Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Struphuvudets sjukdomar - Strupkatarr, laryngit - Struplocket - Strupspegel - Struptuberkulos - Strutar - Strutbräken - Struthiopteris - Strutsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
219
Strupkatarr—Strutsar
220
cheit. En stämbandsknuta, förtjockning
av stämbandets ytepitel, medför också heshet.
Knutan uppstår genom mekanisk åverkan vid
överansträngning av stämbanden el. eljest felaktig
röstteknik. Om knutan är färsk, försvinner den
vid röstvila, är den äldre, kan ett operativt
ingrepp bli nödvändigt. Sårbildningar på
stämbanden äro vanliga orsaker till heshet vid
tuberkulos och syfilis. Vid skada i de nerver el.
dessas centra, som innervera struphuvudets
muskler, uppstå också partiell el. total stämband
s-förlamning (par e s el. p a r a 1 y s) med
heshet, resp, fullständig tonlöshet, afoni.
— Strypsjuka är dets. som c r o u p (se
Difteri). — Larynx- el. oftare
glottis-ö d e m, vattensvullnad i struphuvudet,
uppkommer därigenom, att mjukdelarna i struphuvudet
svullna. Vanl. är sjukdomens orsak en
inflammation i struphuvudet el. dess närmaste omgivning
(vid difteri, tuberkulos, syfilis). Sjukdomens
symtom äro försvårad inandning och därav
följande kvävningskänsla och kvävningsanfall. —
Glottiskramp, spasmus glottidis,
laryngo-spasm(us), laryngism, är en vanligen
plötsligt påkommande kramp i de muskler, som sluta
röstspringan el. föra röstbanden tillsammans,
varigenom kvävningssymtom inträda. Den mest
bekanta glottiskrampen hos barn beror på en
sjukligt stegrad retbarhet i nervsystemet. Operativt
ingrepp medelst längdsnitt (laryngotomi)
kan i nödfall tillgripas. Denna glottiskramp bör
icke förväxlas med s. k. p s e u d o c r o u p el.
falsk croup, som förekommer hos barn, i
synnerhet under de tidigare levnadsåren, i form av
anfall av andnöd med ångest. Anfallet behandlas
med ångtält. Kramp i röstspringan hos äldre
personer, vilken uppstår därigenom, att främmande
partiklar inkomma i luftstrupen
(”vrångstrupen”), karakteriseras av ett långdraget pipande
ljud under mycket försvårad inandning. I de
flesta fall avlägsnas den retande orsaken ur
luftstrupen genom häftiga hostanfall. Förträngningar
av luftstrupens lumen (larynxstenos) behandlas
alltefter sin art, stundom operativt. —
Struptuberkulos är en vid svåra fall av
lungtuberkulos stundom förekommande
komplikation. De tidigaste symtomen äro vanl. heshet
och hostretning, i långt gångna fall äro de
besvärligaste symtomen smärta vid svälj ning och
svårighet att andas. Huvudsak är här den
allmänna behandlingen. De sjukas upphostningar
äro smittfarliga för omgivningen. — Svulster
i struphuvudet, både godartade och
elakartade, spela en viss roll, ehuru de ej äro
vanliga. Dit hör s. k. p a p i 11 o m, en godartad
svulst, som dock kan bli högst besvärlig.
Patienterna bli småningom alltmer hesa och få
t. o. m. andningsbesvär utan yttre orsak.
Behandlingen, som stundom drar ut mycket långt
på tiden, är huvudsakl. operativ (inifrån). Andra
godartade svulster avlägsnas via laryngofissur,
klyvning av larynx. — Kräfta i
struphuvudet ger nästan alltid anledning till heshet,
ofta också till utstrålande smärtor, i långt
gångna fall till andnings- och sväljningsbesvär. Kom-
Struthiopteris Filicastrum,
foderbräken.
mer den sjuke i god tid till operativ behandling,
äro utsikterna jämförelsevis goda.
Laryngek-t o m i kallas avlägsnande av struphuvudet.
Strupkatarr, 1 a r y n g i t, katarr i
struphuvudet, se Struphuvudets sjukdomar.
Struplocket (lat. epiglo’ttis), anat., se
Struphuvud.
Strupspegel, se Laryngoskop.
Struptuberkulos, se Struphuvudets sjukdomar.
Strutar, kokk., ett bakverk av äggsmet, som
gräddas på plåt till runda kakor, vilka genast
formas till strutar. Dessa fyllas med vispad
grädde och sylt.
Strutbräken, bot., se Struthiopteris.
Struthio’pteris, ormbunksläkte (fordom även
kallat Onoclea),
utmärkt bl. a. av
att det har två
olika slags blad,
dels stora,
strut-formigt ställda,
rent vegetativa,
gröna blad, dels
mindre, bruna,
fertila, icke
assimilerande blad, s. k.
sporofyll, som
utbilda
sporgöm-samlingarna. S.
Filicastrum, f
o-derbräken el.
strutbräken,
förekommer i
nästan hela landet.
Odlas ofta som
prydnadsväxt.
Strutsar, fam. av ordn. strutsfåglar,
omfattande strutssläktet, Struthio. S.
utmärkas av kraftig kropp, lång, till större delen
naken hals, litet, platt huvud med stora ögon,
stora, obetäckta öronöppningar, rak, i spetsen
platt näbb. Tårna äro två, försedda med
trampdyna och den inre med en nagelliknande klo.
Vingarna äro täml. stora och bära på första och
andra fingret en spetsig klo. Fjäderdräkten
bildas av mjuka fjädrar. Hos hannen äro de långa
ving- och stjärtfjädrarna rent vita, alla övriga
svarta, hos honorna de stora smutsigt vita och de
små gråbruna till svarta. En vuxen hanne når
en höjd av 2,75 m och en vikt av omkr. 75 kg.
S. förekomma i öken- och stäpptrakter i så gott
som hela Afrika. — På många ställen ha de dock
numera utrotats. I Asien finnas de i Arabien,
Eufratområdets ökentrakter och i Sydpersien.
Födan utgöres av växtdelar och mindre djur. Boet
är en enkel grop i sanden. Äggen väga omkr.
1,4 kg. Sedan gammalt bedrives strutsavel,
huviid-sakl. för åtkomst av fjädrarna. Den viktigaste
underarten är den vanliga strutsen, 5.
camelus camelus, med huvud, näbb, hals och ben
röda, halsen med en vit ring nedtill. Den
förekommer numera blott i de s. delarna av
Sa-haraområdet. Något mindre är den syriska
strutsen, S. camelus syriacus, från Arabien
och Syriska öknen. Andra underarter med lo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
