- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 22. Vaner - ÖÄ /
15-16

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varberg - Varberg—Borås—Herrljunga järnväg - Varbergs fästning - Varbergs kontrakt - Varberg—Ätrans järnväg - Varbildning - Warburg, Karl - Warburg, Otto (botanist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1942, samt till Apelviksstranden. 1950 hade V. 33
industriella anläggningar med sammanlagt 1,852
arb. Bland industriföretagen märkas ab.
Cykelfabriken Monark (1,200 arb.), Gunnebo bruks ab:s
järnmanufaktur (185 arb.), bomullsspinneri och
-väveri, tillhörande Malmö yllefabriks ab. (265
arb.), och Varbergs skofabrik (80 arb.). Hamnen
har en kaj längd av 1,465 m vid 4,80—7,75 m
vattendjup. Flygplats på Getterön. V. är centrum
för fisket på mell. hallandskusten; Hallands
största fiskläge, Träslövsläge, ligger c:a 6 km
s. om V. Länslasarett och sjukhem för kroniskt
sjuka. I s. delen av staden ligger Apelvikens
kustsanatorium. Vid badanstalten (öppen 1/6—31/8)
serveras alla moderna badformer. V. har högre
allmänt lärov. (ny byggnad 1954), en tidn.,
Varbergs Tidning (3 ggr i veckan), och
rundradiostation. V. är (jämte Falkenberg) tingsställe i
Hallands mellersta domsaga och utgör ett
pastorat i Varbergs kontrakt av Göteborgs stift. —
Litt.: A. Henrikson, ”V:s historia och
beskrivning” (1910); A. Andersson och A. Tell,
”Varbergs fästning” (1923); A. Sandklef, ”V:s
stadsfullmäktige 1863—1938” (1938), ”V. under 1500
år” (1943); ”Hallands historia. Från äldsta tid
till freden i Brömsebro 1645” (1954).

Varberg—Borås—Herrljunga järnväg, längd
127 km, spårvidd 1,435 m, bestod urspr. av två
enheter, Borås järnväg (Borås—Herrljunga), byggd
smalspårig 1863 men ombyggd till normalspårig
1898, samt Varberg—Borås järnväg, byggd
normalspårig 1880. Järnvägarna sammanslogos 1930,
förstatligades 1940 och elektrifierades 1949.

Varbergs fästning, se Varberg.

Varbergs kontrakt, i Göteborgs stift, omfattar
7 pastorat: Valinge, Stamnared, Skällinge och
Nösslinge; Varberg; Lindberg och Torpa;
Träslöv; Hunnestad och Gödestad; Grimeton och
Rolfstorp; Tvååker och Spannarp.

Varberg—Ätrans järnväg, spårvidd 1,435 m,
48,0 km, öppnades för allmän trafik 1911 och
införlivades med SJ 1938.

Varbildning, en vävnadsreaktion vid
inflammationer av olika slag, främst karakteriserad av
att vita blodkroppar ansamlas i mycket stort
antal; varet utgöres av dessa jämte
sönderdelningsprodukter av dem och av vävnadselement. V.
kan, ehuru principiellt alltid samma process,
framträda i olika former. Vid v. i en slemhinna
tränges varet som regel, efter hand som det bildas,
ut genom denna och får fritt avlopp. En varig
katarr uppkommer. Så länge en sårbildning på
huden är ”oren”, bildas var ur den av
granulationsvävnad bestående sårbottnen och
framkommer på sårytan. Vid varig inflammation i
väggarna till något av kroppens hålrum avrinner varet
in i håligheten, som mer el. mindre utfylles och
ett empyem uppstår. Sker v. ytligt under huden
uppkommer, om v. är av mindre utbredning, en
varpustel, vanl. kallad finne; är den av större
utbredning, bildar den en furunkel el. karbunkel.
Läkning sker i regel först sedan varet avlägsnats.
Liknande v. kan också uppträda i slemhinnor. V.
djupare in i vävnader kallar man, om de äro
avgränsade, abscesser, om de breda ut sig utan
avgränsning, flegmone. Från sådana djupare
liggande v. kunna gångar el. kanaler, fistelgångar,
varfistlar, utbildas, vilka oftast bryta sig ut genom
hud el. slemhinnor. — V. förorsakas som regel
av bakterier, framför allt av de s. k. varbildande
bakterierna (se Bakterier, sp. 260 ff.) men även
av t. ex. pneumokokker och strålsvamp. Om
gasbrand se d. o. Även kemiska ämnen, införda i
vävnaden, kunna framkalla v., så t. ex. kvicksilver,
terpentin, silvernitrat och crotonolja. — Spridas
varbildande bakterier från en infektionshärd
genom blod- el. lymfbanor i kroppen, kunna de
överallt, där de slå sig ned, metastasera och
åstadkomma v.; spridda små abscesser uppkomma, och
en pyemi uppstår.

Warburg, Karl Johan, litteraturhistoriker
(1852—1918). Doc. 1876 och fil. dr 1877 i
Uppsala, blev W. s. å.
medarb. i Göteborgs
Handels- och
Sjöfartstidning, där han ända
till sin död fortfor
att skriva om
litteratur, konst, teater och
politik. 1878—90 var
W. bibliotekarie vid
Göteborgs museum och
1890—1900 prof. i
estetik med litteratur-
och konsthistoria vid
Göteborgs högsk.,
1900—09 bibliotekarie vid
Nobelbiblioteket samt
1909—18 prof. i litteraturhistoria vid Stockholms
högskola. Från 1904 var han flera år
stadsfullmäktig i Stockholm och från B-riksdagen 1905
t. o. m. 1908 led. av A. K. (liberal). Som
litteraturhistoriker utvecklade W. en mycket omfattande
alstring, av vilken må nämnas ”Det svenska
lustspelet under Frihetstiden” (1876), ”Holberg i
Sverige” (1884), ”Olof Dalin” (tr. i Sv. Akad:s
Handl., 59, 1884), ”Anna Maria Lenngren” (1887;
omarb. 1917), ”Lidner” (1889), ”Karl August
Ehrensvärd” (1893), teckningen av Sveriges
litteraturhistoria fr. o. m. frihetstiden i H. Schücks
och W:s ”Illustrerad svensk litteraturhistoria” (3
dlr, 1896—97; 2:a uppl., 5 bd, 1911—16), ”Viktor
Rydberg” (2 bd, 1900), ”Carl Snoilsky” (1905)
och ”Johan Gabriel Richert” (2 bd, s. å.). 1918
utgavs en samling ”Essayer”.

W. var en av vägröjarna i Sveriges
litteraturhistoria. Han gav den första stora, på
källforskning grundade framställningen av svensk
litteraturs utveckling under 1700- och 1800-talen. Han
insamlade ett rikt och mångsidigt material, som
han ordnade och bearbetade med moderna
vetenskapliga metoder.

Warburg [-bork], Otto, tysk-judisk botanist
(f. 1859), 1892 lärare i tropisk växtkännedom och
prof. vid Berlins univ., 1921 rektor för
lantbruksinstitutet i Tell Aviv och sedan 1925 även
avdelningsföreståndare vid Jerusalems univ. W. har
huvudsakl. sysslat med tropiska kulturväxter och
är grundare av tidskr. Der Tropenflanzer (1897
ff.) samt har dessutom utgivit ”Die

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgb/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free