Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tripoli (Tripolis, Libyen) - Tripolis - Tripolis, Tripoli, Tarabulus esh Sham, Trablus (Libanon) - Tripolitanien, Tripolitania - Trippel - Trippelalliansen - Trippelententen - Trips - Triptolemos - Tripton - Triptyk - Tripura - Trirem - Triskele - Trismus - Trissino, Giovanni Giorgio - Trist - Tristan da Cunha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Tripolis—Tristan da Cunha
364
inrymmande bibi, och arkeol. museum. Från 1600
—1700-talen finnas moskéer och
profanbyggnader. Olivolje-, sprit-, tobaks- och läderindustri.
T. står i reguljär flygförbindelse med Rom,
Kairo, Tunis, London, Paris, Väst- och
Sydafrika.
Tri’polis, i Libyen, se Tripoli och Tripolitanien.
Trfpolis, Tripoli, Tarabulus esh
Sham, Trablus, hamnstad i republ. Libanon,
vid Medelhavet 65 km n. om Beirut; 65,137 inv.
(1949). T. är ändpunkt för Iraq Petroleum Co:s
oljeledning från Kirkuk och har ett
oljeraffinaderi, som 1951 bearbetade 550,000 ton råolja.
Bortsett från tankfartygstrafiken har T:s hamn
ringa sjöfartsförbindelse med andra länder. Från
T. leda järnvägslinjer till Homs och Beirut
(sedan 1942). Stadens historia går tillbaka till
600-talet f. Kr., då T. var huvudstad i det
feni-ciska handelsförbundet. 638 erövrades det av
muhammedanerna, och under medeltidens korståg
var det ett viktigt mål för korsfararna, vilka
intogo det 1109.
Tripolitanien, Tripolitänia, den till
arealen minsta (c:a 215,000 km2) men folkrikaste
(768,600 inv. 1951) av Libyens provinser. — I
äldsta tider var T. (Tripolis) en fenicisk koloni,
som uppgick i Kartagos välde; sitt grekiska
namn fick det efter de 3 förnämsta städerna
Oea (sedan Tripolis), Sabrata och Leptis. Efter
2:a puniska kriget 201 f. Kr. gavs T. av Rom
åt kungen av Numidien; 46 f. Kr. införlivades
det med Romerska riket (prov. Africa).
Septi-mius Severus gjorde därav på 200-talet en
särskild Provincia tripolitana. 439 erövrades T. av
vandalerna, 534 av Belisarius, 644 av araberna.
Därefter styrdes T. för det mesta av Tunisiens
härskare, tidvis, på 1300-talet och mot slutet av
1400-talet, var det så gott som självständigt. 1510
intogs staden Tripolis av spanjorerna; Karl V
skänkte den 1530 till Johannitorden, som
innehade den till 1551, då turkarna lade T. under
sitt välde. Liksom i Tunisien fingo
janitscha-rerna makten i landet och blevo praktiskt taget
självständiga gentemot sultanen, sedan Ahmed
Pascha Karamanli 1711 kommit på tronen. Hans
ätt regerade sedan till 1835. T. var en av de
farligaste sjörövarstaterna. Först med
Frankrikes erövring av Alger 1830 upphörde
sjöröve-riet i Medelhavet. 1835 etablerade Turkiet ånyo
sin makt i T. och styrde det som en provins
under en pascha. Turkarna utsträckte och
försökte därefter befästa sitt välde i T.; i s. nådde
de Fezzan. Men Italien hade, sedan Tunisien
gått det ur händerna, planer på T. som en
koloni och förklarade Turkiet krig 25/9 1911 (det
s. k. T r i p o 1 i s k r i g e t). Utan att hindras
av turkarna överfördes i okt. italienska trupper
till T., som förklarades annekterat 5/n. Mer än
kusten förmådde italienarna dock ej ockupera,
då turkiska officerare, främst Enver pascha,
organiserade ett starkt inhemskt motstånd; först
sedan italienarna på våren 1912 besatt Tolvöarna,
såg sig Turkiet nödsakat att underhandla om
fred. Denna slöts i Ouchy (invid Lausanne) i
okt. 1912, varvid Italien erhöll T. och Kyrenaika;
det hade dock ännu några år svårigheter med
att kuva berberna och araberna i det inre. Svåra
revolter, underblåsta av tyskar och turkar, ägde
rum under 1 :a världskriget; särskilt besvärliga
voro de av senusierna ledda upproren. Italienarna
drogo sig ur T. med undantag för några
hamnstäder, och ett fullständigt kaos rådde i landet, där
olika hövdingar rivaliserade om makten, då
Giu-seppe Volpi 1921 blev T:s guvernör. Denne
återupprättade under de följande åren Italiens välde
i T. 1931 nedslog Italien det sista motståndet
från senusierna och erövrade oasen Kufra.
Under 2:a världskriget var Kyrenaika länge
krigsskådeplats och bytte upprepade gånger ägare. Det
egentliga T. nåddes först i jan. 1943 av kriget,
då det besattes av engelsmännen. I freden efter
2:a världskriget avstod Italien T., som fr. o. m.
1951 ingår i kungariket Libyen.
Tri’ppel, geol., tekn., se Polerskiffer.
Trippelalliansen, benämning på förbund
mellan 3 makter. Mest kända under detta namn äro
t. av 1668 mellan England, Nederländerna och
Sverige, t. av 1882 mellan Österrike,
Tyskland och Italien, ständigt förnyad intill 1915, då
den bröts av Italien genom dess inträde i 1 :a
världskriget, samt den sydamerikanska t.
av 1865 mellan Brasilien, Argentina och
Uruguay, riktad mot Paraguay.
Tri’ppelententen, se Entente.
Trips, zool., se Blåsfotingar.
Tripto’lemos, grek, myt., son till konung
Ke-leos i Eleusis (se bild vid d. o.), vilken Demeter
utsände för att lära människorna jordbrukets och
ett civiliserat livs välsignelser.
Tri’pton, dets. som detritus (se d. o. 2).
Triptyk, eg. ett av tre mot varandra ledande
skivor hopsatt skrivplån (se Bok, sp. 383) ;
altarskåp, bestående av corpus och ett par flyglar;
i nyare tid även beteckning för en komposition
av tre samhörande målningar etc. inom
gemensam omfattning.
Tripura [eng. utt. tripö’ra], stat i Bengalen,
Främre Indien, gränsande i n., v. och s. till
Öst-Pakistan; 10,885 km2; 650,000 inv.
Omfattande odling av te. Huvudstad är Agartala (c:a
10,000 inv.).
Trirém, se Galär.
Tri’skele (av grek, tri-, tre-, och ske’los, ben),
symboliskt tecken, sammansatt av tre böjda ben,
stundom förenklat till ett trearmat hakkors;
förekommer i Japan o. a. asiatiska länder; var vanligt
i äldre grekisk konst och inom den keltiska La
Tènekulturen. Det är besläktat med hakkorset.
Tri’smus, se Munsjukdomar.
Trfssino [-nå], Giovanni Giorgio,
italiensk skald (1478—1550), skrev bl. a.
”Sofo-nisba” (tr. 1524), den första regelrätta tragedien
i nyare tiden, och införde den orimmade
fem-fotade jamben.
Trist, sorgsen, nedslagen; ledsam, bedrövlig.
— Tristesse [-ä’s], fr., sorgsenhet.
Tristan da Cunha [eng. utt. tri’stän da
ko’nja], brittisk ögrupp mitt i s. Atlanten, på
37° 6’ s. br. och 120 1’ v. Igd; 55 km2; 265
inv. (1950). ögruppen är den mest ensligt
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
