Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pisa - Pisakonsiliet - Pisanello (Antonio Pisano) - Pisang - Pisano, Andrea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Pisakonsiliet—Pisano
234
en romersk koloni, Pisae,
blev under medeltiden en av
de största handelsmakterna
vid Medelhavet. Under
1000-talet erövrade P., delvis med
Genuas hjälp, Sardinien,
Kor-sika och Balearerna från
sa-racenerna. Under senare
hälften av I2oo-talet gick P:s
sjömakt under, Korsika
avträddes 1300 till Genua,
Sardinien till konungariket
Ara-gonien 1320. Med Livornos
uppblomstring från
1500-ta-lets slut började P:s
betydelse som hamnstad att
upphöra, vilket även
sammanhängde med flodens
upp-grundning. Under 2:a
världskriget tillfogades staden
mycket allvarliga skador. Ett
30-tal kyrkor blevo mer el.
mindre svårt skadade, ävenså ett
1 o-tal palats. 2/g 1944 intogs
P. av de allierade. — Av de medeltida
stadsmurarna återstå betydande rester. Ett praktrum inom
den äldre medeltidens konsthistoria intages av
domen, som i huvuddrag stod färdig 1118. Det inre
har ett praktfullt mosaikgolv, rikt utstyrda
altaren m. m. Kampanilen, ”det lutande tornet i
P.”, som reser sig s. ö. om domen, började
byggas på 1170-talet och blev färdig omkr. 1350;
den är bekant särsk. genom sin egendomliga
byggnad: de 8 våningarna, i synnerhet de övre,
äro högre åt s. sidan, byggda efter den lutning av
4,3 m, som det 54,5 m höga tornet fick under
uppförandet. Mitt emot domens fasad ligger
Bap-tisteriet, en rundbyggnad från 1100- och
1200-talen; det innesluter en stor dopbassäng samt en
predikstol med rika reliefer av Niccolö Pisano.
Samtliga dessa monumentalbyggnader förblevo
så gott som intakta i kriget. Däremot är den
ryktbara begravningsplatsen Campo santo (se
d. o.) tyvärr mycket svårt skadad. Krigsskadade
blevo bl. a. kyrkorna San Michele och San
Niccolö, vilken senare också har ett lutande
klocktorn. Bland profanbyggnader märkas det s. k.
Medicéerpalatset, urspr. uppfört under 1000-talet
(nu till största del i ruiner), samt
ärkebiskops-palatset. P. har även praktfulla renässans- och
barockbyggnader, ss. den eleganta Loggia del
Mercato från 1600-talets början. Bland högre
bildningsanstalter märkas univ., gr. 1338,
lantbruks-, veterinär- och tekniskt inst., musikakad.
och seminarier samt flera museer. Industrien
producerar maskiner och bomullstyger, alabaster-,
glas- och porslinsvaror. Nära P. ligga klostret
Certosa di Pisa från 1300-talet, filmstaden
Tir-renia och badorten Bagni di San Giuliano med
redan i antiken uppmärksammade hälsokällor. —
Litt.: A. Schaube, ”Das Konsulat des Meeres
in P.” (1888); W. Heywood, ”A history of P.”
(1921).
Pisakonsiliet, det första av senmedeltidens
s. k. reformkonsilier. Efter fransk påtryckning
Pisanello: Sankt Georgs uppbrott till kamp mot draken. Fresk i S. Anastasia,
Verona.
inkallade kardinalerna från båda lägren (såväl
Gregorius XII i Rom som Benedictus XIII i
Avignon gjorde anspråk på påvemakten) ett
allmänt konsilium till Pisa 1409. Båda de
rivaliserande påvarna avsattes. Till ny påve utsågs
ärkebiskopen Pietro Filargi av Milano
(Alexander V). Då flera världsliga stater vägrade
att sända representanter till konsiliet, var dettas
öde redan från början avgjort. I st. f. två
påvar hade man fått tre, och reformplanerna
uppskötos till ett nytt allmänt konsilium, som skulle
sammanträda inom tre år. Alexanders
efterträdare Johannes XXIII inkallade det också
verkligen till Rom 1413 men upplöste det snart nog.
Pisane’llo [-lå], eg. Antonio Pisano,
italiensk målare och medalj skulptör (före 1395—
1455), verksam i Verona och f. ö. på många skilda
orter från Venedig till Neapel. P. var en mycket
betydande konstnär; särskilt är han berömd för
sina porträttmedaljer, vilkas frånsidor upptagas
av utmärkta reliefkompositioner (se bild 1 å
pl. vid Medaljkonst). Som målare har P.
tagit lika mycket intryck av Gentile da Fabriano
som av den veronesiska traditionen. Hans
målningar förena ytterst naturalistiska detaljer till
en stämningsfylld, sagoartad enhet, så t. ex. S:t
Eustachius’ legend med många troget återgivna
djurbilder (i National Gallery, London) samt
dubbelbilden av S:t Göran och S:t Antonius
(även där). — Litt.: J. P. Thiis, ”P.” (1941).
Pisa’ng, bot., se Banan.
Pisa’no [-nå], Andrea, italiensk skulptör
och arkitekt (omkr. 1290—1349), kallades 1330
till Florens för att utföra baptisteriets
bronsportar och blev en av grundläggama av den
florentinska skulpturen. Han var lärjunge till
Giovanni Pisano, men hans stil är lugnare och mer
harmonisk. I sina reliefer inskränker han figurernas
antal till det minsta möjliga och koncentrerar
handlingen till dess dramatiska huvudmoment.
Efter Giotto var P. byggnadsledare vid domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
