Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland
447
dem, voro alltjämt bosatta i s. ö. R. men be-
funno sig under 8oo-talet på expansion och vand-
ring västerut. En särskild betydelse hade de folk,
som i ö. och s. ö. R. förmedlade samfärdseln mel-
lan ö. Europa och dåtidens kulturellt, ekonomiskt
och politiskt mest betydelsefulla centra inom det
arabiskt-muhammedanska kalifatet, d. v. s. chaza-
rerna kring nedre Volga och n. därom volgabul-
garerna. Det folk åter, som numera helt domi-
nerar R., hade 800 en ganska blygsam plats:
östslaverna, som enl. gängse uppfattning
voro stadda på framryckning från v. mot ö., in-
nehade blott en täml. smal landremsa från mel-
lersta Dnjepr upp till närheten av Finska viken
och Ladoga.
Den första statsbildningen bland östslaverna
skedde genom invandrare från Norden. Den rys-
ka ”Nestorskrönikan” skildrar, hur de n. slaviska
stammarna och de närboende finnarna sände bud
över havet till de ”varjager, som kallades rus”,
med begäran, att de skulle komma och härska över
dem, och hur detta ledde tili grundläggandet ge-
nom Rurik och Oleg av ett rusiskt välde med
medelpunkt först i Novgorod (862), sedan i Kiev.
Att verkligen det ryska riket grundlagts av från
andra sidan havet, d. v. s. Sverige, komna ”var-
jager”, står helt visst fast. Själva förloppet var
dock ett helt annat än det i ”Nestorskrönikan”
skildrade. Redan från omkr. 800 voro svenskar,
organiserade bl. a. som väringar (ry. var jagi),
d. v. s. medl. av edsvurna sammanslutningar, på
färder i österled, varvid de härjande trängde
fram bland de finska och slaviska stammarna,
från vilka de togo byte, främst pälsverk och sla-
var, och via Volga trädde i förbindelse med
chazarerna, volgabulgarerna och de asiatiska
marknaderna; i gengäld strömmade silver i
mängd ut över landet. Av de befästa platser de
anlade som stödjepunkter vid rov- och handels-
verksamheten uppstodo efter hand fastare bosätt-
ningar; småningom bildades i nuv. n. v. R. ett
rusiskt välde, vars medelpunkt med tiden blev
Novgorod. Sedan trol. redan i mitten av 800-
talet Kiev ockuperats, uppträdde ruserna, vilkas
sporadiska besök i Bysans omnämnas från 840-
talet, 860 med väpnad makt utanför denna stad
och tilltvingade sig en fördelaktig fred. En var-
aktig sammanslutning av Novgorod- och Kiev-
väldena skedde först senare. Medan Novgorod
ännu en tid framåt hade sin främsta betydelse
som en viktig punkt på handelsvägen mellan Nor-
den och Orienten via Volga, drev Kievväldet
självständig handel med Bysans. Varor till av-
yttring anskaffades på gammalt varjagiskt vis
från de närmast boende slaviska stammarna, vil-
ka sedan införlivades med Kiev-riket och skatt-
lades; chazarerna, under vilka en del av dessa
slaviska stammar förut varit skattskyldiga, kros-
sades. Då i slutet av 900-talet Bagdadkalifatets
makt snabbt minskade och Bysans i stället blev
centrum för Asiens handel med Levanten, varvid
Dnjepr blev den stora handelsleden mellan n.
Europa och Orienten, upplevde Kiev, nu beläget
vid en av världshandelns främsta pulsådror, en
verklig storhetstid. Under Vladimir den helige
448
införlivades Novgorod med Kiev-riket; under
honom och hans efterträdare, Jaroslav, underku-
vades också återstoden av de slaviska stammar-
na. Fientliga grannar, främst det asiatiska no-
madfolket pet j enegerna, oskadliggjordes. Den
livliga handeln med den övriga världen gav ri-
ket väldiga rikedomar; samtidigt blev Kiev ett
av Europas viktigaste kulturcentra. Under Vladi-
mir infördes officiellt den ortodoxa kristendo-
men.
Från mitten av 1000-talet blevo förbindelserna
mellan Norden och R. mindre framträdande.
Samtidigt började det kievska R:s snabba till-
bakagång. Främst vållades denna av att Dnjeprs
betydelse som handelsled hastigt gick förlorad.
Ett asiatiskt nomadfolk, kumanerna (polovtser-
na), som satt sig fast på stäpperna i s., gjorde
oavlåtliga strövtåg in på ryskt område och av-
skuro R:s förbindelser söderut. Därtill kom, att
handelsleden över R. snart miste sin dominerande
betydelse för världshandeln, då korstågen inten-
sifierade den direkta handeln över Medelhavet
mellan Europa och Orienten. Hand i hand här-
med gick en inre utveckling, som bidrog att göra
slut på R:s välmåga och makt. Alltsedan Jaro-
slavs död 1054 ansågs hela territoriet tillhöra
den samlade furstesläkten men utskiftades mellan
dess medl. så, att släktens huvudman som stor-
furste innehade Kiev och de övriga alltefter sin
rangplats i släkten innehade mer el. mindre för-
nämliga lotter. Då på detta sätt landet delades
upp mellan ett ständigt växande antal furstar,
över vilka storfurstens makt var ringa, försva-
gades riksenheten; det kom också till heta, snart
väpnade strider om de bästa bitarna, särsk. om
Kiev — en utveckling, som blott för ett ögon-
blick avbröts under Vladimir Monomachs (1113
—25) kraftfulla storfursteregemente. Det sålun-
da splittrade riket kunde icke hålla kumanerna
från livet; samtidigt anställde fejderna stora
förödelser på de omstridda furstendömenas, värst
Kievs, områden. I periferien framkommo nya
centra. I Galizien-Volynien uppstod ett fursten-
döme, som dock snart gick under genom gran-
narnas anfall och dess egen oligarkis oförmåga.
I n. samlade handelsstaden Novgorod ett bety-
dande välde med lydstäder och handelskolonier
långt bortåt Volga. I n. ö. utbredde sig slaverna
utan större motstånd över de förut finska om-
rådena, vilkas befolkning delvis assimilerades,
och här uppstod ett betydande furstendöme, Suz-
dal-Vladimir, vars härskare ej som i Kiev och
Novgorod hade att strida mot mäktiga bojarer
el. folkförsamlingar. Andrej B o g o 1 j u b-
s k i j, son till storfursten Jurij Dolgorukij
(d. 1157), yngste son till Vladimir Monomach,
blev 1157 furste i Suzdal och Rostov, bosatte
sig i Vladimir, som förblev hans huvudstad även
sedan han 1169 plundrat Kiev. Han mördades
1174, men hans verk fortsattes av hans bror
Vs ev olod (reg. 1176—1212). Efter dennes
död delades dock även furstendömet Vladimir;
ingenstädes fanns en stark statsmakt, som kunde
ena riket inför en hotande fara: tatarernas in-
vasion. R. blev ett lätt byte vid tatarernas in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
