Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urshult - Ursing (Johansson), Björn - Urskog - Ursprungsbeteckning - Urstromtäler - Ursula den heliga - Ursulinnorna - Ur svenska hjärtans djup - Ursviken - Urtica - Urticaceae - Urticaria - Urtiden - Urtima - Uruguay - Geologi och terrängformer - Klimatet - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
805 Ursing—Uruguay 806
bild 16 å pl. vid Småland) och fabriker för
förädling av frukt och bär. Stationssamhället
Urshult har c:a 600 inv. Nuv. kyrkan från
1810. Pastorat i Växjö stift, Kinnevalds och
Norrvidinge kontrakt.
Ursing (till 1924 Johansson), Björn,
biolog, skolman (f. 1888 19/ii), fil. dr i Lund
1932, lektor vid högre allm. lärov. för flickor
på Norrmalm, Stockholm, 1935. U. har utg.
arbeten i zoofysiologi och jämförande anatomi.
Hans ”Svenska växter i text och bild” (2 bd,
1944—49) med träffande, korta beskrivningar
och egna färgteckningar har ökat intresset för
svensk flora. Efter samma plan har utgivits
”Svensk djurvärld”, 1 (1951).
Urskog. I vetenskapligt sammanhang menas
med u. den av människan orörda skogen,
oavsett dess läge på jordytan el. om den är tät el.
gles. U. torde i Sverige numera finnas blott i
några undangömda fjälldalar. — I populärt språk
menas med u. en tät, svårgenomtränglig skog;
oftast avses den tropiska u.
Ursprungsbeteckning, märke el. påskrift på
handelsvara, angivande dennas ursprungsland.
Genom k. k. 15/i2 1933 infördes
importmärknings-tvång för ett stort antal varor. Dessa få ej
utlämnas från tullverket med mindre varorna
äro el. blivit märkta på föreskrivet sätt.
Urstromtäler [ö’rjtråmtälar] (urfloddalar),
benämning i Tyskland på de av smältvattnet från
inlandsisen utsköljda dalar, som vid dennas
avsmältning bildades i Nordtyskland utanför
isranden och avbördade smältvattnet åt v. och n. v.
till Nordsjön och senare till Östersjön. Staden
Berlin ligger i en sådan gammal dalgång, Oders
forna u., vars botten nu till en obetydlig del
upptages av Spree. I regel bestå u:s bottnar av
mäktiga och utbredda (glacifluviala)
sandavlag-ringar, i vilka de nutida floderna utgrävt sina
slingrande lopp och det nordtyska kanalsystemet
anlagts.
U’rsula den heliga, enl. legenden en brittisk
konungadotter, som lovade äkta en hednisk prins,
om denne blev kristen och hon själv först fick
göra en pilgrimsfärd till Rom. Ledsagad av 11,000
fromma jungfrur, vandrade hon dit, men på
hemvägen nedgjordes de av hunnerna vid Köln. U.,
som vägrade att bli hunnerfurstens brud,
nedsköts med pilar. Genast kommo 11,000 änglar och
drevo hunnerna på flykten. De dräpta jungfrurna
begrovos högtidligt, och över deras gravar restes
en kyrka. — Redan på 300-talet omtalas i en
inskrift jungfruliga martyrer i Köln. I sin nuv.
form torde legenden härstamma från 1100-talet.
U:s och elva tusen jungfrurs dag är 21 okt. —
Se bild vid Memling.
Ursulfnnorna, en efter Ursula (se d. o.) den
heliga uppkallad nunneorden för undervisning av
kvinnlig ungdom och för sjukas vård, som
stiftades 1535 i Brescia av Angela Merici och
stadfästes av påven 1544. Genom Madeleine de
Sainte-Beuve kom orden till Frankrike 1608 och blev
strängare i anslutning till augustinregeln. I våra
dagar finnas flera olika grenar av u. med omkr.
13,000 medl.
Ur svenska hjärtans djup, kungssång sedan
slutet av 1840-talet, text av Talis Qualis (C. V.
A. Strandberg), musik av Otto Lindblad. U.
tillkom 1844 och sjöngs f. ggn i Lund 5 dec.
s. å.
Ursviken, stadsdel i Skellefteå. Här ligger
Klemensnäs trämassefabrik med lastkaj.
Urtica, bot., se Nässelsläktet.
Urticäceae, bot., se Nässelväxter.
Urticäria, med., se Nässelfeber.
Urtiden, geol., se Urberg.
Urtima, på annan tid än den vanl. föreskrivna,
i motsats till 1 a g t i m a, t. ex. u. riksdag el. u.
ting.
Uruguay [orogtoai’], off. Repiiblica Oriental
del Uruguay, stat i s. ö. Sydamerika, n. om Rio
de la Plata, sträcker sig mellan 3O°5’ och 350 s.
br. med en längd i n.—s. av c:a 550 km och en
bredd i v.—ö. av c:a 500 km (se karta vid
Argentina); 186,926 km2; 2,318,320 inv. (census
1947). Huvudstad Montevideo.
Geologi och terrängformer. Berggrunden utgör
fortsättning på s. ö. Brasiliens och består i ö. U.
av en upprest, kantställd urbergsplatå med mot
n. v. sluttande yta, pålagrad av yngre, mest
sedimentära bergarter. Urberget utgöres av gnejser
och kristallina skiffrar, genomsatta av granit.
Genom berggrundens byggnad har större delen av LL
fått karaktären av ett platåland, som i stort sett
höjer sig från 200 m ö. h. i ö. till 400 m i n.
Jordarterna utgöras företrädesvis av bördig,
gulbrun vittringsjord av lösstyp, täckt av fotsdjupt
myllager, som i s. U. övergår i pampas
formationens finkorniga, pleistocena avlagringar och yngre
alluviala bäddar. U:s ytformer bilda en övergång
mellan s. Brasiliens småkuperade platå och ö.
Argentinas svagt böljande pampas.
Klimatet är subtropiskt. Medeltemp. är i
Montevideo för den kallaste månaden (juli) io°4 och
för den varmaste (jan.) 22°i.
Årsmedelnederbör-den är 980 mm och avtager från c:a 1,000 mm i
ö. U. till c:a 850 i n. v. Nederbörden är
överallt tillräcklig och täml. jämnt fördelad under
året med max. under hösten (mars—maj). Frost
är sällsynt.
Växtvärld. U. bildar till största delen en
enformig grässtäpp, en forts, av Argentinas pampasr
avbruten endast av galleriskogar och sumpmarker
längs floderna samt skogstrakter på cuchillas.
Pampan är av naturen trädlös, men många
trädslag kunna planteras och trivas. Som skydd för
kreaturen planteras dungar av den lövfällande
Phytolacca divica från Brasilien och Eucalyptux
globulus från Australien, som även bildar alléer
längs vägarna.
Djurvärld, se Djurgeografi, 5)
Neotropiska-regionen (sp. 805).
Befolkning och bebyggelse. U. har en mer
enhetlig befolkning än någon annan stat i
Sydamerika. De sista indianerna utrotades 1832, och i den
nuv. befolkningen är inblandningen av indianskt
blod mycket obetydlig. Huvuddelen av invånarna
äro avkomlingar till inflyttade spanjorer och
endast till mindre del portugiser. Därför är
landets-språk spanska. Sedan 1800-talets senare del har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
