Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pietroasa (Pétrossa) - Piezoelektricitet, kristallelektricitet - Piezometer - Pigafetta, Antonio - Pigalle, Jean-Baptiste - Piggfrö - Pigghaj - Piggsvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Piezoelektricitet—Piggsvin
202
Valakiet, Rumänien, vid foten av Karpaterna
n. om Bukarest, platsen för Europas
praktfullaste guldfynd. Det utgjorde, då det 1837
anträffades av ett par bönder, 22 föremål: fat, skålar
och dryckeskärl samt smycken, allt av guld och
i stor utsträckning med inlagda granater o. a.
stenar. De i P.-fyndet (under årens lopp starkt
decimerat) ingående föremålen känetecknas av
den orientaliskt påverkade, barbariserade stil, som
utmärker senantikens konsthantverk och
återspeglas i germanernas, särsk. goternas metallarbeten.
Av särskilt intresse var en tung ring med
runinskrift i gotisk språkform, ett av de äldsta
run-fynden från kontinenten.
Pie’z oelektricitet (av grek. pie’zetn, trycka),
kristallelektricitet, de
elektricitetsmäng-der, som uppkomma, då vissa slag av kristaller
utsättas för tryck el. sträckning. Fenomenet
upptäcktes 1880 av bröderna J. och P. Curie och
har sedan experimentellt och teoretiskt undersökts
av ett stort antal forskare, bl. a. Röntgen,
Lipp-man och Voigt. — P. har iakttagits endast hos
kristaller med polära axlar, starkast hos
turma-lin, kvarts, seignettesalt och rörsocker. Lägges
en sådan kristall mellan två metallplattor, vilka
äro förbundna, den ena med jorden, den andra
med en elektrometer, så gör denna ett utslag och
angiver därigenom uppkomsten av ett elektriskt
fält, så fort plattorna pressas mot varandra.
Sträckes kristallen, kastar fältet om riktning. Man
skiljer mellan longitudinal effekt, där
fältriktningen överensstämmer med tryckets el.
dragningens riktning, och transversal
effekt, då dessa riktningar äro vinkelräta mot
varandra. Båda effekterna ha experimentellt
påvisats. —■ P. står i intimt samband med
pyro-elektriciteten. Båda slagen av elektricitet kunna
teoretiskt föras tillbaka till samma ursprung,
näml, lägesändringar hos jonerna i kristallernas
rymdgitter. — Fenomenet kan omvändas (r e c
i-prok piezoelektrisk effekt), så att
en uppladdning av kristallen kan framkalla en
dimensionsändring, en kontraktion el. en
utvidgning, av densamma. Sker uppladdningen periodiskt
genom ett elektriskt växelfält, komma även
di-mensionsändringarna att upprepas periodiskt och
med samma frekvens. Om denna frekvens
överensstämmer med kristallens egenfrekvens,
inträder resonans, och svängningsamplituden blir
relativt stor. En sådan kristall kan under lämpliga
försöksvillkor försätta det omgivande mediet i
mekaniskt-akustiska svängningar utanför det
hörbaras gränser med svängningstal upp till c:a 1
mill. per sek. P. har praktiskt utnyttjats på
många sätt: för mätning av höga tryck —
effekten är näml, proportionell mot trycket —, för
undervattenssignalering, inom radioteknik och
högfrekvensteknik. — Slutl. bör nämnas, att
plattor av kvartspulver, sammanhållet med asfalt som
bindemedel, visat en piezoelektrisk effekt, som
är 50 till 70 ggr större än för vanliga
kvartsplattor. Sådana kvartspulverplattor ha funnit
användning för konstruktion av en piezoelektrisk
mikrofon.
Piezométer (av grek. pie’zein, trycka, och
Jean-Baptiste Pigalie: Voltaire.
Marmor. Institut de France,
Paris.
me’tron, mått), en av H. C. Örsted konstruerad
apparat för mätning av vätskors kompressibilitet.
Pigafe’tta, Antonio, italiensk sjöfarare
(omkr. 1490—efter 1534), medföljde Magalhäes
på dennes världsomsegling och sårades svårt i
den strid, vari befälhavaren stupade. P. skrev
en utförlig dagbok över resan, utg. bl. a. i ”Works
issued by the Hakluyt Society”, 1874, och i
”Recueil de voyages et de documents pour servir
å 1’histoire de la géographie”, 24 (1923).
Pigalie [piga’l], J e a n-B a p t i s t e, fransk
skulptör (1714—85), betecknar i sitt lands
bildkonst rokokostilens uppblomstring. Efter sin
återkomst från
Rom 1741
utförde han för
mada-me de
Pompa-dour de båda
statyerna ”Merku-rius” och ”Venus”
(i
Kaiser-Fried-rich-Museum i
Berlin). Till
dessa verk sluta sig
den utsökta
goss-bilden ”Barnet
med fågelburen”
samt gruppen
”Vänskapen och
kärleken” (båda i
Louvren). På
1700-talet tillkom
den i högsta grad
tidsbetonade
Vol-tairestatyn i
Institut de France.
Monumentet över
marskalken av Sachsen i Thomaskyrkan i
Strasbourg (1753—76) är figurrikt och imponerande.
I samma anda men enklare och mera stillsamt
hållet är monumentet över hertigen av Harcourt i
Notre-Dame i Paris. — Monogr. av S. Rocheblave
(1919)-
Piggfrö, La’ppula {Echinospe’rmum),
växtsläkte bland strävbladiga växter, vars arter ha
små förgätmigej lika blommor och frukter med
hullingborst. I Sverige finnas två arter, L.
echi-nata och L. deflexa.
Pigghaj, zool., se Hajar, sp. 708.
Piggsvin, en grupp av däggdjursordn. gnagare.
Samtliga p. kännetecknas av att hår i växlande
utsträckning omvandlats till längre el. kortare
taggar. Kroppen är satt, huvudet klumpigt och
överläppen kluven. Alla p. äro växtätare. P.
omfatta två fullt självständiga familjer.
Träd-piggsvinen, fam. Coendidae, från Nya
världen äro klättrande former, med väl utvecklat
nyckelben, klätterfötter med vårtbeklädda sulor,
hos syd- och mellanamerikanska arter även
gripsvans. Till dessa hör det vanliga t r ä d
piggsvinet, Coendu (Cercolabes) novae-hispaniae,
från ö. Mexico och Mellanamerika. Det når en
längd av 95 cm, varav svansen upptar en
tredjedel. Hårbeklädnaden är lång, mjuk och
glänsande. Taggarna äro gula med svart spets. G r i p-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
