Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Ryssland
428
i huvudsak från nya fyndigheter i s. Ural och
framför allt i n. v. Kazakstan, där ett stort
smältverk uppförts vid staden Aktjubinsk. Nic-
kel erhålles från nyutbyggda gruvor i Ural, från
fyndigheter på Kolahalvön och ö. om Jenisej-
mynningen (Norilsk) samt från det från Finland
erövrade nickelmalmsfältet i Petsamo. —
Kvicksilver erhålles från Kirgisistan och
Donbass, guld (R. låg före 2:a världskriget på
2:a plats i världsstatistiken) från östsibirien och
Fjärran östern (de nyaste fyndigheterna ligga
vid övre Kolyma, dit en väg byggts från Ma-
gadan vid Ochotska havets kust), silver från
Ural och Altai, platina från Ural. — Mycket
betydande är produktionen av aluminium,
som ännu 1940 till ung. lika delar erhölls från
bauxitfyndigheter vid Tichvin s. om Ladoga och
från olika bauxitförekomster i Ural.
Av icke-metalliska mineral är den stora pro-
duktionen av s a 11 först att nämna. Bergsalt bry-
tes i Donbass i gamla gruvor vid Art’jomovsk
och Slavjansk (50% av R:s produktion), i
Karpater-förlandet och vid Usolsk-Bulajsk i
mell. Sibirien (Irkutsk-området). S. k. stäppsalt
erhålles från saltsjöar n. om Kaspiska havet (sjön
Baskuntjak står för V4 av R:s saltproduktion)
och vid Aralsjön. Grafit brytes dels i s. v.
Ukraina vid Bug, dels i Ural och i Fjärran
Östern (Biro-Bidzjan); 1938 stod R. för 2/s av
världsproduktionen.
Industri. Industriens (inkl, mineral- och
kraftproduktion) del av R:s totalproduktion ut-
gjorde 1913 42,1%, 1932 70,7% och 1940 85,7%.
Denna utveckling har fortsatt efter 2:a världs-
kriget. Antalet arbetare och anställda (hit räk-
nas också arbetare och tjänstemän i bergsbruket
och på maskintraktorstationerna) har vuxit från
30 mill. 1940 till 40 mill. efter kriget.
Vid tidpunkten för utbrottet av 2:a världs-
kriget voro ännu 6o°/o av R:s industriella pro-
duktion lokaliserade till de tre stora industrire-
gionerna i Europeiska R., d. v. s. till Centrala
industriregionen (30%), Sydrysslands (Ukrai-
nas) industriregion (20%) och Leningrad-områ-
det (io°/o). Under kriget, då s. och v. delarna
av Europeiska R. voro ockuperade, förflyttades
en rad industrier till Ural och ännu längre ös-
terut. Vid sidan av de gamla industriregionerna,
framträda i våra dagar mer el. mindre tydligt
följ.: Transkaukasiska industriregionen, Central-
asiatiska industriregionen (med centrum i Tasj-
kent och oasstäderna i s.), vilken under krigs- och
efterkrigsåren utökats med spridda industribyg-
der i n. Kazakstan, vidare Västsibirien-Altais
industriregion samt Fjärran österns industrire-
gion.
Textilindustrien har sedan gammalt
haft sitt säte i n. och ö. delarna av Centrala
industriregionen samt i Leningrad. Hälften av
textilindustriens arbetare kommer på bomullsin-
dustrien. Trots alla strävanden att förlägga in-
dustrien närmare råvarans produktionsområden,
Centralasien och Transkaukasien, äro ännu 9/io
av produktionen lokaliserade till de gamla om-
rådena med Ivanovo, Orechovo-Zujevo, Moskva
och Leningrad som viktigaste centra. De nyaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
