Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
273
Torv
274
ringsfattigare typer. — Till de egentliga
terrest-riska t.-bildningarna må råhumus räknas. O
m-b r og en a torvslag, som äro en speciell typ
av terrestriska t.-typer (bildade ovan
högvattenytan), äro så gott som alla utpräglat
näringsfatti-ga, med askhalt sällan över 2 °/o
(mossetorv-arter) och omfatta vitmosstorv,
låghumi-fierade till höghumifierade t.-slag, vilkas
huvudmassa utgöres av vitmossor (alltefter den
dominerande vitmossarten skilj er man mellan S p h a
g-num fuscu m-t or v, Sph. m a g e 11 a n
i-cum-torv m. fl.), t u v s ä v-v i t m o s s t o r v,
en av tuvsäv och vitmossor bildad t.-art. i
utpräglat nederbördsrika områden, samt tuvduntorv,
huvudsakl. bildad av tuvdun, likaledes
karakteristisk för vissa utpräglat nederbördsrika
områden. De ombrogena t.-typerna uppbygga våra
egentliga högmossar.
Inlagrade i t.-Iagerfölj derna förekomma ofta
en del mineraliska sediment och utfällningar, ss.
kalktuff, vivianit, sider it och limonit, samt ibland
även ett organiskt, kemiskt sediment, dopplerit,
som är ren, amorf humussubstans.
T. förekommer huvudsakl. inom humida delar
av de tempererade zonerna. I Europa finnas
vidsträckta t.-avlagringar i n. Ryssland, Finland,
östersj östaterna, n. v. Tyskland, Nederländerna,
Danmark, Sverige och Norge, Storbritannien och
Irland. I Nordamerika påträffas t.-avlagringar
huvudsakl. i n. ö. staterna och i ö. Canada,
varjämte väldiga myrvidder utbreda sig i Minnesota
och Wisconsin. Likaså finnes t. i stor
myckenhet i n. ö. delarna av Asien. Inom varmare
klimatzoner äro t.-avlagringarna i huvudsak
belägna på högre nivåer. Här och där förekomma dock
betydande t.-marker även inom subtropiska och
tropiska trakter, t. ex. The Everglades i Florida.
Vad beträffar torvtillgångarna finnas
mera exakta uppgifter endast från Sverige. Den
av Sveriges geologiska undersökning verkställda
torvinventeringen 1917—23 gav bl. a. till resultat,
att t.-marksarealen för landet i dess helhet
beräknades till 6 mill. har, och i de inventerade
delarna av landet var den 1,165,400 har, motsv.
resp. 14,5 och 8,2% av arealen. En grov
uppskattning av landets totala t.-tillgångar ger c:a 6
milliarder ton torrsubstans, motsv. 4 milliarder ton
stenkol. Härav torde dock blott 1 °/oo vara
storindustriellt utnyttjbar.
Torvindustriens huvudprodukter äro t.
v. väsentligen endast två: bränntorv (inkl,
briketter) och torvströ. En tredje
huvudprodukt, t o r v g a s, tillhör ännu knappast de
ekonomiska realiteterna. Vissa andra produkter av
torv, ss. torvkol, torvkoks, torvtjära och
torv-sprit, sakna kommersiell betydelse under normala
förhållanden men ha under avspärrningskriser
kommit till viss användning som
ersättningsråva-ror. Under 1 :a världskriget tillverkades årl. c:a
350,000 ton bränntorv. Produktionen var under
1930-talet nere i 20,000 å 30,000 ton per år men
steg under 2 :a världskriget i snabb takt och
nådde sitt max. 1945 med drygt 1 mill. ton. Denna
kvantitet motsvarade ur värmemängdssynpunkt 5
å 6% av Sveriges normala import av stenkol och
koks. Efter 2:a världskriget har produktionen av
bränntorv och torvbriketter sjunkit till i runt tal
100,000 ton per år, varvid produktionen av
briketter ur frästorv vidmakthålles vid 40,000 å 60,000
ton per år, väsentligen genom det statsägda ab.
Svensk torvförädling, Sösdala. Balansen utgöres
till övervägande del av s. k. maskintorv
(press-torv), som framställes av enskilda torvföretag.
Bland dessa märkes främst Strömsnäs bruks ab.
Den äldsta och numera endast för lokal
hus-hållsförbrukning nyttjade metoden för torvtäkt
består i stickning el. skärning.
Stick-t o r v utskäres med en lämpligt formad spade till
tegelstensformade stycken, som uppläggas i
”kupor” och få lufttorka under någon månad ned till
c:a 30% fuktighet. Denna typ av bränntorv är
ömtålig för dålig väderlek, har klen
sammanhållning och tål därför ej långa transporter el. flera
omlastningar. Långt högre kvalitet har
maskin-t or ven, som framställes med tillhjälp av mobila
torvkvarnar, i vilka torvmassan ältas och
utpressas till en sträng. De i längder om c:a 1,3 m
kapade strängarna utläggas för torkning, numera
medelst remtransportörer el. linbanor, vilka ofta
kombineras med torvkvarnarna till en mobil enhet.
För fälttorkningen åtgå sommartid vanl. minst
6 veckor, under vilken tid torvsträngarna måste
stjälpas V4 varv minst 2 ggr. Fuktigheten nedgår
härvid från urspr. c:a 90% till 30 a 40%. Torven
stackas härefter, ofta under provisoriska tak,
innan den transporteras till konsumenterna. Ehuru
maskintorvstillverkningen i regel dominerar
kvan-titetsmässigt, knyter man för framtiden större
förhoppningar vid frästorvsmetoden,
vilken infördes i Sverige vid slutet av 1930-talet.
Ytan på mossen uppluckras enl. denna metod till
c:a 1 cm djup medelst en hastigt roterande,
tagg-försedd trumma, vilken anbringas på en
specialtraktor. Det uppfrästa skiktet, som sålunda
kommer att bestå av torvpulver, torkar på grund av
sin ringa kornstorlek vid gynnsam väderlek
redan på några timmar el. ett dygn ned till 30 å
40% fuktighetshalt. Torktiden kan ytterligare
avkortas genom vändning med maskin. Massan
hopsamlas härefter medelst skrapverk el. dyl. till
stackar. Den förarbetas i brikettpressar till
torvbriketter (volymvikt c:a 1,25 ton/m3),
som är en ur transport-, lagrings- och
förbrän-ningssynpunkt mera värdefull produkt än
maskintorv. Någon tillsats av bindemedel erfordras ej,
enär t:s halt av tjärbeståndsdelar i regel räcker
till för att hålla ihop massan. Sönderfallande
brikettmassa kan dock ej pressas på nytt. För att
briketteringen skall lyckas, fordras, att
vattenhalten först nedbringas till 10 å 20%, vilket
åstadkommes på termisk väg medelst
motströmsappa-rater, som numera äro av 2-effektstyp. Goda
briketter ha en askhalt av högst 5 % och ett
effektivt värmevärde av minst, 4,100 kcal/ kg.
Det centrala problemet vid tillverkning av
t-bränslcn är avvattningsprobleme t.
Medelst centrifugering kan man komma ned från 90
till c:a 8o°/o vattenhalt, medelst pressning
ytterligare några procent. En metod, som tidigare
prövats både i utlandet och i Sverige (Stavsjö) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
