Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderman, 3. Ingalill - Söderman, Harry - Södermanland, Sörmland - Geologi - Terrängformer - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Söderman—Södermanland
710
i ”Mikadon” anställdes S. s. å. vid
Hippodrom-teatern i Malmö och knöts 1927 till Stora teatern
i Göteborg, där hon tilldelats såväl operett- som
operapartier. S. gästspelade 1941 som Rosina i
”Barberaren i Sevilla” på Kungl. teatern. Hon
har även framträtt som konsertsångerska och i
talroller samt som regissör och ledare för
ope-retttuméer.
Söderman, Harry, kriminaltekniker (f. 1902
24/s), efter kemiska studier i Tyskland assistent
vid Lyons polislaboratorium 1926—28, fil. dr i
Lyon 1928, doc. i kriminal teknik vid Stockholms
högsk. 1930—53, föreståndare för Statens
kriminaltekniska anstalt 1939—53 (från 1946 med
titel överdir.); svensk red. för Nordisk
kriminalteknisk tidskr. 1931—53; överflyttade 1953 till
U.S.A. S. har utfört ett stort antal utredningar
i brottmål samt utg. bl. a. ”Brottets värld” (1927),
”Handbok i kriminalteknik” (1930; tills, m. E.
Fontell) och ”Modern criminal investigation”
(1935; tills, m. J. J. O’Connell).
Södermanland, Sörmland, landskap i ö.
Svealand med en areal av 8,969,26 km2; 721,767
inv. (Vi 1954). Fastlandets största längd är i
ö.—v. 167 km och största bredd i n.—s. 100 km.
S. omfattar hela Södermanlands län jämte av
Västmanlands län Kungsörs köping, Kung Karls
och Torpa socknar i n. v. Rekarne, av
Stockholms län Södertörns domsaga, Nämdö sn och
Södertälje stad, av Stockholms stad området s.
om Slussen samt av Östergötlands län Kvarsebo
sn på n. sidan om yttre Bråviken.
Geologi. Berggrunden (se geologisk karta
vid Sverige) består nästan överallt av urberg,
och av detta äro gnejserna förhärskande.
Deras huvudmassa är grå, men i n. v. finnas även
röda gnejser, som vid Eskilstuna och i trakten
av Nyköping utan gräns övergå i röda
urgraniter. I anslutning till gnejsområdena uppträda
leptiter, ss. längst i s. vid Bråvikens mynning
men även i Vingåkers sn. Jämte leptiterna
förekommer flerstädes urkalksten, särsk. i ö., ss. på
Utö och Runmarö utanför Södertörn och på den
lilla ön Oaxen i Himmerfjärden. Jämte leptiterna
och kalkstenarna träffas även malmer, ss.
järnmalmerna på Utö och vid Kantorp, koppar- och
koboltmalmer längst i s. vid Tunaberg. Smärre
massiv av granit, mestadels s. k.
stockholmsgra-nit, uppträda särsk. i n., t. ex. vid Mariefred, v.
om Torshälla och på Fogdön och Selaön. Av
yngre eruptiv träffas diabas i små gångar som
sprickfyllnader. Dessutom finnes här Sveriges
största diabasgång, den 40 km långa och intill
1,2 km breda Hälleforsgången, som från
Malmköping stryker västerut till Hjälmaren. — Av
de lösa jordarterna täcker moränen berggrunden
i stor utsträckning. Ovanpå densamma vila
flerstädes bildningar av rullstensgrus, ofta i form av
vackert markerade åsar, som stryka genom
landskapet från n. v. till s. ö. Längst i ö. anträffas
Stockholmsåsen och i anslutning till denna
Upp-salaåsen, vars forts, genom Södertörn bildar det
vackra åspartiet Pålamalm. Mellan
rullstensåsar-na finnas rätt vidsträckta slätter av varvig lera
med ovanpå liggande ancylus- och litorinalera.
Terrängformer. Få svenska landskap äga en
sådan mångfald av småbrutna terrängformer
som S. öppna slätter och smala dalkjusor, mjukt
rundade moränhöjder, högvälvda rullstensåsar
och nakna bergbranter omväxla behagfullt med
talrika sjöar, vikar och fjärdar och förläna
landskapet dess idylliska natur. S. ligger på den del
av det mellansvenska låglandet, som bildar en
starkt sönderbruten horstplatå, begränsad av
för-kastningslinjer längs Mälaren i n. och längs
Motalaströms sjösystem jämte Bråviken i s.
Den av denudationen redan under prekambrisk
tid utjämnade urbergsytan sjunker terrassformigt
från sitt högsta område (124 m ö. h.) i v.
Kolmården mot Hjälmaren (22 m) och Mälaren (0,3
m) i n. och Östersjön i s. ö. Dess centrala del,
det sörmländska sjöbäckenet, ligger relativt lågt,
30—50 m ö. h., medan ytterområdena på
vatten-delaren i n. stiga till 93 m. I Södertörns inre
reser sig det 110,5 m höga Tornberget på
Hanveden. I s. stupa Kolmårdens
förkastningsbran-ter nästan lodrätt mot Bråviken. Stora sprickor
och talrika förkastningsbranter ha sönderdelat
dess urbergsplatå och åstadkommit en
synnerligen svår framkomlig terräng. Det centrala
sjöområdet genomdrages av flera korsande,
olikåldriga spricksystem, som ge dalar och
vattendrag deras flikiga konturer. Det äldsta
spricksystemet går i n. v.—s. ö. och är äldre än
jot-nisk tid. Emedan dess sprickor i stort sett ha
samma orientering som inlandsisens
rörelseriktning, ha de rensats upp och givit upphov till
breda dalar. Samtidigt ha glaciala och senglaciala
sediment åstadkommit uppdämningar och bildat
mindre sjöbäcken, ss. Yngarens, Båvens och
Sil-len-Klemmingens. Spricksystemet i v.—ö. är av
jotnisk ålder, ty dess sprickor innehålla stundom
diabas från denna tid (Breven, Hällefors). Yngst
är systemet i n.—s., som kan ha uppstått under
tertiär tid. Det framträder bäst i den sprickdal,
som avskiljer Södertörns halvö från fastlandet.
Ofta återspeglas bergarternas
strykningsriktning-ar i terrängformerna, ss. i Södertörns brant
uppstigande gnejsryggar och i skärgårdsöarnas
längdutsträckning och orientering. Bäst
framträder detta i Södertörns skärgård, bl. a. i öarna
Muskö, Utö, Ornö och Nämdö.
Klimat. På gr. av S:s läge mellan Östersjön
och Mälaren är klimatet mycket likartat över
hela landskapet. Dock kan en skärpning av
temp.-extremerna iakttagas från kusten i ö. mot det
inre. Sålunda har den kallaste månaden (febr.)
en temp. av —i°s vid kusten (Landsort) men
—4° i Katrineholmstrakten (Bie). Den varmaste
månaden (juli) är temp.-fördelningen mera jämn
med i6°o i Landsort och I7°o i"*Bie. Liksom i
hela ö. Sverige är nederbördsmängden i S.
relativt obetydlig. I medeltal för hela S:s län
uppgår den till 522 mm årl.
Växtvärld. S. ligger i n. delen av de ädla
lövträdens region. Det präglas av lövträd, framför
allt eken och björken. Särsk. i de talrika
herrgårdarnas närhet har eken omhuldats samt ingår
som en karakteristisk konstituent i hagmarkerna.
Nära 2/s av skogsarealen utgöras emellertid av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
