Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Variation - Variationskalkyl - Varicellae - Variera - Varieté - Varietet - Variköst sår - Variola - Variometer - Variskiderna, variskiska bergskedjan - Variskisk veckning - Varjager, varäger - Varkaus - Varmbad - Varmblodiga djur el. homoioterma - Varmblodig ras - Warmholtz, Carl Gustaf - Warming, Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
attraktion. V. framträder som en periodisk förändring
under en halv synodisk månad i månens
hastighet och uppgår i maximum till 39,5′ åt ettdera
hållet.
2) (Biol.) Se Variabilitet och
Utvecklingsläran.
3) (Mat.) Ett begrepp, vilket förekommer i
flera bemärkelser. Förutom det till
variationskalkylen hörande begreppet förekommer i
differentialekvationernas teori en metod, benämnd
konstanternas v., vilken visat sig särskilt
resultatgivande med avseende på lineära
ekvationer. Dessutom menas med v. alla de
sammanställningar av två, tre el. flera element, som kunna
bildas ur ett givet större antal element.
4) (Mus.) Förändring och omgestaltning av
ett tema. Som konstform användes v. först vid
1500- och 1600-talens danssvit. I början voro
alla danserna i en svit byggda på samma melodi.
På 1700-talet upptogs v. för att framhäva den
virtuosa färdigheten. Wienklassikerna, Haydn,
Mozart och Beethoven, utvecklade vidare denna
konstart. Även romantikerna hyste förkärlek för
denna form. Alltsedan Beethoven har v.
använts som symfonisk stilart.
Variationskalkyl, gren av matematiken med
huvuduppgift att bestämma maximum och
minimum hos vissa uttryck, vanl. under form av
definita integraler, när i dessa uttryck
ingående funktioner ändra form, variera (i
motsats till analysens vanliga maximi- och
minimiproblem, där en oberoende variabel storhet
antages förändra sitt värde). V:s praktiska
betydelse ligger i sådana spörsmål som t. ex.
uppgiften att bestämma den kortaste linjen mellan
två givna punkter på en buktig yta el. att
bestämma den kroklinje av given längd, som,
dragen mellan två givna punkter, med sina yttersta
ordinator och abskissaxeln bildar den största
ytan.
Varice’llae, se Vattenkoppor.
Variera, avvika sinsemellan, förändra (sig),
växla (om).
Varieté, teater med brokigt program av
specialkonstnärer, vanl. i förening med servering
(dock icke numera i Sverige). V. utvecklades
under 1800-talet och nådde sin blomstring omkr.
1900. En intimare form av v. är 1900-talets
kabaré.
Varietet, underavd. av art. V. är ett vidare
begrepp än ras.
Variköst sår, med., se Bensår.
Vari’ola, lat., med., se Koppor.
Variometer, fys., tekn., i allm. instrument för
mätning av förändringen av någon variabel
fysikalisk storhet el. instrument, varmed en given
fysikalisk storhet mätbart kan förändras. Till
det förra slaget av v. höra de instrument, som
användas för mätning av variationerna hos de
jordmagnetiska storheterna. Andra instrument av
denna art brukas inom meteorologien för
mätning av lufttrycksvariationer, och likartade
apparater användas inom flygtekniken för att ange
den hastighet, varmed en luftfarkost stiger el.
sjunker. — V. av det senare slaget äro de inom
den elektriska mättekniken och radiotekniken
brukliga apparaterna för kontinuerlig variation
— inom vissa gränser — av ett spolsystems
självinduktion.
Variskiderna, vari’skiska
bergskedjan, se Europa, sp. 18—19 med karta.
Vari’skisk veckning, huvudsakl. under
karbontiden inträffad veckning av devoniska
geosynklinalzoner med stor utbredning i och utom
Europa.
Varjager, varäger (ry. varjagi), benämning
på vikingatidens skandinaver. Ordet går tillbaka
till fnry. varęg (ę = nasalerat e), vilket utgått
från fsv. væring(er). Första stavelsens a tyder
på att ordet inlånats i ry. före det nordiska
i-omljudet. Det nord. grundordet torde ha betytt
”edsvuren”, ung. ”gillesbroder”. — Utmed de av
nordborna följda vattenlederna, särskilt i
Novgorodområdet, uppträda ännu by- och flodnamn,
i vilka det nordiska væring- ingår. Även i
Weichselområdet uppträda ortnamn av motsv.
typ. — Litt.: V. Thomsen, ”Ryska rikets
grundläggning genom skandinaverna” (1882) och
”Samlede af handlinger”, 1 (1919).
Va’rkaus, köping i s. delen av Kuopio län,
Finland, vid Varkaus ström; 69 km2, 18,832 inv.
(1953), finsktalande. V., som fick
köpingsrättigheter 1929, har utvecklats till ett av ö. Finlands
livaktigaste industricentra. Det helt dominerande
industriföretaget är Varkaus bruk, tillhörigt
Ahlström-koncernen. Bruket omfattar mekanisk
verkstad, såg, träsliperi, sulfitcellulosafabrik,
pappersbruk, fanerfabrik m. m.
Varmbad, se Bad och Badanstalt.
Varmblodiga djur el. homoiote’rma
kallas de djur, som äga en kroppstemp., oberoende
av omgivningens och vanl. högre än denna, i
motsats till de kallblodiga (poikiloterma),
vilkas kroppstemp. växlar med omgivningens. V.
äro blott fåglar och de däggdjur, hos vilka
blodomlopps- och andningsorganen äro högst
utvecklade och som ha en värmeisolerande
hudbetäckning.
Varmblodig ras, se Hästen.
Warmholtz, Carl Gustaf, bokkännare
(1713—85). Han studerade i Uppsala och
utrikes, tjänstgjorde en tid som guvernementssekr. i
Yperen (Flandern), knöt förbindelser med
utländska lärda och fick 1741 av Fredrik I titel
av hessiskt hovråd. Återkommen till Sverige,
inköpte W. omkr. 1747 Kristineholm i
Södermanland, samlade där ett stort bibliotek av särskilt
in- och utländska skrifter rörande Sverige. W.
adlades 1756 (ointroducerad). Hans storverk är
hans bibliografi ”Bibliotheca historica
sueo-gothica” (15 bd, 1782—1817; reg. av Aksel
Andersson 1889). W:s dyrbara boksaml. skingrades
efter hand. — Litt.: S. E. Bring, ”C. G. W:s och
Louis De Geers bibl. på Christineholm” (1941).
Warming, Johannes Eugenius (Eugen)
Bülow, dansk botanist (1841—1924). Han vistades
1863—66 i Lagoa Santa, Brasilien, blev docent
i Köpenhamn 1873, var prof. vid Stockholms
högskola 1883—86 och vid Köpenhamns univ.
1886 (1885)—1911. Skarpsinnig morfolog, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
