Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Potens - Potensering - Potensserie - Potentat - Potential - Potentialskillnad, potentialdifferens - Potentialteori - Potentiell - Potentiell temperatur - Potentiera - Potentilla, fingerörtsläktet - Potentiometer - Potenza - Potestas - Potgieter, Everhardus Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Potensering—Potgieter
440
ett antal lika faktorer (ex. 3:e potensen av
2 = 2.2.2 = 2® = 8). I detta fall måste
exponenten (i föreg. ex. 3) vara ett positivt helt tal.
Om exponenten icke är ett positivt helt tal utan
vilken storhet som helst, talar man om p. i
vidsträckt bemärkelse el. om en potensfunktion.
2) (Med.) Förmåga hos mannen att utöva
könsumgänge, fortplantningsförmåga.
Potensering, se Homeopati.
Potensserie, en serie av formen
ao + aix + azx2 + asx3 + ...
Då en sådan serie konvergerar för vissa
x-vär-den (vilka konstituera seriens konvergensområde),
representerar den en analytisk funktion och utgör
i sådana fall ett av analysens viktigaste
hjälpmedel.
Potentat, mäktig person.
Potential [-tsiä’1], se Potentialteori samt
Elektrisk potential, Kraftfält och Magnetism. Jfr
Krigspotential.
Potentialskillnad, potentialdifferens,
se Elektriskt potential.
Potentialteori, teorien för kraftfält, i vilka
verka krafter, som äro omvänt proportionella
mot kvadraten på avståndet. P. baserar sig på
definitionen av begreppet potential u (se Kraftfält).
Grundläggande för p. är ett teorem av Gauss,
varur härledas p:s grundläggande
differentialek-vationer, Laplaces ekvation — - + — + — = o,
dx2 dy2 dz2
gällande för sådana punkter (koordinater x,
y och z) av rymden, där ingen
”beläggning” finnes, samt allmännare Poissons ekvation
d2u d2u . d2u ... , , ...
TT + TT + TT = —4^, dar g betyder
belagg-dx2 dy2 dz2
ningens” täthet i punkten i fråga. Den fysikaliska
bakgrunden till p. bildas av de newtonska kraft-
W ..
fälten med potentialer av formen —, där m är den
r
kraftfältsalstrande "beläggningen”, ss.
gravita-tionsmassa, elektrisk laddning, magnetisk
polstyrka, och r avståndet från beläggningen till den
punkt, där potentialen anges, el. en summa
r,
av dylika ”elementarpotentialer”. I punkter
utanför beläggningarna uppfylla dessa potentialer
Laplaces ekvation. — För p. i planet är
elemen-tarpotentialen av formen m. log r, som är en
lösning av den 2-dimensionella Laplace-ekvationen
<Fu , d2u . . ....
— o, vilken 1 sm tur star 1 narmaste
dx2 dy2
anknytning till teorien för analytiska funktioner.
Fr. v. Potentilla argentea, P. anserina, P. erecta och P. fruticosa.
— Ett av de viktigaste problemen inom p. är det
s. k. Dirichlets problem, som gäller bestämmandet
av en sådan lösning till Laplaces ekvation inom
ett område, som antar föreskrivna värden på
områdets begränsning. — P. spelar en avgörande
roll inom olika områden av den matematiska
fysiken, ss. för studiet av stationära lösningar till
värmeledningsekvationen samt inom aero- och
hydrodynamiken. Ur rent matematisk synpunkt
utgör p. ett fundamentalt forskningsområde med
utomordentligt viktiga förbindelser med andra
matematiska teorier, ss. funktionsteori och teorien
för partiella differentialekvationer. Bland de
otaliga forskarna på området må framför allt
nämnas Gauss och Riemann samt svenskarna
Riesz, Beurling och Frostman. — Speciella slag
av potentialer ha måst införas för beskrivning
av kraftfälten i atomkärnorna. — Litt.: Hj.
Tall-qvist, ”Grunderna av p.” (1899) i O- E). Kellog,
”Foundations of potential theory” (1929).
Potentiell [-tsiä’1] (av lat. potentiälis),
möjlig, men ej realiserad; som verkar medelbart el.
först efteråt (om läkemedel); motsats till
aktuell i bet. verklig, förverkligad.
Potentiell temperatur, fys., den temperatur,
som en gasmassa antager, om den genom
adia-batisk kompression (resp, expansion) förtätas
(resp, förtunnas) till normalt barometertryck.
Potentiera [-tsié’ra], ge ökad kraft el. högre
värde.
Potentfila, fingerörtsläktet, artrikt
släkte inom fam. rosväxter. Hithörande arter
utmärkas genom fingrade, sällan parbladiga blad
och vanl. gula, i regel femtaliga blommor med
oftast 20 ståndare samt talrika pistiller. Frukterna
äro nötter och sitta på en konvex, ej köttig
blombotten. Allmänna i Sverige äro bl. a. P. argentea,
silverfingerört, som har femfingrade, på
undersidan gråludna blad (på torra backar), P.
anserina, g å s ö r t, med lång, krypande stjälk och
parbladiga blad samt P. erecta, blodrot, med
fyrtaliga blommor. Alla tre äro fleråriga örter.
Blodrotens inuti rödaktiga jordstam nyttjas som
läkemedel. I parker och trädgårdar odlas den
omkr. 0,5 m höga, buskartade P. fruticosa, ”tok”
(vild på alvarmark på Öland och Gotland).
Potentiomèter [-(t)si-], anordning, med vars
hjälp man av en given potentialdifferens kan
uttaga godtyckliga bråkdelar.
Potenza [påtä’ntsa], huvudstad i prov. Potenza
i Basilicata i s. Italien, på en höjd c:a 825 m
ö. h. i Basentos dal; c:a 20,000 inv. P., antikens
Pote’ntia, har flera gånger
förstörts av jordbävningar,
senast 1857.
Pote’stas, lat., makt;
äm-betsmyndighet.
Potgieter [på’t^itar],
Everhardus
Johannes, holländsk författare
(1808—75). Han uppsatte
tills, m. Bakhuizen van den
Brink m. fl. i Amsterdam
månadsskriften De Gids,
roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
