan).
Den sfäriska p. har gjorts till föremål för
ingående matematiska studier av framför andra
L. Euler och A. M. Legendre samt i senare tid
av G. Kobb m. fl.
Relativt enkelt ställer sig förhållandet, om ac
under rörelsen alltid förblir i ett och samma
plan, svängningsplanet, då a:s rörelse
kommer att äga rum utefter en cirkelbåge. P.
säges då vara plan. Då p. befinner sig i vila,
intar den det lodräta läget ac (fig. 1). Bringas
den till läget bc och släppes, drives den av
tyngdkraften med alltjämt växande hastighet tillbaka
mot jämviktsläget och fortsätter på gr. av
trögheten rörelsen på andra sidan av ac, nu med
avtagande hastighet, enär tyngdkraften verkar i
motsatt riktning. I läget b’c blir hastigheten noll;
kraften vänder åter samma väg, uppnår nätt och
jämnt utgångsläget bc, vänder där ånyo, och
rörelsen upprepar sig så oavbrutet. Den är
periodisk. Vinkeln acb kallas a m p 1 i t u d (även
elongations- el. u t s la gs vin ke 1).
Rörelsen mellan vändpunkterna b och b’ utgör en
svängning el. oscillation, den därtill
erforderliga tiden kallas svängningstid
(mindre ofta betecknar man härmed tiden för en
s. k. fullständig el. dubbel svängning = 2 enkla
svängningar, således från b till b’ och tillbaka
till b). Den matematiska behandlingen av p. ger
följ, lagar, gällande för små utslagsvinklar:
a) svängningstiden är oberoende av
amplitu-dens storlek. P. är i s o k r o n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
