Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm - Historia - Stadsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
65
Stockholm
66
med de tre kronorna, som gåvo tornet dess nya
namn.
Under storhetstiden blev S. medelpunkten i
östersjöväldet och rikets huvudstad i egentlig
mening. Under Gustav II Adolf och
förmyndarregeringen för drottning Kristina kom riksrådet
att fungera som en i S. ständigt samlad regering.
Högadeln drogs till S. och byggde sig palats på
Stads-, Riddar- och Blasieholmarna samt på
Norrmalm. Handelsordningen från 1636 förbjöd
städerna n. om S. och Åbo all handelsförbindelse
med utlandet. 1634 blev S. administrativt
självständigt under en överståthållare — förut hade
det sorterat under Uppsala landshövdingedöme.
Den förste innehavaren av det nya ämbetet blev
amiralen Claes Fleming. Malmarna saknade då
egentligt gatunät liksom ordnad bebyggelse.
Fleming tog itu med att ordna bebyggelsen på
Norr-och Södermalm. Handeln med Västeuropa var
under stormaktstiden den viktigaste. Särsk. voro
sjöfartsförbindelserna med England och Holland
betydelsefulla. Dit exporterades de stora
stapelprodukterna järn, koppar, mässing, beck och tjära.
Stadens folkmängd hade vuxit kraftigt. Ännu
1630 var folkmängden högst 9,000 inv., men 1676
beräknas den till 42,000—43,000. Det stora
nordiska kriget förde med sig en stark åderlåtning,
särsk. på gr. av pestens härjningar 1710. Man
räknar med att staden då förlorade bortåt Vs av
sin befolkning. Slottsbranden 1697 beredde rum
för det tessinska slottsbygget, som pågick under
hela förra hälften av 1700-talet och var det enda
märkliga byggnadsföretaget under denna tid.
Folkmängden fortsatte att växa. 1757 uppgick
den till 71,900. Därefter inträdde en stagnation,
som höll i sig långt in på 1800-talet. Ännu 1820
var siffran endast 75,600. Detta sammanhängde
med en rad faktorer inom näringslivet. Under
Gustav III :s tid blev S. f. f. g. landets kulturella
centrum; Nu byggdes bl. a. Operahuset,
Arvfurstens palats och gamla Kungl. myntet, nuv.
Kanslihuset. Gustav Adolfs torg gjordes till stadens
huvudtorg. — Redan under förra hälften av
1800-talet började industrialismens verkningar göra sig
märkbara. Näringsfrihetens seger inledde under
andra hälften av 1800-talet den industriella och
kommersiella utveckling, som tagit sig uttryck
bl. a. i en rad industriutställningar 1866, 1897,
1909 och 1930.
I våra dagar är S. landets ledande
industri-och affärsstad. Rikets administration äger dock
den största betydelsen för S. Från slottet
flyttades under 1800-talet en rad kulturella inst. ut
i staden, så Riksarkivet 1846, Nationalmuseum
och Statens historiska museum 1866 samt Kungl.
bibi. 1877. Djurgården införlivades i sin helhet
med staden 1868. S. fick ångbåtsförbindelser med
Ystad och Åbo 1822. Södra bangården togs i
bruk 1860, Norra 1866. Centralstationen
invigdes 1871. Hästspårvagnarna började sin trafik
1877. Elektrifieringen av dem skedde 1904.
Stads-styrelsen utvecklades. 1862 fick S.
stadsfullmäktige. 1940 omorganiserades stadens styrelse helt.
Ur det 1920 inrättade stadskollegiet bröt man
ut borgarrådsberedningen med finansborgarrådet
NF XX — 3
som ordf. Under 1900-talet har S:s tillväxt
fortsatt, huvudsakl. i form av förstads- och
för-ortsbildning. 1940 bodde något över 130,000
stockholmare utanför stadens tullar, 1950 över 300,000,
varav 2/s inom Enskede och Brännkyrka förs.
Detta har skapat trafikproblem, som fortfarande
äro aktuella. En rad inkorporeringar ha skett.
När tomtutrymmet i Bromma började ta slut,
försköts nybebyggelsen söderut till Brännkyrka och
Enskede. På 1950-talet ha nya bostadsområden
skapats i Spånga. Några siffror visa bäst
befolkningstillväxten i S. under 1900-talet: 1900
300,624 inv., 1920 419,440, 1930 502,213, 1940
583,621 och 1950 733,615. Man måste nu räkna
med, att marken i S. inom ett ej alltför stort
antal år tar slut, vilket redan gjort
överenskommelser med grannkommunerna aktuella. Det
sedan 1947 pågående tunnelbanebygget hade 1952
nått fram till S:s city. Då öppnades trafiken
Kungsgatan—Vällingby. 1945 fattade
stadsfullmäktige beslut om stadsplanereglering för Nedre
Norrmalm. Det kompletterades 1951. Besluten
innebära en reglering av Klarabergsgatan och
skapandet av ett modernt affärscity i området ö.
om Hötorget och Konserthuset.
Stadsbeskrizming. S. upptar en del av den
mellansvenska urbergsplatån, som här vid
övergången till skärgården är starkt kuperad med
branta höjder, sprickdalar och sjöbäcken. I den
inre staden är höjden ö. h. flerstädes 40—50 m.
Området är sönderskuret i många öar och halvöar
av vattenytor. Från Riddarfjärden till Saltsjön
rinner den tvågrenade, 900 m långa Norrström
(Stockholms ström el. Strömmen). Avgörande
betydelse för såväl stadens läge som dess
utformning ha dels den i n.—s. riktning löpande
rullstensås, Stockholmsåsen, som i det centrala S.
kallas Brunkebergsåsen, dels den höga
förkast-ningsbrant, som framträder i Södra bergens stup
mot Saltsjön och Mälaren och som betingat
sjöförbindelsen mellan dessa vatten. S:s natur
undergår en långsam förändring genom
landhöjningen, som för c:a 800 år sedan skapade
Mälaren av en havsvik; den uppgår f. n. till 0,44 cm
om året. I jämförelse härmed äro numera
människans ingrepp mera betydande. Under de
senaste 300 åren ha stora åspartier nedschaktats
och materialet utlagts i sänkor, sjöar och
strandvatten. De centrala områdena äro sålunda till
avsevärd del bildade genom utfyllnad.
S. kan indelas i flera koncentriskt ordnade
områden, som beteckna stadier i dess historiska
utveckling. Innerst ligger den medeltida staden,
Gamla stan el. Staden mellan
broarna, som upptar endast 0,2% av S:s nuv. areal
med 1,7 % av dess befolkning. Den omslutes av
malmarna o. a. områden (Södermalm,
Kungsholmen, Norrmalm, Vasastaden, Östermalm,
Ladugårdsgärde och Djurgården), vilka etappvis
införlivats t. o. m. 1800-talet). Hela detta inre
parti, ung. identiskt med ”inre staden” el.
”staden innanför tullarna”, upptar 18,7% av S:s
areal med 55,8 % av dess befolkning. Det har,
frånsett de betydande parkområdena, en i stort
sett sammanhängande, stadsmässig bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
