Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polygon - Polygonaceae - Polygonatum - Polygontal - Polygonum, pilörtsläktet - Polygoni - Polyhalit - Polyhistor - Polyhymnia (Polymnia) - Polykarpos - Polykleitos - Polykrates - Polykrom - Polykromi - Polymeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Polygonaceae—Polymeri
380
3 el. 4 el. 5, kallas p. triangel, resp, fyrhörning
och pentagon. Genom uppdelning i trianglar
kan en p:s yta lätt beräknas. — En
regelbunden p. har alla sidorna och vinklarna lika
stora. Om sidornas antal är n, så är en vinkel
i p. = 2^1—X 900. På geometrisk väg
kunna regelbundna 3-, 4-, 5- och 15-hörningar
konstrueras samt de, vilkas sidoantal framställes i
form av en produkt av något av dessa tal med
en heltalspotens av 2 (t. ex. regelbunden
8-hör-ning, o k t o g o n) el. kan uttryckas genom ett
primtal av formen 22in + 1, där m är ett helt
tal. Om vinklarna äro utspringande, kallas p.
stj ärnpolygon.
2) De äldre slutna befästningssystemens
grundform vid plan utstakning. Denna utfördes vanl.
från den yttre p., gående genom huvudvallens
utgående vinkelspetsar, varvid p.-sidornas längd
bestämdes av de flankerande eldvapnens skottvidd
och av det valda systemet. Detta samt ortens
omkrets bestämde antalet p.-sidor el. ”fronter”.
Polygonäceae, fam. bland koripetalerna med
bortåt 800 arter, mest i n. halvklotets
tempererade länder växande örter (sällan buskar el. träd)
med spiralställda, vanl. hela blad
och stjälken omslutande stipelslidor.
Blommorna äro små, vanl.
tvåköna-de, med 6—9 fria ståndare. Frukten
är nöt. Utom arter av släktena
Polygonum och Rumex finnas i
Sverige dvärgsyra samt
fjällsyra (Oxyria digyna), som är
täml. allm. i fjälltrakterna. Flera
polygonacéer, t. ex. bovete och
rabarber, äro födoämnesväxter.
Polygonätum, bot., se Rams.
Polygontal, mat., hela tal,
bildade genom successiv addition av
termerna i en aritmetisk serie.
Pol/gonum, pilörtsläktet,
fam. Polygonaceae, med omkr. 150
arter med i regel fembladigt blomhylle. I
Sverige växa omkr. 12, till en del ytterst
mångfor-miga arter. P. aviculare, trampgräs, är ett
ytterst allmänt, vanl. nedliggande ettårigt ogräs
vid vägar och i åkrar. P. persicaria, pilört,
ettårigt åkerogräs, har upprätt, tjock, saftig
stjälk. Den snarlika P. hydropiper,
vattenpeppar, bitterblad, är
bekant för sin
skarpa,
brännande smak.
P. amphibium,
grodpilört,
uppträder
antingen i vatten
och då med
långskaftade,
flytande, glatta
blad el. på
vägkanter o.
dyl. och då
med kortskafta-
Fjällsyra,
Oxyria
digyna.
Fr. v. Polygonum aviculare,
trampgräs, P. persicaria, pilört, P.
con-volvolus, åkerbinda, och P.
vivi-parum, ormrot.
de, strävhåriga blad. P. convolvulus, å k e r b i
n-d a, och P. dumetorum, 1 ö v b i n d a, äro
slingerväxter. Den fleråriga, ända till 3 m höga P.
cuspidatum (från Japan) odlas i trädgårdar.
Allmän i Sverige på fuktiga ängar är ormroten,
P. viviparum, med vriden och krökt rotstock samt
vita blommor i ett cylindriskt ax.
Polygyni, den form av månggifte, då en man
har flera hustrur.
Polyhalit, miner., vattenhaltigt
kalium-kalcium-magnesiumsilikat.
Polyhi’stor, mångkunnig, månglärd.
Polyhj/mnia (Poly’mnia), se Muser.
Polyka’rpos, en av de apostoliska fäderna,
biskop av Smyrna, led martyrdöden trol. 156.
Av P. är bevarat ett brev till församlingen i
Filippi.
Polykléi’tos (grek. Poly’kleitos), grekisk
bildhuggare (f. trol.
omkr. 480 f. Kr.),
tillhörde den
ar-giviska skolan. P.
arbetade framför
allt i brons; hans
mest berömda verk
äro statyer av
idrottsmän,
”Dory-foros” (Spjutbäraren) och
”Diadu-menos” (yngling,
som lägger en
segerbindel om
sitt huvud),
vidare en berömd
staty av en sårad
amason. Efter 423
f. Kr. skapade han
i guld och elfenben
den sittande statyn
av Hera i Heraion
nära Argos. P:s
figurer utmärkas av
en starkt rytmisk,
dämpad rörelse. P.
var även
konstteoretiker och skrev
ett arbete om människokroppens proportioner
(”kanon”). Jfr P. Paris, ”Polyclète” (1895).
Poly’krates (grek. Polykra’tes),
envåldshärs-kare på Samos, i senare hälften av 500-talet
f. Kr. Stödd på en stark flotta, behärskade P.
Egeiska havet. Han förde ett glänsande hov och
knöt förbindelser med främmande härskare. Enl.
en sägen skall P., uppmanad av Egyptens konung
Amasis att offra det dyrbaraste han ägde för
att blidka ”gudarnas avund” över hans lycka,
ha kastat en dyrbar ring i havet. Kort efteråt
återfanns den i en fångad fisk. Då uppsade
Amasis vänskapen med P., som han nu ansåg
ohjälpligt hemfallen åt fördärvet.
Polykrom [-å’m] (av grek. poly’s, mången,
och chröma, färg), fler- el. mångfärgad; även
färgrik.
Polykromi, färgläggning i flera färger.
Polymeri. 1) Kem., se Isomeri. — 2) Arftl.
Romersk marmorkopia av
Po-lykleitos’ ”Diadumenos”.
Nationalmuseet, Aten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
