Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saadisterna - Saalburg - Saale - Saalfeld - Saane - Saanenrasen - Saar - Saarbrücken - Saarijärvi - Saarinen, Eliel - Saarinen, Yrjö - Saarkanalen - Saarlouis - Saarområdet (Saarland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Saadisterna—Saarområdet
570
Saadi’sterna [säd-], politiskt parti i Egypten
(se d. o., sp. 326).
Saalburg [zä’lbork], romerskt kastell och be-
fästat läger (castrd) i Taunus, 6 km n. v. om
Homburg, Hessen-Nassau; det utgrävdes under
senare delen av 1800-talet, och kastellets murar,
med de 4 av torn flankerade portarna samt in-
nanför liggande byggnader, återuppfördes. I den
forna logbyggnaden (horreum) är ett romerskt
museum inrättat. — Litt.: H. Jacobi, ”Die S.,
Führer durch das Kastell und seine Samm-
lungen” (12 :e uppl. 1930).
Saale [zä’la]. 1) Franki ska S., högerbi-
flod till Main, n. Bayern, från gränsen mot Thü-
ringen genom Kissingen till Gemünden; no km.
— 2) Sachsiska el. Thüringska S.,
vänsterbiflod till Elbe, från Fichtelgebirge, ge-
nom n. Bayern, Thüringen och Sachsen-Anhalt;
425 km, flodområde 23,700 km2. Livlig flodfart.
Flera kraftverk.
Saalfeld [zädfält], stad i Thüringen i Tysk-
land, vid Saales v. sida 40 km s. ö. om Erfurt;
c:a 27,000 inv. Staden, som grundades omkr.
1200, har många byggnadsminnen från medeltid,
renässans och barock. Fyra av de gamla fäst-
ningstornen kvarstå. Utanför S. finnas dropp-
stensgrottor med mineralkällor.
Saane [zä’na], fr. Sarine, vänsterbiflod till
Aar (se d. o.), från Wildhorn ö. om Genèvesjön;
130 km. Genomflyter det fruktbara och natur-
sköna Saanenland med den för osttillv. be-
kanta kurorten Saanen.
Saanenrasen [zä’nan-], se Getskötsel.
Saar [zär], fr. Sarre, högerbiflod till Mosel,
upprinner i Vogeserna, genomflyter franska dep.
Moselle och Saarområdet samt mynnar inom
Rhenprovinsen s. v. om Trier; längd 250 km. S.
är segelbar till Sarreguemines, varifrån S a a r-
kanalen (längd 63 km) förmedlar förbindel-’
sen med Rhen—Marne-kanalen; den trafikeras av
fartyg på upp till 300 ton.
Saarbrücken [zärbry’kan], fr. Sarrebruck,
huvudstad i Saarområdet, belägen på ömse sidor
om den segelbara Saar; c:a 105,000 inv. Under
2:a världskriget fick den vid häftiga flygbomb-
ningar mer än 3A av bostadsbeståndet förstört.
Återuppbygges nu enl. modern plan med central
högbebyggelse och riklig grönska. Bland helt
krigsförstörda byggnader märkas den sengotiska
slottskyrkan, gamla rådhuset, slottet o. a. palats
i barockstil. Delvis förstörd blev Ludvigskyrkan
(barock). S. har opera och en ståtlig teaterbygg-
nad. Staden är centrum i Saars stora stenkols-
område, och på grund härav och av närheten till
de lothringska järnmalmfälten har en blomstran-
de järn- och stålindustri vuxit fram här, varvid
Saars stora användbarhet som trafikled medver-
kat.
Saarijärvi [sä’r-], kommun i mell. Finland,
Vasa län; 897 km2, c:a 12,000 inv., finsktalande.
Känd för sin naturskönhet.
Saarinen [sä’r-], Gottlieb E 1 i e 1, finländsk
arkitekt (1873—I95O). Han upprättade 1897 ef-
ter avslutade studier vid Polytekniska inst. i Hel-
singfors en arkitektbyrå tills, m. H. Gesellius
och A. Lindgren. Med den pittoreska, medel-
tidsinspirerade finska paviljongen på världsut-
ställningen i Paris 1900 skapade de genombrotts-
verket för den nationalromantiska riktningen i
Finland och befäste med ett villakomplex i Vit-
träsk och Nationalmuseet i Helsingfors (1904—
10) sin ställning som den unga generationens le-
dande arkitekter. 1907 upplöstes arkitektfirman,
och S. bröt sig egna vägar. Hans stadshus i
Lahti (1912) och främst den internationellt be-
römda stationsbyggnaden i Helsingfors (1914;
se bild u å pl. vid Byggnadskonst och bild 5
å pl. vid Finlands konst) präglas trots starka
jugenddrag av en ny stramhet i kompositionen,
en betoning av konstruktionen och en strävan
mot monumentalitet, som förebådar 1920-tals-
klassicismen. S. uppgjorde under denna tid även
ett flertal stadsplaneprojekt, bl. a. de av den
engelska trädgårdsstadsrörelsen influerade pla-
nerna för Munksnäs-Haga (1915) och Stor-
Helsingfors (1918). S. vann snart internatio-
nell berömmelse på detta fackområde och fick
1923 stadsplaneuppdrag för Chicago och 1924 för
Detroit. I samband med dessa överflyttade S.
1923 till U.S.A., där han under återstoden av sitt
liv var verksam. 1925 anställdes S. som arkitekt
för nybyggnaderna till Cranbrook School, Bloom-
field Hills, Mich. S. verkade även som lärare
där och var chef för dess Academy of Art. Ett
rent och modernt formspråk i den för S. spe-
ciella, romantiskt allvarsmättade andan präglar
hans senare byggnadsverk, vilka fr. o. m. 1938 ut-
fördes i samarbete med hans son Eero S. (f.
1910), även känd som möbelarkitekt. S. utg.
bl. a. ”The city, its growth, its decay, its future”
(1943) och ”Search for form” (1948). — Litt.:
A. Christ-Janer, ”E. S.” (1949).
Saarinen [sä’r-], Yrjö, finländsk målare (f.
1899), har utfört målningar i stort format med
kärvt och kraftfullt skildrade gestalter och en
högt uppdriven färg. S. tillhör samtidens mest
uppmärksammade monumentalmålare i Finland
och företräder en nationell linje i sin konst.
Saarkanalen [zä’r-], se Saar.
Saarlouis [zärlö’i], fr. Sarrelouis [sarlcoi’],
stad i Saarområdet vid Saar, c:a 30,000 inv.
Mångsidig industri. Anlädes 1680—85 av Vau-
ban som fästning (nedlagd 1889).
Saarområdet [zä’r-], off. Saar land, ty.
även Saargebiet, fr. Territoire de la Sarre, auto-
nomt område av Västtyskland; 2,559 km2, c:a
950,000 inv. (1951; 369 inv. per km2), tyskar och
till ung. 3/4 katoliker. 1820 var folkmängden
blott 124,000. S. har upprättats ur s. v. hörnet
av Rhenprovinsen och västligaste delen av
Bayerska Pfalz. Det ligger s. om Hunsrück och
är ett vågigt backland med breda, ganska djupt
nedskurna dalar, av vilka den största är mell.
Saardalen. Högsta punkten är Schaumberg (571
m ö. h.) i S:s n. del. Berggrunden består av
trias-, perm- och övre stenkolsformationerna, den
sistn. med vidsträckta, nästan i dagen gående
stenkolsflötser, vilkas sammanlagda brytvärda
mäktighet överstiger 90 m och gör S. till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
