- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
333-334

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarisation - Polarisationsinstrument - Polariskop - Polaritet - Polarluft - Polarländer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

333

Polarisationsinstrument—Polarländer

334

går genom solen, iakttagaren och den betraktade
himmelspunkten. Understiger solens höjd över
horisonten 300, finnes på motsatta sidan av
himmeln på den vertikalcirkel, som går genom solen
och observatören, en s. k. neutral punkt,
vilken utsänder opolariserat ljus. Denna punkt
benämnes efter upptäckaren Aragos punkt
(funnen 1815). Andra neutrala punkter ha
funnits av Babinet och Brewster. B a b i n e t s
punkt (1840) ligger ovanför, Brewsters
punkt (1942) under solen, båda på den
ovannämnda vertikalcirkeln.

Polariserade ljusstrålar kunna interferera med
varandra. Härvid är dock att märka, att strålar,
som äro polariserade i mot varandra vinkelräta
plan, ej kunna undergå interferens.
Karakteristiska interferensfenomen uppträda, då parallella
el. konvergerande ljusstrålar av vitt,
linearpolari-serat ljus träffa en dubbelbrytande kristall. Man
erhåller därvid interferensfigurer. Detta fenomen
kallas kromatisk p., och man har härpå
grundat metoder för undersökning av kristallers
dubbelbrytande natur. — P. är ett fenomen, som ej
uteslutande förekommer hos ljuset. Det är
iakttaget vid alla slag av elektromagnetisk strålning.
P. är karakteristisk för all slags transversell
vågrörelse, och förhandenvaro av p. är ett indicium
på att en vågrörelse är av transversell natur. —
På grundval av hypotesen om existensen av en
elastisk ljuseter utvecklade A. J. Fresnel en
teori för p.-fenomen. Från denna berömda teori
härrör det vid beskrivningen av p.-fenomen vanl.
använda språkbruket. Till väsentligen samma
resultat har den elektromagnetiska ljusteorien fört.

Polarisationsinstrument, apparater för
framställning av polariserat ljus el. för
undersökning av polarisationsfenomen. Av anordningar
för åstadkommande av lineärt polariserat ljus är
Nicols prisma (nikol) den ojämförligt
viktigaste: betr, detta och andra instrument för dylikt
ändamål se Polarisation 2). Medpolarimeter
el. polarisationsapparat förstås vanl.
ett instrument, bestående av två anordningar,
polarisator och analysator, som båda
giva linearpolariserat ljus. I de flesta
polarisa-tionsapparater, som numera konstrueras, utgöras
såväl polarisatom som analysatorn av nikoler.
Ljus får infalla genom polarisatorn,
planpolari-seras av denna och passerar därpå analysatom.
Intill denna anbringas vid okulär iakttagelse
observatörens öga. Analysatorn är vridbar kring en
axel genom strålriktningen, och vridningens
storlek kan avläsas på en cirkelskala. Mellan
polarisatorn och analysatorn anbringas den substans,
som skall undersökas, t. ex. en polarisationsplanet
vridande kropp. En polarimeter, som är grundad
på uppträdandet el. försvinnandet av ett
interferensfenomen, har angivits av H. I. Wild. Den
kallas polaristrobometer. En polarimeter,
i vilken som analysator och polarisator användas
turmalinplattor, skurna parallellt med den optiska
axeln, är turmalintången (fig. 1).
Principen för denna framgår av fig. 2. På senare tid
har ett nytt slag av polarisatorer, s. k.
pola-r o i d e r, kommit i bruk, som äro mycket enkla

Fig. i.
Tur-malintång.

Fig. 2. Turmalinplattor
med parallellt (t. v.) och
vinkelrätt mot varandra
stående kristallaxlar.

i användning. De finnas i handeln
under olika namn: Polaroid, herotar
o. a. Dessa utgöras vanl. av en
cel-luloidfilm el. glasplatta med en
jämn hinna av små, på bestämt sätt
orienterade kristaller av herapatit
(jodkininsulfat). Detta ämne har
egenskapen att praktiskt taget
fullständigt absorbera infallande
synligt ljus, som svänger i en viss
riktning, medan ljus, som svänger
vinkelrätt mot denna riktning,
passerar genom kristallerna nästan
utan absorption. — För att iakttaga

små kroppar i polariserat Ij us användas p o 1
a-risationsmikroskop, som utgöras av
vanliga mikroskop, vilka innehålla en nikol mellan
belysningsspegeln och objektet och en annan sådan
över okularet el. mellan okularets båda linser.
Dessa mikroskop ha stor
användning inom
kristal-lografien. — Fotometrar,
grundade på
polarisations-fenomenet, polarisati-onsfotometrar, ha
konstruerats av bl. a.
Ba-binet-Duboscq och Wild.
Zöllner har angivit en
på samma fenomen
baserad fotometer för
mätning av ljusstyrkan hos

stjärnor genom jämförelse med en konstgjord,
punktformig ljuskälla, vars ljusstyrka kan
godtyckligt förändras.

Polariskop [-ä’p], apparat, som användes för
att avgöra, om en given strålning är polariserad,
och i så fall för att bestämma läget av dess
po-larisationsplan.

Polaritet, motsatsförhållande, t. ex. en kropps
egenskaper, magnetens varandra neutraliserande
egenskaper. I biologien, särsk. hos växter,
motsatsen mellan bas och spets (rot och skott), hos
t. ex. äggceller mellan den vegetativa och den
animala delen av cellen.

Polarluft, den över polerna avkylda luften. Den
har i medeltal en strömningsriktning från n. ö.
mot s. v., och dess massa bildar en liten vinkel
med jordytan.

Polarländer, öar och delar av jordens fastland
i polernas omgivningar. Allt land innanför
polcirklarna torde dock icke räknas dit, t. ex. icke
de nordligaste delarna av Skandinaviska halvön.

1) Nordpolsområdet el. Arktis har
en föga markerad naturlig begränsning. Polcirkeln
(66° 33’) är ingen användbar gräns, då n. om
denna breddgrad finnas områden, som icke på
något sätt ha polar karaktär (Skandinavien),
medan på andra håll finnas utpräglade
polarländer (Grönland) ända ned till 6o° n. br. Om en
gräns skall dragas, faller det sig naturligt att
använda trädgränsen. När lågt liggande trakter
här i n. sakna trädvegetation, ha klimat och
landskap sådan karaktär, att man vill beteckna dessa
områden som ”arktiska”. Denna gräns
sammanfaller ung. med den linje, som förbinder platser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free