Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polska litteraturen - Polska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Polska språket
372
författaren Aleksander Fredros
”Zem-sta” odödliggör typer från den gamla polska
szlachtan. Fredro och Korzeniowski ge
rika bidrag till den polska teaterns repertoar.
Samtidigt når romanen rik utveckling (H en ryk
Rzewuski, Czajkowski,
Korzeniowski, den otroligt produktive Kraszewski).
Den romantiska apoteosen över gångna tider
leder inom romantiken (Rzewuski) och den
poetiska berättelsen (P o 1) till ett överdrivet
förhärligande av det gamla adelslivet, men samtidigt
vinner den allt mäktigare demokratien dock
folkets bevågenhet (Lenartowicz). Bland de
yngre romantikerna framträder N o r w i d.
En reaktion mot romantiken inträder efter det
misslyckade upproret 1863—64. Trots Asnyks
och Konopnickas lyrik förlorar poesien sin
gamla betydelse; litteraturen får sin prägel genom
stora romanförfattare, Eliza Orzeszkowa,
B o 1 e s 1 a w Prus (A. Giowacki) och
Nobelpristagaren Henryk Sienkiewicz (1846—
1916), den polska prosans klassiker.
Under impressionismens och naturalismens
baner börjar en förnyelse av uttrycksmedlen, men
poesiens nya blomstring omkr. 1900 är en ny
romantik. Under ledning av Stanisiaw
Przy-byszewski präglas ”Mioda Polska” (Det
unga Polen) till en början av kosmopolitism,
symbolism och dekadans. Snart visar det sig emellertid,
att grunden till denna litteraturens pånyttfödelse
var trängtan efter ett nytt Polen. Stanisiaw
W y s p i a h s k i, stor målare och stor
dramatisk skald, kämpar i sina verk med de svårigheter
samhällslivets abnorma villkor skapat. Jan
Kasprowicz’ hymnartade lyrik ger uttryck
åt den förtvivlade smärta hela mänskligheten får
lida, innan den efter alla strider äntligen når
vishet och tro. I sin utveckling ger Stefan
Z e r o m s k i en syntes av naturalism, symbolism,
individualism och socialism. Jämte
Nobelpristagaren Wiadysiaw Reymont, skaparen av
bondeeposet (”Chiopi”), och Berent håller han
romanen uppe på dess höga nivå; den
representeras även utmärkt av W. Sieroszewski
och J. Weyssenhof. Efter Asnyk föra
under slutet av 1800-talet Kazimierz
Tetmaj er och i början av 1900-talet Leopold
S t a f f lyriken in på nya banor. Efter
Wys-pianski gör sig särskilt R o s t wo r o ws ki
bemärkt inom dramatiken.
Mellankrigslitteraturen i P. visade en viss
avmattning. En rad nya, ofta av utländsk
”modernism” påverkade riktningar och skolor uppstodo.
Den nya generationen av berättare valde med
förkärlek exotiska och nutidsskildrande motiv.
Mycket läst var t. ex. Ossendowski. Bland
roman-förf. intog Juljusz Kade n-B androwski
en bemärkt plats. Historiska ämnen behandlades
bl. a. av Z o f j a K o s s a k-S z c z u c k a, katolsk
traditionalist och samtidigt socialt intresserad och
verksam. Wlodzimierz Perzyhski gav
bilder ur livet i Warszawa. Eugenjusz
Kor-win-M alacz ewski skrev om sina
upplevelser under 1 :a världskriget. Ferdynand
Goe-t e 1 visade hög artistisk begåvning i en roman
med motiv från Turkestan. Sociala ämnen
behandlades bl. a. av den kommunistiskt inställda
Wanda Wasilewska, sedan 1939
sovjetrysk förf. Av andra berättare märkas Leon
Kruczkowski, Jarosiaw I w a s z k i
e-wicz, Michai Choromanski och J
6-z e f W i 111 i n. Av lyriker under
mellankrigstiden kunna nämnas Julian Tuwim,
Antoni Slonimski, Jan L e c h o n,
Kazimierz Wierzynski och Wiadysiaw
Broniewski (f. 1898). 2:a världskriget med
dess växlingar och omvälvningar på skilda
områden sprängde det litterära livet i P. Den
litteratur, som vuxit fram i P. efter kriget, är bestämd
av den ideologi och den konståskådning, den
sociala realismen, som utbildats i Sovjetryssland.
En typisk företrädare för denna
efterkrigslittera-tur är Adam Tarn. Leon Kruczkowski
hör till de ledande förf. — Litt.: A. Brückner,
”Geschichte der polnischen Literatur” (2:a uppl.
1922).
Polska språket tillhör de slaviska språkens
v. grupp och är närmast besläktat med den
på 1700-talet utdöda polabiskan. P:s mest
framträdande egenhet är bibehållandet av de
urslaviska nasalerna; jfr po. re-ka, dab, jezyk, miesiqc
med ry. ruka, dub, jazyk, mjesjac. Till skillnad
från andra slaviska språk ligger accenten i p.
alltid på näst sista stavelsen. De urslaviska
förbindelserna or, ol, er, el mellan konsonanter ha
i p. givit ro, lo, rze, le, t. ex. broda, sloma, brzeg,
mleko, ry. boroda, soloma, bereg, moloko.
Vokalerna e, è före hårda dentaler ha i p.
övergått till ’o, ’a: zenic men zona, wierzyc men
wiara, ry. zjenitj, zjena, vjeritj, vjera. — P.
talas av huvudbefolkningen i nuv. republiken
Polen, vars statsspråk det är. Utanför nämnda rike
finnas en rad polska språköar, i Tjeckoslovakiens
mot Galizien stötande områden, i v. och s.
Litauiska och Lettiska rådsrepublikerna samt
inom Sovjetväldets västligaste region. I Amerika
(spec. i U.S.A. och Brasilien) finnas talrika
invandrare med p. som ursprungligt modersmål. I
vår tid torde p. vara huvudspråket för c:a 25
mill. människor. — I dialekthänseende delas
polska språkområdet i sex större dialekter:
lillpols-kan i s., schlesiskan, storpolskan i v., kujaviskan
vid Weichsels nedre lopp, masoviskan i n. ö.
Polen och slutligen kasjubiskan vid Östersjön.
Skillnaderna mellan dialekterna äro små;
kasjubiskan räknas dock ofta som ett särskilt språk.
P:s historia börjar först på noo-talet. Redan
under medeltiden uppstår ett polskt
litteraturspråk på grundval av den lillpolska dialekten;
det utformas definitivt under 1500-talet. Under
sin utveckling har p. utsatts för inflytanden från
olika främmande språk, under medeltiden särskilt
tjeckiskan, under 1500—1600-tal en latinet, under
1700-talet franskan. I ordförrådet finnes även
en mängd tyska lånord.
Litt.: Ordböcker-. ”Slownik jqzyka polskiego”,
utg. av W. Niedzwiedzki m. fl. (8 bd, 1900—
27); A. Brückner, ”Slownik etymologiczny
jqzyka polskiego” (1927). — Bearbetningar-, J.
Los, ”Gramatyka polska” (3 bd, 1922—27; his-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
