Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Vapen och flagga - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
591
Tyskland
592
guldfält svart, rödbeväpnad örn. — 1935 i nov.
bestämdes, att T:s ”höghetstecken” skulle vara
identiskt med nationalsocialistiska arbetarpartiets:
vit örn å vit ekkrans, vari mot svart bakgrund
snedställt vitt hakkors. — Enl. kungörelse av V2
1950 blev Västtysklands förbundsvapen
detsamma som 1919—35.
Som Östtysklands vapen ser man brukad en
heraldisering av flaggan: 2 ggr delat fält i svart,
rött och guld.
Flagga. 1867 skapades för Nordtyska
förbundet en flagga (förbunds-, national- och
handels-flagga) med 3 horisontala band: svart, vitt, rött
(svart och vitt Preussens och Hohenzollerns
färger, vitt och rött från hansestädernas flaggor el.
från Brandenburgs vapen), som sedan (1871) blev
handelsflagga i Tyska riket, örlogsflaggan var
vit med ett svart kors med vita ränder och belagd
med en vit rundel, vari riksörnen samt i övre inre
kvadraten nationalflaggan, belagd med ett
järnkors. 1921 infördes som nationalflagga 3
horisontala band svart, rött och guld. Den tidigare
national-, handels- och förbundsflaggan (svart, vit,
röd) blev handelsflagga men med den nya
nationalflaggan i övre inre hörnet, örlogsflagga blev
handelsflaggan, belagd med järnkorset. Den
nationalsocialistiska regimen tog i mars 1933 bort
det svart-röd-gyllene från handels- och
örlogs-flaggorna samt införde en nationalflagga (även
supplementär handelsflagga): på rött fält en vit
rundel, vari ett snedställt, svart hakkors. I sept.
1935 bestämdes, att rikskrigs flaggan skulle vara
röd, belagd med vitt kors, varå 3 svarta ränder;
korsmitten belagd med vit rundel med 2 svarta
ränder och i mitten snedställt hakkors, svart, med
vit rand; i övre inre hörnet järnkors, svart, med
vit rand. I okt. s. å. bestämdes rikstjänsteflaggans
utseende: röd, belagd med vit rundel med svart
och vit rand, vari rätt ställt hakkors med vit rand;
i övre inre hörnet rikets höghetstecken. — I
enlighet med artikel 22 i Västtysklands grundlag av
1949 har 7/e 1950 förordnats, att förbundsflaggan
skall ha samma utseende som nationalflaggan 1921
—33- — Östtyskland har samma flagga som
Västtyskland.
Förhistoria. Paleolitisk och m e s o 1
i-t i s k tid. Under de pleistocena nedisningarna
var största delen av T. isfritt och kunde alltså
bebos av människan. Ett stort antal paeolitiska fynd
föreligga också (se Paleolitiska kulturer). De
nordvästtyska fynden, vilka framkommit genom
undersökningar, som startades 1952, tilldraga
sig kanske det största intresset. F. n.
räknar man med fyra äldre-paleolitiska
industrier i Schleswig-Holstein samt ev. ytterligare
två ung. jämnåriga kulturgrupper, som hittills
representeras endast av enstaka fynd. Yngre
paleoli-ticum är belagt dels i gränsområdet till Böhmen,
dels i Bayern, Württemberg och Rhenområdet,
dels i n. v. T. De sydvästtyska fynden ansluta
nära till samtida fyndplatser i Schweiz och v.
Frankrike och ha bl. a. lämnat goda fynd av art
mobilier. — Övergången mellan paleoliticum och
mesoliticum är bäst känd i n. v. T. Slutet av
paleoliticum kännetecknas i n. v. T, liksom i n.
Hol
land, av hamburgkulturen. Denna har till nyligen
daterats till Würmistidens absoluta slutskede,
äldre dryas, men nya fynd, gjorda 1953, antyda en
väsentligt äldre datering. Senglacialtidens
nordvästtyska kultur är bäst känd i form av
ahrens-burgkulturen, som pollenanalytiskt daterats till
yngre dryas. Den fortsatta kulturutvecklingen
kännetecknas i n. v. T. av nära överensstämmelse
med den sydskandinaviska, men det bör betonas,
att flertalet av boplatsfynden äro starkt blandade.
En av de få icke blandade boplatserna är
Duven-see, som är samtidig med den själländska
Magle-mose-boplatsen. — Inom övriga delar av T.
förekomma olika mesolitiska kulturvarianter,
huvudsakl. av tardnoisientyp.
Neolitisk tid. Den äldsta neolitiska
kulturen i T. utgöres av den äldre linj ebandkeramiken
(se Bandkeramik), som enl. gängse kronologi
omkr. 3000 f. Kr. expanderade över de syd- och
mellantyska slättområdena öster i från och som
nådde fram till mell. Rhen. Den fortsatta
utvecklingen medförde en uppdelning av den
bandkera-miska kulturen i ett flertal lokala varianter, och
bilden utfylles för Västtysklands räkning fr. o. m.
omkr. 2200 f. Kr. av michelsberg- och
cortaillod-kulturerna, som inträngde västerifrån. Kort före
2000 f. Kr. invandrade de sörnkeramiska
kulturgrupperna österifrån och bildade ett centrum i
Sachsen-Thüringen, och något senare invandrade
klockbägarkulturen, som utgått från Pyreneiska
halvön. I n. ö. T. dominerades bilden av
tratt-bägarkulturen, vars avläggare spelat en viktig
roll såväl i n. v. T. som i Norden.
Bronsåldern började enl. gängse
kronologi omkr. 1800 f. Kr., och dess äldsta stadium
kännetecknas av aunjetitzkulturen med centrum i
de till Böhmen gränsande delarna av T. Under den
fortsatta kulturutvecklingen flyttades den
kontinentala bronsålderns centrum till Donauområdet,
och s. och mell. T. genomlöpte utvecklingslinjen
högbronsålder—urnenfelderkultur (se
Bronsåldern). Norra T. karakteriserades under denna tid
av s. k. ”subnordisk” bronsålderskultur, vilken
emellertid trol. snarare bör betraktas som
utgångspunkten för den nordiska
bronsålderskultu-ren än som en avläggare av denna. Från omkr.
1000 f. Kr. kan man spåra ett tilltagande
inflytande dels österifrån och dels söderifrån,
företeelser, som bruka anses markera gränsen mellan
bronsålderskulturen och hallstattkulturen.
Järnåldern. Utvecklingen inom
hallstattkulturen löper vidare under tilltagande inflytande
dels från Svartahavsområdet, dels från Italien,
dels, fr. o. m. 500-talet f. Kr., från de grekiska
kolonierna i v. Medelhavsområdet, tills La
Tène-kulturen utbildas inom hallstattkulturen i
Rhenområdet och det nordfranska området omkr. 500
f. Kr. och därifrån expanderar med keltisk
kultur över s. och mell. T. — Under århundradena
närmast före Kr. f. började germanska stammar
framträda på den historiska arenan i T. De
utvecklade en tilltagande kulturell och politisk
aktivitet med strävan till expansion på den keltiska
kulturens bekostnad. Under den romerska
järnåldern var T. uppdelat i två skilda
hu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
