Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peru, Perú - Klimat - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning - Språk - Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Peru
116
relativt kallt ytvatten (Peruströmmen) från högre
breddgrader mot det tropiska bältet men också
på att den genom att driva ytvattnet ut från
kusten suger upp det kalla djupvattnet. I berglandet
växlar temp. med höjden ö. h. Årsamplituden
är jämförelsevis ringa på gr. av närheten till
ekvatorn; däremot är dygnsamplituden betydlig
uppe på de högre platåerna. I kustlandet är
nederbörden ringa, på gr. av att den heta
passa-den blåser från landet ut över det starkt
avkylda kustvattnet. I s. framkallar detta om
vintern starka dimmor, som under aug.—sept. ofta
ligga över kustlandet veckor i sträck och som ge
upphov till fina duggregn (garüa). I n. kustlandet
saknas dessa, och öknen är här förhärskande.
Växtvärld. P:s tre naturliga huvuddelar äro
även växtgeografiskt tydligt åtskilda. I det torra
kustlandet överväger stäppvegetationen, avbruten
endast av glesa skogar och busksnår längs
kustfloderna. Sechuraöknen saknar nästan h. o. h.
växtlighet. Vid konstbevattning lämpar sig
kustlandet för odling av tropiska kulturväxter. — I
berglandet ändras vegetationens karaktär alltefter
höj dläget. V. sluttningarna upp till omkr. 2,700
m ha en tropisk torrflora, kännetecknad av bl. a.
bombaxträdet (Bombax ceiba), Schinus molle
och chirimoj aträdet (Anona Cherimolia) samt
kakteer. Ovanför vidtager subtropisk gräs- och
buskstäpp, över omkr. 3,800 m utbreder sig
den stäppartade högfjällsheden, puna, under
torrtiden ödslig och enformig, under regntiden rik på
färgrikt blommande örter. Norrut övergår punan
i en tättväxande gräsformation, jalca. —
öst-kordillerans ö. sluttningar äro bevuxna med
palmer, bambuarter, trädartade ormbunkar, epifyter
m. m. och bilda en övergångszon, Ceja de la
montana, mot skogslandet. Här tar den tropiska
regnskogen överhand; på torrare ställen avlöses
den av savanner, vid översvämmade flodstränder
av en gles buskformation.
Djurvärlden i kust- och berglandet är
relativt artfattig. Vid kusten häcka sjöfåglar i stora
mängder; deras exkrementer ha bildat de fordom
rika guanolagren. Här förekomma även sjölejon.
I berglandet finnas i vilt tillstånd guanacon och
vikunjan samt som husdjur laman och alpackan,
dessutom märkas hjort- och björnarter samt
puman; i högfjällen är kondoren vanlig. I
skogslandet förekomma alla den tropiska urskogens
djur från apor och jaguar till moskiter.
Befolkning. 1940 utgjordes 53% av
befolkningen av vita och mestiser, 46 °/o av indianer,
resten av huvudsaki. asiater och negrer.
Huvuddelen av indianerna utgöres av quichua, ättlingar
av det gamla inkafolket, vilka bo i La Sierra.
I P:s del av Titicacas högslätt leva
aymara-indianerna (se bild vid d-. o.). Av
indianstammarna i Orienten äro j ivaro mest kända.
Omkr. 10 °/o av befolkningen anses vara
spanska avkomlingar. De flesta vita och mestiser
bo i städerna. Under 1900-talet ha
åtskilliga tusental européer, särsk. italienare,
invandrat och slagit sig ned i Lima och
hamnstäderna som affärsmän. Negrerna leva huvudsaki.
i kustlandet, medan kineser och japaner livnära
sig som plantagearbetare och småhandlare.
Största städer äro Lima, Arequipa, Callao, Cuzco och
Trujillo. Iquitos är huvudort i Orienten, det
ö. låglandet. Cerro de Pasco (4,359 m ö. h.;
23,000 inv.) torde vara jordens högst belägna
stad.
Språk. Huvudspråk är den sydamerikanska
spanskan, men jämsides med denna intaga
indianspråken en stark ställning. Främst bland dessa
är quichua, som i det stora hela behärskar det
peruanska höglandet. Betydande men numera i
viss mån tillbakaträngt är aymara i s. ö. P. i
trakterna av Titicacasjön. Övriga indianspråk,
bland vilka märkes yunca i kustlandet, äro
ax-mindre betydelse.
Näringsliv. Åkerbruk är huvudnäring, och c:a
80 °/o av inv. livnära sig därav. Den
odlingsbara arealen uppskattas till 120,000 km2, men
endast 14,600 äro uppodlade. I det ökenartade,
c:a 50 km breda kustbältet äro c:a 4,500 km2
konstbevattnade, därav 2/s i det egentliga
kustområdet och resten i dalarna på Andernas nedre
sluttningar. Den förnämsta kulturväxten är
bomull. 80 °/o av skörden utgöres av en inhemsk,
mycket god bomullssort, tanguis. Bomullen
odlas huvudsaki. på plantager, särsk. i kustlandet,
liksom sockerröret. Kaffe odlas i mell. P:s dalar
på c:a 1,113,000 har, ris på kustslättens
konstbevattnade plantager, men skörden varierar starkt.
Plantageodlingen är begränsad till nivåerna under
2,000 m. I La Sierra mellan 2,000 och 4,000
m leva de indianska bönderna på sina småbruk
och odla majs, vete, råg och potatis.
Veteskörden utgjorde 1951 157,000 ton, men täcker ej
behovet. Även tobak, vin, oliver och ramifibrer
produceras. Kokabuskens blad tuggas av
indianerna; kokain beredes i Lima, Otusco o. a.
städer och exporteras även. Från Cincho’na-arter
utvinnes kinabark. Sedan under 1930-talet den
transandina vägen blev färdig från Oroya till
Tingo Maria på Cordillera Orientals ö. sluttning
vid Rio Monzöns utflöde i Rio Huallaga, kom
f. f. g. Amazonbäckenet i direkt förbindelse med
stillahavskusten. Vägen har senare utsträckts
ända till Pucallpa vid den segelbara Rio Ucayali,
så att Tingo Maria-regionens produkter nu kunna
utföras över Orientens främsta exporthamn,
Iquitos. Ett flertal tropiska produkter odlas, ss.
bananer, ananas, jordnötter, kautschuk, ris, kaffe
och tobak, men särskilt intresse ägnas teodlingen.
— Boskapsskötseln idkas som stordrift på
högslätternas vida gräsmarker, där får och nötkreatur
beta i hjordar på flera tusentals djur. Här
håller man även de två tama arterna av lamadjuret,
alpackan och vikunjan, för deras värdefulla ull.
1950 funnos 517,000 hästar, 2,639,000 nötkreatur,
3,350,000 lamadjur och 17,748,000 får.
P. är rikt på värdefulla mineraltillgångar.
Utvinningen av petroleum uppgick 1951 till 2 mill.
m3. De viktigaste kopparmalmsgruvorna ligga vid
Cerro de Pasco och ha bearbetats under tre årh.
Metallproduktionen omfattar koppar, bly, zink,
silver och guld Aven producerades antimon,
vis-mut, molybden och volfram. P. är världens
huvudleverantör av vanadin. Stora obearbetade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
