Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persien - Författning och förvaltning - Rättskipningen - Vapen och flagga - Försvarsväsen - Förhistoria - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Persien
92
uppdelat i 10 provinser, ustans, under var sin
ustandar och provinserna i inalles 76
underprovinser, shahriståns, under var sin farmändär.
Såväl nämnda styresmän som de, vilka förestå lägre
lokala enheter, utses av regeringen.
Rättskipningen är anordnad efter franskt
mönster. I byar och småstäder döma fredsdomare, i
större städer högre domstolar; 8 appelldomstolar
(hovrätter) finnas samt en högsta domstol, den
senare i Teheran och med kassationsdomstols
karaktär. Nya civil-, straff- och handelslagar efter
franska och schweiziska förebilder ha utfärdats.
Vapen och flagga. Vapen: inom lagerkrans å
grön mark och mot blå
himmel naturligt lejon åt v.,
hållande sabel. I bakgrunden
strålande sol. Vapnet krönes av
schahkronan. — Flagga: tre
horisontala band: grönt, vitt,
rött, örlogsflaggan är i mitten
belagd med vapnet.
För svar sväsen. Allmän
värnplikt är stadgad för män
i åldern 21—45 år, och utbildningstiden är
2 år. På gr. av friköpsrätt m. m. är antalet
värnpliktiga förhållandevis ringa. — Armén
består av c:a 130,000 man, fördelade på bl. a. 10
div. Dessa torde vara av relativt låg kvalitet.
Huvuddelen av materielen är föråldrad. Efter 2:a
världskriget har det dock skett vissa leveranser
av överskotts- o. a. materiel från U.S.A.
Gen-darmeriet (Security Guard) på omkr. 20,000 man
anses vara av god kvalitet. — Flottan består
av 2 kanonbåtar, baserade i Persiska viken, samt
3 patrullbåtar m. m., baserade i Kaspiska havet.
— Flygvapnet, som lyder under armén,
består av 1 attack-, 1 bomb- och 1 transportflottilj.
Flygbaser finnas bl. a i Teheran, Isfahan och
Tebriz. Ett mindre antal amerikanska
attackflygplan ha levererats till P. under de senaste
åren.
Förhistoria. De äldsta fynden härröra från den
äldre stenåldern. Av särskilt intresse äro de
skelettfynd från istiden, som 1951 gjordes i
Hotu-grottan s. om Kaspiska havet och tillhöra en tidig
människoras av utpräglad Homo sapiens-typ;
tyvärr är en närmare åldersbestämning ännu icke
gjord. Även från yngre stenåldern och tidigaste
metalltid ha iranska fyndplatser lämnat ett rikt
fyndmaterial, som är av största vikt för
bedömandet av den tidigaste högkulturens uppkomst
i Mesopotamien. Dessa tidiga iranska kulturer
utmärkas framför allt av en rik och skiftande
målad keramik, som nådde sin höjdpunkt mot
slutet av 4:e årtusendet f. Kr. i den kulturform,
som efter huvudfyndplatsen kallas Susa I (se
bild vid Elam). Susa var huvudstad i riket Elam,
som redan i 3:e årtusendet f. Kr. framträder i
historisk belysning som en betydande stat med
livliga förbindelser med den sumerisk-babyloniska
kulturkretsen. De ö. delarna av P. började bli
historiskt kända först under loppet av sista
årtusendet f. Kr.
Historia. De tidigaste historiska uppgifterna om
de nu levande persernas förfäder härstamma från
assyriska kilskriftsuppteckningar, gjorda på
800-talet f. Kr. Som den första iranska statsbildningen
framträder M e d i e n, som synes ha haft sin
centralpunkt i n. och n. v. P. Grunden till det
persiska riket lades dock av den från Anschan i
Elam härstammande K y r o s I av akemenidernas
ätt, vilken genom att omkr. 550 f. Kr. störta den
mediske konungen Astyages lyckades förena
dennes nordpersiska område med sitt sydpersiska till
ett rike. Grunden var nu lagd till a k e m en i
d-riket, vilket inom kort genom underkuvandet
av Lydien 546 och erövringen av Babylon 539
höjdes till den orientaliska forntidens största
världsvälde. Sin definitiva utformning
nådde riket under Kambyses (529—522) genom
erövringen av Egypten 525. Under D a r e i o s I
Hystaspes (522—486), som erövrade n. v.
delen av Indien omkr. 518, nådde riket sin högsta
maktställning, som icke rubbades därav, att ett
fälttåg mot skyterna i Sydryssland 513 och mot
Grekland 490 voro mindre lyckade. Hans son och
efterträdare X e r x e s (486—465) sökte förgäves
vända krigslyckan under ett jätteangrepp mot
Grekland. Med Artaxerxes I började rikets
maktställning undergrävas. Uppstudsiga satraper
gjorde uppror, och tronstrider utbröto. När slutligen
Alexander den store ingrep och vid Gaugamela
331 besegrade konung D a r e i o s III C o
doma n n o s, var akemenidernas välde slut.
Alexander underlade sig småningom hela det
persiska riket men hann icke införa en fast
statlig ordning och kultur. Hans förtidiga död (323)
bragte åter Orienten i förvirring. Efter
långvariga strider mellan hans fältherrar samlades
ånyo en stor del av hans välde, bl. a. hela Iran,
under Seleukos I, men redan under dennes andre
efterträdare Antiochos II Theos (261—
246), bildades i Baktrien Grekisk-baktriska riket,
medan i Partien en stamhövding A r s a c e s (se
Arsaciderna) 248 grundade ett rike, som under
namn av det partiska småningom underlade sig
hela Iran och Mesopotamien och länge låg i krig
med romarna. Arsaciderna störtades 226 e. Kr. av
Ardaschir (226—241) av sasanidernas släkt,
som härstammade från provinsen Persis. Maktens
säte förblev dock i arsacidernas residensstad
Kte-sifon vid Tigris. Det nya riket fortsatte fejden
mot Rom. Ardaschirs son S h a p u r I (241—272)
besegrade och tillfångatog 260 kejsar Valerianus.
Under hans tid uppträdde Mäni med sin nya lära,
som sedan länge bekämpades av de
persiska prästerna. Även kristendomen utsattes för
blodiga förföljelser, bl. a. under Shapur II,
den store (309—379), bekant även för sin
kamp mot kejsar Julianus Apostata. Under
400-talet började de s. k. vita hunnerna infalla i P.
och tillfoga riket stor skada. De fördrevos
småningom med hjälp av de centralasiatiska turkarna
av Kosru I Anöscharvän (reg. 531—579),
den störste härskaren av sasanidernas dynasti.
Hans diplomati omspände bysantinska rikets alla
fiender. 540 inbröt han i Syrien och ödeläde det
blomstrande Antiokia, vars invånare förflyttades
till P. I Jemen utdrevos de kristna abessinierna,
och landet blev nominellt en vasallstat under P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
