Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thersner, Ulrik - Theseion - Theseus - Thesis - Thesleff, 1. Ellen - Thesleff, 2. Arthur - Thesmoforierna - Thespiai - Thespis - Thessalien - Thessalonike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
43
Thersner—Thessalonike
44
The’rsner, Ulrik, militär, tecknare (1779—
1828). 1814 blev T. major i
Fältmätningsbri-gaden, förrättade triangelmätningar i Skåne 1815
—17 och tog 1825 avsked med överstelöjtnants
rang. — I Skåne tecknade T. 1816 utsikter av
herresäten och började 1817 utge ett storartat
anlagt utsiktsverk, ”Fordna och närvarande
Sverige”; medhjälpare voro C. F. Akrell och W. M.
Carpelan. Efter T:s död fortsattes verket i
litografi av M. G. Anckarsvärd och T:s dotter
Ulrika T. (1818—67). Verket omfattade slutl.
364 pl. men nådde aldrig fullbordan.
Theséi’on, tempel, se Aten, sp. 7.
Thèséüs (lat.; grek. Théséu’s), grek, myt.,
Atens nationalhjälte, son till konung Aigeus och
Aithra, dotter till konung Pittheus i Troizen.
T. begav sig till Aten över Isthmos, där han
dödade ogärningsmän, som gjorde vägen osäker:
Skiron, Sinis, Prokrustes och Kerkyon. T.
medföljde frivilligt de sju ynglingar och sju
j.ungfrur, som skulle kastas för den i
labyrinten innestängda Minotauros, besegrade och
dödade denne och slapp ut ur labyrinten med
hjälp av Ariadnes tråd. Han tog henne med
sig men övergav henne på Naxos. Vid
avfärden från Aten hade T. lovat att, om färden
avlopp lyckligt, hissa vita segel i st. f. svarta
men glömde detta. Då hans fader såg de svarta
seglen, störtade han sig i förtvivlan i havet.
En annan bragd av T. är striden med
amaso-nerna, vilkas drottning Antiope han tog till
gemål. Jämte sin vän Peirithoos kämpade han
med kentaurerna, bortförde Helena till Afidna i
Nordattika och begav sig ned i underjorden för
att bortröva Persefone. Vid återkomsten fann
T. Menestheus i besittning av Atens tron och
begav sig till ön Skyros, där han dog. Där
sägas hans ben ha blivit funna; de fördes till
Aten av Kimon 468 f. Kr. T:s saga har
utvecklats efter Heraklessagans förebild och
utträngde från slutet av 500-talet den förra. T.
blev den atenska demokratiens hjälte,
grundläggaren av den atenska staten genom
sammanslutning av de tidigare självständiga mindre orterna
i Ättika (synoikismen) och upphovsmannen till
de demokratiska inrättningarna.
The’sis, se Arsis.
The’sleff. 1) Ellen T., finländsk
konstnär-inna (1869—1954). Efter en produktion under
1890-talet av huvudsakl. landskap i förtätad
stämning kom T. vid sekelskiftet under inverkan av
det då rådande dekorativa friluftsmåleriet och
utvecklades mot en mera dekorativ syn. Hennes
måleri utmärkes av en spröd eterisk hållning.
Utom med måleri arbetade T. även med
färgträsnitt.
2) Arthur T., botanist och zigenarforskare
(1871—1920). T. har utg. skrifter om Finlands
svampar men har blivit mest känd för sina
zi-genarforskningar. Hans ”Wörterbuch des
Dialekts der finnländischen Zigeuner” (1901)
upptar c:a 2,000 ord och en kortfattad grammatik. I
”Stockholms förbrytarspråk och lägre slang 1910
—12” (1912) påvisar T. bl. a., hur zigenarord
via tattare o. a. lösdrivare trängt in i den undre
världens språk i Stockholm.
Thesmoforierna [-få’-], se Demeter.
Thespiai’ (lat. The’spiae), forngrekisk stad i
Beotien, vid foten av berget Helikon, huvudort
för sånggudinnornas och Eros’ dyrkan.
The’spis, enl. traditionen skaparen av den
grekiska tragedien (omkr. mitten av 500-talet f. Kr.).
Den från Horatius härrörande sägnen, att T:s
tragedier uppfördes från en vagn (därav
uttrycket t[h]e s p i s k ä r r a n), torde ha uppstått av
missuppfattade bildframställningar.
Thessälien, se Tessalien.
Thessalonike. 1) T., S a 1 o n I k i, Greklands
näst största stad, belägen i Makedonien, vid
innersta delen av Thessalonikeviken av Egeiska
havet; 216,838 inv. (1951), numera till allra
största del greker. Staden har ett pittoreskt
läge på de v. utlöparna av berget Khortiåtes;
i v. utbreder sig Vardars deltaslätt. Floden
mynnar 20 km s. v. om staden, och då den snabbt
bygger ut sitt delta, hotas därigenom T:s
framtid som hamn. — T. grundades av Kassander
316—315 f. Kr. på platsen för den äldre staden
Thermai och uppkallades efter hans gemål
Thessalonike. Det blev Makedoniens förnämsta stad
och ett centrum för handeln; det hade även en
stark fästning och flottstation. Romarna erövrade
det 168 f. Kr. och gjorde det till säte för
ståthållaren i prov. Makedonien. T. intog även en
intellektuell rangplats: Cicero begav sig dit under
sin landsflykt 58 f. Kr.; aposteln Paulus
predikade där och grundade en kristen församling,
till vilken han skrev de båda tessalonikerbreven.
T. bevarade sin blomstring antiken igenom och
var sedan en av det bysantinska rikets mest
betydande städer. 1430 intogo turkarna staden. T:s
befolkning ökades 1492 plötsligt med 20,000
judar (spanioler), som drivits ut ur Spanien (under
den tysk-bulgariska ockupationen 1941—44 blev
den judiska befolkningen nästan helt utrotad).
T. återvanns åt Grekland genom Balkankriget
1912—13. Under 1 :a världskriget spelade T. en
betydande roll. Efter freden i Lausanne 1923 fick
staden mottaga ett mycket stort antal greker från
Mindre Asien, varigenom befolkningen på ett
fåtal år ökades med 50%. Under 2:a
världskriget intogs T. 9/4 1941 av tyska trupper. —
I det av venetianerna uppförda citadellet finnas
rester av Marcus Aurelius’ triumfbåge. Ännu
ett par sådana minnesmärken kvarstå, det äldsta,
Galeriusbågen, från 297. T. har några av den
bysantinska konstens förnämsta byggnader. Den
cylindriska, kupolkrönta Georgskyrkan är trol.
från 300-talets slut. Den treskeppiga basilikan
från 400-talet, vilken turkarna förändrade till
Eski-Dschuma-moskén, har emporer över
sido-skeppen, vilka även löpa på v. kortsidan. Den
från 400-talet härstammande Demetrioskyrkan, i
ruiner sedan en brand 1917, har i mittskeppet
stödväxling av kolonner och pelare; både korintiska
och (i emporerna) joniska kolonner förekomma
(se bild 12 å pl. vid Grekland). Katedralen Hagia
Sofia skadades vid ett italienskt flyganfall 1940.
T. är säte för en ortodox metropolit, har sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
