Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandaler - Vandalism - Van de Graaff-generator, bandgenerator, statotron - Wandel, Gertie - Vandenberg, Arthur - Vandenberg, Hoyt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
955
Vandalism—V andenberg
956
Principschema
för Van de
Graaff-generator.
Rt och Rt roterande
valsar på
jordpotential, resp,
högspänning, Si och St
sprut-kammare, K
högspän-ningselektrod.
sveber och alaner Rhen under ledning av konung
G u n d e r i k (406—428) och plundrade Gallien.
408 övergingo v. till Spanien och gjorde sig till
herrar över större delen av detta land. Det
van-daliska riket fick en utmärkt konung i G a i s
e-r i k (se d. o.), en av folkvandringstidens
väldigaste härskargestalter. Denne förde 429 sitt folk
över till Afrika och grundade där ett vandaliskt
rike. 455 plundrade Gaiserik själva Rom —
uppgifterna om v:s gräsliga härjningar i staden och
om Roms brand, vilka under 1700-talet gå vo
anledning till uppkomsten av uttrycket
vandalism, äro bevisligen felaktiga. Gaiserik styrde
enväldigt efter kejserligt romerskt mönster. Efter
Gaiseriks död (477) kunde de svårigheter ej
övervinnas, som uppstodo för hans skapelse genom
vilda berberstammars anfall, romerska
återvin-ningsförsök och efterträdarnas mellan grymma
förföljelser och eftergivenhet mot den katolska
kyrkan växlande religionspolitik. Efter häftiga
strider bestegs tronen 523 av Hilderik, som 530
avsattes till förmån för Gelimer. Även hans välde
blev kortvarigt. 533 sände den kraftfulle
bysan-tinske härskaren lustinianus sin fältherre
Belisa-rius med en här och flotta till Afrika. V.
besegrades, och den siste vandaliske konungen fick i
Konstantinopel pryda Belisarius’ triumftåg. V :s
område införlivades med Bysantinska riket.
Vandali’sm, se Vandaler.
Van de Graaff-generator [vän di grä’f-],
bandgenerator, stundom även kallad
statotron, fys., generator för produktion av
högspänd likström.
V. kan sägas vara en modern form av en
elektro-statisk influensmaskin. Nedanst. fig. visar ett
principschema för en V. Ett ändlöst band av något
isolerande material, t. ex. papper, bomullsväv el.
gumme-rad bomullsväv, är lagt över
två cylindriska valsar,
vridbara kring parallella axlar.
Den ena valsen, som befinner
sig på jordpotential, bringas i
rotation med en motor; den
andra är anbragt inuti en
ihålig metallkula, som
uppbä-res av isolerande stödpelare.
Till en kam av nålspetsar,
som befinner sig invid den
förra valsen, anlägges en
likspänning om något el. några
tiotal kilovolt från ett
hög-spänningsaggregat (”sprutag-gregat”)- Mittemot bandet
befinner sig en rundad elektrod
på jordpotential. Mellan
kammen och denna elektrod
uppstår en koronaurladdning, och
när bandet löper förbi,
sprutas elektrisk laddning på detta
och föres med bandet mot
kulan. Anbringas inuti denna en
liknande kam, förbunden med
kulan, induceras laddningar av
motsatt förtecken på
spetsarna. Den elektriska fältstyrkan
vid dessa blir så stor, att en
koronaurladdning uppkommer,
varigenom laddningen på
bandet neutraliseras och kulan
tillföres laddning av samma
förtecken som
bandladdningarna. Kammen inuti kulan har
sålunda en verkan, som om den
avsöge bandet dess laddningar.
Till kulan föres kontinuerligt
laddning, och dess spänning
växer. Jämvikt uppnås, då
den per tidsenhet tillförda laddningen är = summan
av koronaförlusterna till omgivningen och den från
generatorn uttagna strömstyrkan. Genom att anbringa
ännu ett kamsystem kan man sörja för att den från
kulan löpande delen av bandet för laddningar av
motsatt tecken, vilka avsugas invid valsen, som har
jordpotential. Härigenom kan laddningsströmstyrkan i det
närmaste fördubblas. I likhet med äldre
influensmaskiner kan generatorn även arbeta självexciterande utan
sprutaggregat.
