Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tor - Tora, Thora - Torbjörntorp - Torcello - Torcy, Jean Baptiste Colbert de - Tordenskjold, Peder (Wessel) - Tordmule (trubbalka, törd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Tora—Tordmule
238
mycket stort antal sammansättningar med
Tor-(Torbjörn, Torsten o. s. v.). Också många
ortnamn i Sverige innehålla hans namn, t. ex.
Tors-vi, Torslunda, Torshälla (äldre Thorshargh). I
verklig folktro under hednisk tid har T.
säkerligen varit den förnämste av gudarna. I senare
tiders folkminnen har hans dyrkan också
efterlämnat starkare spår än någon annan guds.
Språkliga minnen äro bl. a. orden tordön och åska (fsv.
asikkia, asagudens åkning). Namnet T. är samma
ord. som ty. Donner, åska. Att T. urspr. är den
personifierade åskan är ännu helt tydligt i
edda-mytologien. Religiöst sett är han värnaren av
människorna, deras hem och samfund,
beskyddaren mot allt slags ont. T. har i Sverige dyrkats
även som en fruktbarhetsgud. Hammaren, T:s
symbol, bäres under vikingatiden som smycke och
ristas på gravhällar och runstenar. — T. är en
samgermansk gud (fhty. Donar). Hos Tacitus
o. a. romerska författare omtalas han, under
beteckningen Hercules el. Jupiter, som en av
germanernas huvudgudar. ”Jupiters dag” över sättes
till ”Torsdag”. — Litt.: A. Olrik och H.
Ellekil-de, ”Nordens gudeverden” (2 bd, 1926—51); H.
Ljungberg, ”T.”, 1 (1947)-
Torä, Thorä, hebr., ”lära”, de fem
Moseböckerna. T. är judarnas heligaste religionsurkund
och har också som lag (”Mose lag”) varit
normerande för judiskt samhällsliv. Inom det
judiska gudstjänstlivet spelar t. en viktig roll, man
föreläser ur t. måndag, torsdag, lördag och alla
helgdagar. Den t., som begagnas vid gudstjänsten,
är handskriven på en pergamentrulle, uppsatt
mellan två stavar och försedd med mantel, kronor
och pekpinne av silver.
Torbjörntorp, sn i Skaraborgs län, Gudhems
hd, på Falbygdens högslätt, n. om Falköping;
9,S8 km2, 410 irrv. (1954). 570 har åker; skog
saknas. Kalkbruk. Nuv. kyrkan uppf. 1871 av
kalksten. Ingår i Falköpings stads- och
landsförsamlingars, T :s, Friggeråkers och Luttra pastorat i
Skara stift, Falköpings kontrakt. Tillhör
storkommunen Gudhem.
Torcello [tårtfä’lå], liten ö 9 km n. ö. om
Venedig; c:a 175 inv. T. var under medeltiden
en blomstrande stad, och därom vittna flera
bygg-nadsminnen, främst domkyrkan, gr. som en
bysantinsk basilika på 600-talet.
Torcy [tårsi’], Jean Baptiste Colbert
de, markis, fransk statsman (1665—1746), son till
Ch. Colbert. Han var diplomat och efter fadern
utrikesminister 1696—1715. T. tillstyrkte Ludvig
XIV:s spanska politik och hade stor förtjänst av
freden i Utrecht 1713. Han var senare
generalpostmästare men drog sig i början av 1720-talet
från politiken. T:s viktigaste memoarer 1697—
1713 utgåvos 1757, hans dagbok 1709—n utgavs
1903 av F. Masson.
Tordenskjold [no. utt. toTdanjal, da. [-to’r-danskjål],-] {+to’r-
danskjål],+} Peder, norsk-dansk sjöofficer
(1690—1720); hette eg. Wessel (adlades 1716
med namnet T.). Han antogs 1706 som lärling
vid navigationen i Köpenhamn, företog resor till
Guinea samt Väst- och Ostindien, utnämndes
därunder, 1709, till sjökadett och återkom till Norge
1710. Som befälhavare på mindre fartyg deltog T.
1711—15 med utmärkelse i kriget till sjöss mot
Sverige. 1716 erhöll han befälet över en sjöstyrka,
bestående av skottpråmar, fregatter och galärer,
för att tillintetgöra den sv. sjöstyrka, som
svarade för sjöförbindelsernas uppehållande i
bohuslänska farvatten. Genom att nedkämpa den sv.
styrkan i Dynekilen fullgjorde T. detta uppdrag.
1717 erhöll han
befälet över den
danska Kattegatteskadern.
Med denna företog
han i maj anfall mot
Göteborg, vilket
emellertid för den gången
avvärjdes. Efter
erhållna förstärkningar
inträffade T. i juli
utanför Strömstad
men blev även där
till-bakaslagen. Till följd
av sina bägge
nederlag miste T.
överbefälet över
Kattegatt
eskadern; endast befälet över galäreskadern fick
han behålla. Genom slughet och djärvhet lyckades
T. 1719 bemäktiga sig Marstrands fästning och
största delen av den där förlagda svenska
örlogs-eskadern. För denna bragd blev han viceamiral.
Visserligen misslyckades hans en tid därefter
företagna anfall på Göteborg, men vid ett tredje
angrepp 8 okt. (n. st.) s. å. lyckades han i skydd av
mörkret smyga sig förbi Älvsborgs fästning och
strandbatterierna samt uppbrände el. förstörde
största delen av svenska galäreskadern. — Efter
freden (1720) gjorde T. en resa till Tyskland,
där han i en duell ihjälstacks av en officer av
baltisk släkt. T. var en av de tappraste och
skickligaste sjömän den skandinaviska Norden
fram-bragt, men hans förmåga av beräkning stod ej
i rimlig proportion till hans mod el. våghalsighet.
— Litt.: O. Bergersen, ”Viceadmiral T.” (2 bd,
1925)-
Tordmule (i Bohuslän trubbalka, på
Gotland törd), Alca torda, tillhör ordn. alkfåglar
samt har kort och satt kropp med långt bakåt
sittande ben; till
färgen är den ovan
svart, under vit;
längden uppgår till
40—47 cm. Näbben
är grov, hoptryckt
från sidorna och bär
ett vitt tvärstreck.
T. häckar kolonivis
och lägger ett enda
ägg. Den
förekommer i oerhört antal i
fågelbergen. I
Sverige häckar den
talrikast på Karlsöarna
samt därjämte längs
ö. kusten norrut
från Östergötlands
skärgård; har möj-
Tordmule.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
