Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tibern, Tiber - Tibesti, Tu - Tibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Tibesti—Tibet
84
liens näst Po förnämsta flod, upprinner på Monte
Fumaiolo i Etruskiska Apenninerna, 1,268 m
ö. h., följer en längddal åt s. ö., tills den i ett
forsrikt lopp mellan Perugia och Orvieto
genombryter den v. kedjan, och flyter därpå i stort
sett åt s. förbi Rom över kampagnan till
Tyr-rhenska havet. T. bildar vid mynningen ett 250
km2 stort, hastigt tillväxande delta; den
naturliga mynningsarmen förbi Ostia är igensandad,
trafiken går genom den konstgjorda n. armen,
ön mellan flodarmarna heter Isola Sacra (”den
heliga ön”). T. är 395 km lång, dess flodområde
17,155 km2. Största bifloder äro från h. Paglia,
från v. Aniene och Nera. T. är segelbar för
pråmar och mindre båtar ung. till den sistn:s
inflöde. Genom uträtning 1940 av flodens
nedersta, starkt slingrande lopp har man sökt
förebygga översvämningsfaran.
Tibe’sti, T u, högland i ö. Sahara,
mittemellan Tsadsjön och St. Syrten; c:a 100,000 km2,
över en sockel av silurisk sandsten breda sig
mäktiga platåer av basalt, trakyt och ryolit med
en medelhöjd av 1,800—2,000 m ö. h.,
sönderskurna av djupa klyftor. Av de många
slocknade vulkanerna når Tusidde i v. 3,265, Emi
Cussi i s. 3,415 m ö. h., Saharas högsta punkt.
Trots sin stora höjd är T. fullständig öken;
monsunregnen äro sparsamma, och blott i de
övre dalarna finnas bebodda oaser. Området är
delat på kungariket Libyen och Franska
Ekva-torialafrika. 1914 grundades en fransk
militärstation i Bardai i n. v. T.
Tibet, tibet. Pö el. Bod, sanskr. Bhöt, kin.
Sidsang, jordens mest vidsträckta högland med en
areal av c:a 1 mill. km2, ligger svårtillgängligt
inneslutet mellan två mäktiga bergskedjesystem,
i n. Kun-lun, i s. Himalaja, avsmalnande
lins-formigt mot v. Det utgör källområde för flera
av Asiens största floder: Indus, Ganges,
Brah-maputra, Salween, Mekong, Yang-tsi-kiang och
Huang-ho. Den 3,000 km långa gränsen mot
Indien följer i stort sett Himalajas
huvudvat-tendelare. Gränserna mot Kina synas aldrig ha
varit formellt fastställda. I n. kan v. och mell.
Kun-luns huvudvattendelare anses bilda gräns
mot kinesiska östturkestan. Den tibetanska prov.
Tsaidam i n. ö. står sedan länge under kinesisk
administration och betecknas jämte
Kuku-nor-området och stora delar av den tibetanska prov.
Kham på nyare officiella kinesiska kartor som
en del av den kinesiska prov. Chinghai. Andra
delar av ö. T. ha på liknande sätt införlivats
med delar av angränsande kinesiska provinser
under namnet Sikang.
Genom Transh imalaj as bergskedjesystem, som
förlöper parallellt med Himalajas huvudkedja,
delas T. i tvenne geografiskt och geologiskt
skilda delar: n. T. el. Chang-tang, stundom
betecknat som ”tibetanska platån”, omfattande den
vida större delen, samt s. T., som omfattar
Indus’ och Brahmaputras dalsänkor. Geologiskt
intager Chang-tang i Eurasiens byggnad en
ställning jämförbar med Iranska bäckenets och
Donaubäckenets inom den mediterrana
bergs-kedjezonen, men har undergått en sen upplyft-
ning till sin nuv. väldiga höjd. Liksom de
nämnda bäckenen utgör Chang-tang en i förh. till
de omslutande unga bergskedjorna av
bergskedje-veckningen mindre starkt påverkad region.
T. kan liknas vid en högf jällsplatå, över vilken
de i ö.—v. strykande bergskedjorna framstå som
ett system av vågor. Fjällplatåns medelhöjd är
i ö. omkr. 5,000 m, och bergsryggarna nå i allm.
upp till 5,500 m med enstaka toppar till 7,000
m. De bergskedjor, som med ö.—v.
huvudriktning framgår genom T., konvergera mot Pamir i
v. N. om Transhimalaja är landet jämnare, och
där utbreder sig en zon av stora sjöar
(Tengri-nor, 4,630 m ö. h., Selling-tso, 4,611 m,
Kiaring-tso, Ngantse-tso, 4,694 m, Dangra-yum-tso och
Nganglaring-tso, 4,746 m). Mellan
Transhima-lajas parallellkedjor framgå de breda, öppna och
sakta lutande dalarna, som upptagas av grunda
och oftast avloppslösa sjöar med salt vatten.
Kring dessa liksom också annorstädes i T.
utfällas på grund av det torra klimatet koksalt,
borax, gips m. m. Den höga medelhöjden
betingar klimatets stränghet. Under jan. ligger
nattemp. vid —250, middagstemp. vid o°; under
juli äro motsv. temp. —50 och + 150. Särskilt
besvärande äro de nästan dagliga häftiga
vindarna från s. v. och v., även under sommaren
ofta åtföljda av hagel el. snöbyar.
T:s djurvärld är skild från det övriga
Cen-tralasiens och äger former, som saknas
annorstädes. Sålunda förekommer ett släkte bland
antiloperna endast där liksom den
björnliknan-de pandan el. kattbjörnen, Ailuropus
melanoleu-cus; även det från alla andra avvikande
gems-antilopsläktet Budorcas förekommer blott där och
i Assam.
Befolkningen uppskattas till mellan 2 och 4
mill. inv., varav större delen i Tsang-pos
dalgångar och ö. T. Huvudstaden Lhasa och
Shi-gatse äro de största städerna. Tibetanerna äro
av mongolisk stam, men deras språk är helt
skilt från de centralasiatiska mongolernas liksom
även från de kinesiska och manchuriska
språken. T. är lamaismens centrum, och
samhällslivet i landet präglas i hög grad av det
lamais-tiska klosterväsendet. Socialt kan befolkningen
Parti av Parkhor, den heliga gata, som omger
Chok-hangtemplet i Lhasa. I bakgrunden Potala, Dalai
Lamas tempel. Se även bild vid Lamaism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
