- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 18. Ribb - Selene /
85-86

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksvärnet - Riksåklagare - Riksäldste - Riksämbetsmän - Riksäpple - Rikthyvel - Rikt-inrättning, -instrument - Riktkäpp - Riktmaskin - Riktmedel - Riktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85 Riksåklagare—Riktning 86

12 jagare och 12 torpedbåtar. Personalen fick
icke överstiga 15,000 man. Tungt art., stridsvag-
nar, ubåtar och flygvapen voro ej tillåtna. Stora
generalstaben blev upplöst. R. avskaffades 1935,
när den tyska krigsmakten började återuppbyggas.
På gr. av den goda och långa utbildningen inom
r. kom dess personal till utomordentligt god an-
vändning inom den nya tyska värnpliktshären.

Riksåklagare, förk. RÅ, en 1948 i samband
med nya rättegångsbalkens ikraftträdande nyin-
rättad befattning som chef för åklagarväsendet
i Sverige. R. övertog därvid bl. a. de åligganden
i nämnda hänseende, som tidigare ålegat J. K.
R. är högste åklagare och äger med vissa undan-
tag föra talan å alla brott, som höra under all-
mänt åtal. R. är skyldig utföra el. genom sina
underordnade låta utföra åtal, som av K. m:t,
J. K. el. M. O. överlämnats till honom. Under r.
sortera statsåklagarna och distriktsåklagarna, c:a
550 personer. R. har tillsyn över övriga åklaga-
res verksamhet och skall genom inspektioner
m. m. göra sig underrättad om åklagarväsendets
tillstånd o. a., söm hör till hans ämbetsområde.
R. tillsätter flertalet övriga åklagare och äger
förordna extra sådana. Hos honom äro anställ-
da, förutom andra befattningshavare, byråchefer.
R.-ämbetets förste innehavare blev M. Heuman.

Riksäldste, 1920—38 beteckning för Estlands
statschef.

Riksämbetsmän. Höga riksämbeten (drots,
marsk, rikshovmästare) funnos i Sverige redan
under medeltiden. Med K. von Pyhy blev även
kanslern under Gustav Vasa för en tid en verk-
lig riksämbetsmän. Flera riksämbeten möta under
1500-talets senare hälft; från 1600-talets början
omtalas de f e m h ö g a r., med titlarna riksdrots,
riksmarsk, riksamiral, rikskansler och riksskatt-
mästare. Denna utveckling stadfästes genom 1634
års R. F., som även fixerade de fem höga r.
som kollegiechefer. Samma R. F. omtalar även
andra r.: riksmarskalken för hovet, riksstallmäs-
taren för konungens stall och stuteriväsendet i
riket, riksjägmästaren för jakt- och skogsväsen-
det och rikstygmästaren för artilleriet. Från 1676
räknas till dessa även generalkvartermästaren. Så-
väl de fem höga r. som övriga avskaffades av
Karl XI. Riksdrots- och rikskanslersvärdigheter-
na förnyades under Gustav III och Gustav IV
Adolf, likaså riksstallmästar- och riksmarskalks-
ämbetena under Gustav III. Det enda av dessa
ämbeten, som blivit bestående, är riksmarskalkens.

Riksäpple, glob el. sfär, under kristen tid om-
givet av ett bygelformat beslag, upptill försett
med ett kors. Globen var de romerska kejsar-
nas maktsymbol, och de försågo den upptill med
segergudinnans bild, vilken sedermera av de by-
santinska kejsarna utbyttes mot ett kors. R. har
som maktsymbol bibehållits till våra dagar (jfr
Regalier).

Rikthyvel, mek., se Hyvelmaskin.

Rikt-inrättning, -instrument, vapentekn., se
Riktning.

Riktkäpp, vapentekn., användes i vissa fall som
hjälpriktpunkt vid art.-pjäsers inriktande i sid-
led. R. utgöres av en stång (c:a 1 Va m lång),

som nedstickes i marken på lämpligt avstånd från
pjäsen. Jfr Riktning.

Riktmaskin, maskin för riktning efter vals-
ning av stänger el. plåt av järn el. stål.

Riktmedel (även, mest förr, benämnt sikt-
medel), se Riktning.

Riktning. 1) Tekn., se Riktmaskin.

2) Vapentekn., förfarande, medelst vilket ett
eldvapens eldrör bringas i sådant läge, att vid
skottlossning medelprojektilbanan går genom av-
sedd punkt. R. sker dels i sida, sidriktning,
dels i höjd, höjdriktning, varvid eldröret
inställes antingen för hand, vilket utom vid hand-
eldvapen vanl. äger rum med sid- och höj drattar
(h a n d r i k t n i n g), el. maskinellt med sid- och
höjdmotorer (m a s k i n r i k t n i n g). Man sär-
skiljer två riktförfaranden, näml, direkt och in-
direkt r. Direkt r. sker genom syftning mot
målet. Indirekt r. utföres utan syftning mot
målet, som alltså icke behöver synas från vap-
net. Vanl. inställes härvid eldröret i sidled i för-
hållande till en riktpunkt (hjälpriktpunkt) el.
nollriktning och i höjdled i förhållande till hori-
sontalplanet.

Handriktning omfattar i regel riktmedlets in-
ställande och vapnets inriktande. Vid direkt r.
inställes först riktmedlets s i k 11 i n j e (visir-
linje) så, att den med kärnlinjen bildar dels en
viss vinkel i sidled, sidsättning, utgörande
korrektion för avdrift, vindstyrka, mål fart m. m.,
dels en viss vinkel i höjdled, uppsättning,
svarande mot avståndet till målet jämte korrek-
tion för onormala atmosfärvärden m. m. Därefter
svänges hela vapnet (eldrör med riktmedel) så, att
siktlinjen kommer att peka mot målet, varigenom
kärnlinjen inställes i avsedda vinklar i förhållande
till syftlinjen vapen—mål (fig. 1). — Riktmedel,
spec. avsedda för direkt r., benämnes ofta sikt-
medel. Viktigast av dessa äro sikte och korn,
reflexsikte och kikarsikte. Sikte och korn
användas främst vid handeldvapen och kulspru-
tor. Siktet, som är försett med siktskåra, hål-
sikte (håldiam. större än c:a 1,2 mm) el. diopter
(håldiam. mindre än c:a 1,2 mm), utformas för
uppsättningens inställande vanl. som trappsikte
(t. ex. gevär m/96), bågklaffsikte (t. ex. kul-
spruta m/42, fig. 2), skruvsikte (s. k. ”SM-
sikte”) el. excentersikte (t. ex. automatgevär
m/42). I reflexsiktet (fig. 3), som bl. a,
förekommer vid vissa luftvärnspjäser, synas ge-
nom en glasplatta såväl målet som bilden av ett
siktkors, en streckplatta el. dyl. Siktet ger ingen
förstoring men obeskuret synfält. Vanligast är
kikarsiktet, som utgöres av en keplerkikare
med i okularets fokus placerat siktkors el. dyl.

Fig. 1. Direkt höjdriktning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffr/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free