Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 22. Vaner - ÖÄ / 19-20 (1951) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varg (ulv) - Warg, Christina (Kajsa Warg) - Vargas, Getulio - Vargen (astronomi) - Wargentin, Per Wilhelm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilt längs ryggen, över bogarna och på
svansen, fötterna äro gråvita till rostgula. V. finnas i
många variationer i Europa, Asien och
Nordamerika. En vit ras, polarvarg, förekommer på
Grönland och i arktiska Nordamerika. V. är nu
i Sverige undanträngd till fjälltrakterna i de tre
nordligaste länen (ned till Idre i Dalarne) och
även där fåtalig. Den är genom sin list, styrka
och rovlust Sveriges farligaste rovdjur. Numera
gör v. skada nästan blott på renar, särskilt om
vintern. I övrigt äter den alla slags djur, levande
el. döda. Om sommaren lever v. mycket på små
gnagare. Även rovdjur, ss. lo, räv och särskilt
gärna hund, dödas och ätas. — Efter 9 veckors
dräktighet föder honan i senare hälften av maj
vanl. 5—7 ungar (stundom flera), som hon med
omsorg vårdar. Större flockar av v. kunna
vintertid, då de äro svultna, bli farliga för
människor, men vanl. är v. för feg och försiktig för
att angripa vuxna. Vissa tamhundraser leda sitt
ursprung från tämjda v., och bastarder kunna
erhållas vid korsning av hund och v. Den indiska
vargarten, C. pallipes, som är något mindre och
mera rödgul till färgen, anses vara stamform till
vissa andra hundraser.

Varg.

Warg, Anna Christina (mamsell Kajsa
Warg), kokboksförfattarinna (1703—69).
Hennes högt skattade ”Hielpreda i hushållningen för
unga fruentimber” utgavs 1755 (många uppl.; ”Ur
Kajsa Wargs kok-bok”, 1916). Den utgavs i urval
1946 med en kulturhistorisk inledning av Margit
Palmer. Därifrån uttrycket ”Man tager”, sa’
Kajsa Warg, ”om man så hava kan”.

Vargas [va’rgaʃ], Getulio Dornelles,
brasiliansk president (1883—1954), urspr. advokat.
Redan vid 26 års ålder inträdde V. i delstaten Rio
Grande do Suls parlament, blev 1923 medl. av
deputeradekammaren samt var finansminister
1926—28, då han valdes till guvernör i sin hemstat. Vid
presidentvalet 1930 var V. kandidat för Alliança
liberal men fick färre röster än
regeringskandidaten J. Prestes. Under åberopande av att
valresultatet förfalskats, tågade V. med sydstatstrupper mot
Rio de Janeiro och proklamerades i okt 1930 som
Brasiliens president. Om hans insatser som
president se Brasilien, sp. 750 ff. I okt. 1945 tvangs
han av armén att avgå. — Efter fem år i
tillbakadragenhet i hemstaten valdes V. 1950 med
stor majoritet som det brasilianska arbetarpartiets
kandidat till president för tiden 1951—56. Den
fortgående inflationen, som V:s regering icke
lyckades stoppa, gav anledning till social oro, som
stärkte den eljest
huvudsakl. från
storkapitalismen kommande
oppositionen. En kris
utbröt, sedan det visat
sig, att ett misslyckat
mordförsök på en
oppositionsledare, varvid
en flygofficer av
misstag dödats, utförts på
order av V:s livvakt.
Flyget och delar av
armén krävde V:s
avgång. Han föredrog
då att begå självmord
(aug. 1954). — V:s
långa diktatur hade en övervägande patriarkalisk
prägel, och V. åtnjöt stor personlig popularitet.



Vargen (lat. Lu’pus), astron., stjärnbild på
s. himlen, belägen mellan 14,2 tim. och 16,0 tim.
rektascension och 26° och 55° n. deklination. V.,
vars ljusaste stjärna, β, är av storleken 2.81^m,
innehåller 66 stjärnor ljusare än 6.00^m.



Wa’rgentin, Per Wilhelm, statistiker och
astronom (1717—83). Han blev fil. mag. i
Uppsala 1743 och adjunkt där 1748 samt var från
1749 Vet.-akad:s sekr. Han biträdde som
kommitterad (från 1750) vid upprättandet av de
första generaltabellerna över befolkningen och var
den drivande kraften i tabellverket. Tillkomsten
1756 av Kommissionen över tabellverket,
världens äldsta statistiska ämbetsverk, var en följd
främst av W:s nit och framsynthet. W.
publicerade i Vet.-akad:s Handl. flera på tabellverket
grundade avh. Flera
av dessa W:s arbeten
blevo av banbrytande
betydelse för
internationell befolkningsstatistik. Märkliga voro
bl. a. hans dödlighets-
och livslängdstabeller.
W. behandlade även
ett stort antal frågor
inom geofysiken,
meteorologien och
astronomien. Bland hans
astronomiska insatser
äro hans
undersökningar över Jupiters
månar de märkligaste. Dessa ha jämväl i
nyare tid kommit till användning vid Simpsons
och de Sitters beräkningar av dessa
himlakroppars banor. Själv utförde W. viktiga och av
samtiden högt uppskattade förbättringar av
tabellerna för dessa månar. W. observerade
Merkuriuspassagen 1853 och Venuspassagerna 1761

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>