Den maximala strömstyrka, som generatorn kan
leverera, bestämmes av bandets hastighet och av
yttät-heten av laddningen på bandet. Strömstyrkor av
storleksordningen 1 mA ha erhållits. Den största spänning,
som kan uppnås, begränsas av isolationen av
högspän-ningselektroden från omgivningen. Då både den
maximala yttätheten och genomslagsspänningen växa med
gastrycket, inneslutas generatorerna numera ofta i
trycktankar, fyllda med luft, kväve el. blandningar av
kväve och koloxid av 7—30 atm. tryck. En
tillblandning av freon el. svavelhexafluorid har visat sig
lämplig för att förhöja generatorns effektivitet. För att
minska överslagsrisken längs isolatorerna anbringas ett
system av ekvidistanta metallringar, s. k. k o r o
näring a r, från jord till högspänningselektrod.
V. har fått vidsträckt användning för framställning
av hård röntgenstrålning för medicinska och industriella
ändamål samt för forskningsändamål. Därvid uppladdas
högspänningselektroden negativt; från en glödtråd
inuti denna emitterade elektroner accelereras i ett
ur-laddningsrör och få vid jordsidan falla på en metall,
varvid röntgenstrålning utsändes Stor användning ha
V. fått inom kärnfysiken, särsk. för acceleration av
positiva partiklar (protoner, deuteroner etc.). Dessa
alstras i en jonkälla inuti högspänningelektroden och
accelereras i ett accelerationsrör. Inuti detta anbringas
ett antal accelerationselektroder, förenade med
korona-ringsystemet. V. är kärnfysikens precisionsinstrument
för acceleration av partiklar till noga bestämd och väl
mätbar energi.
V. är uppkallad efter den amerikanske fysikern R
o-bert J. Van de Graaff (f. 1900), som 1929
konstruerade den första generatorn enl. denna
princip. Senare har instrumentet utvecklats förutom av
Van de Graaff särsk. av R. G. Herb, som först
konstruerade tryckisolerade generatorer, J. G. Trump
o. a. De största f. n. i bruk varande V. ge en
spänning till jord av c:a 8 MV. Av större V. i Sverige
finns en tryckisolerad generator för c:a 2 MV vid
Försvarets forskningsanstalt i Stockholm och en dyl.
generator för 4—5 MV vid fysiska inst. vid Chalmers
tekniska högsk. i Göteborg, varjämte en liknande av
ung. samma storlek är i det närmaste färdig (1955) vid
fysiska inst. vid Lunds univ.
Wandel, Gertie, f. Möller, dansk
textilkonst-närinna (f. 1894). W. har framför allt som ledare
för Selskabet til haandarbej dets fremme inlagt ett
mycket betydelsefullt arbete för dansk textilkonsts
förnyelse under de senaste decennierna.
Vandenberg [vä’ndanbäg], Arthur
Hend-rick, amerikansk politiker (1884—1951), ägnade
sig åt journalistik och politisk verksamhet inom
det republikanska partiet, invaldes 1929 i senaten
och blev här en av republikanernas främsta
ledare, särsk. på det utrikespolitiska området. Urspr.
utpräglad isolationist, slog V. efter 2:a
världskrigets utbrott om och närmade sig Roosevelt samt
stödde dennes utrikespolitik, därefter Trumans.
1947—48 var han ordf, i senatens utrikesutskott
ocb framlade sistn. år den s. k.
Vandenbergsreso-lutionen, som utgjorde ett viktigt steg på vägen
mot Nordatlantpakten.
Vandenberg [vä’ndanbäg], Hoyt Sanford,
amerikansk flygofficer (1899—1954). V., som
blev officer 1923, var vid 2:a världskrigets utbrott
major och tjänstgjorde i general Arnolds (chefens
för arméflyget) stab samt blev i dec. 1942
brigadgeneral och stabschef för de allierade strategiska
flygstridskrafterna, baserade i Nordafrika. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
