Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenkraft - Vattenkraftanläggning - Vattenkretsare - Vattenkultur - Vattenkvalster - Vattenlagen (VL) - Vattenledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
75 Vattenkraftanläggning—Vattenledning 76
— V. är hittills bäst utnyttjad i Europa,
Nordamerika och Japan. Sverige beräknas vid slutet
av 1954 ha c:a 4,6 mill. kW installerad
turbinef-fekt med c:a 24 milliarder kWh årlig produktion.
Vattenkraftanläggning. Anläggningar för
tillgodogörande medelst skovelhjul av drivkraften i
strömmande vatten funnos redan i forntiden i
Kina, Egypten och Mesopotamien, huvudsakl. för
uppfordring av vatten till bevattningsändamål.
Genom utvecklingen under 1700-talet av konsten
att bygga vattenhj ul och
vattenturbiner kunde vattenfallens kraft i större
utsträckning tillgodogöras för kvarnar, sågar, järnbruk
o. a. industrier, men först genom den elektriska
kraftöverföringen inleddes i början av 1890-talet
vattenkraftens, ”de vita kolens”, storartade
utveckling till alla landsändars förseende med ljus
och kraft i hemmen, i jordbruket och i de
industriella anläggningarna. — En v. består vanl. av
en damm, som dämmer upp vattenståndet i
älvfåran och endast släpper igenom överflödsvatten,
tillopp (kanal, tunnel, tub el. ränna), genom
vilket vattnet ledes till kraftstationen
(maskinstationen), där det passerar genom
turbinerna och sedan återledes till älven nedom
fallet genom ett avlopp (kanal el. tunnel). I
kraftstationen finnas vanl. elektriska generatorer
kopplade till turbinerna, ofta även ställverk,
transformatorer m. m. Vid lägre fallhöjder äro
turbinerna uppställda i öppna turbinkamrar el. i
till-loppsspiraler, vid större fallhöjder är
uppställningen sluten med tillopp genom tuber. I regel
finnas vid turbinkamrarna el. tubintagen luckor för
avstängning av vattnet samt föreskrivna grindar
(galler). Ofta finnas desutom isutskov för
avledande av flytande is, flottningsutskov
el. flottningsränna för flottled förbi v.,
sluss för farled samt laxtrappa och å
1-yngelledare för fiskens vandring.
Natureffekten i ett vattenfall är = 9,81. Q . h kW, där
Q är vattenföringen i m3/sek. och h är fallhöjden
i m. Av natureffekten kunna i regel 75 å 8o°/o
tillgodogöras i v., resten åtgår till förluster i
tillopp och avlopp samt i turbiner och generatorer.
Vattenkretsare, Gyri’nidae, en fam. skalbaggar,
som simma i själva vattenytan. V. äro
utomordentligt väl organiserade för sitt vattenliv genom
sin båtformiga kropp med köl på undersidan samt
genom sina två par fenlikt utplattade bakben.
V. äro rovdjur, till färgen
svartblå—metallglän-sande och 3—6,5 mm långa.
Vattenkultur, bot., odling av växter i
vattenlösningar av känd sammansättning, vilka
innehålla de för utvecklingen nödvändiga
mineralnäringsämnena. V. användas främst för
vetenskapligt bruk och vid undervisning men även i
praktiken i stor skala i Amerika för drivning av
köks-växter, särsk. tomater (tankkulturer) i
växthus. Jfr Näringsämnen, sp. 311.
Vattenkvalster, Hydra’chnidae, en grupp bland
kvalstren av spindeldjuren, vilken omfattar en
mängd former, som samtliga leva i vatten och
för övrigt fördela sig på flera olika familjer
bland Prostigmata (se Kvalster). V. nå en
storlek av 2—5 mm, ha ofta en bjärt röd el. grön
färg och äro vanl. klotrunda. Deras larver leva
ofta parasitiskt på vatteninsekter el. i musslor
(t. ex. Atax bonsi i sötvattensmusslor). Bland sv.
arter må nämnas den röda Hydrachna globosa, en
av de största v. (4—5 mm).
Vattenlagen, förk. VL, av 1918 med senare
ändringar och tillägg avser att för svensk rätt
uttömmande reglera hela vattenrätten. — V.
fastslår som huvudprincip, att jordägare äger råda
över vatten på sin grund liksom över vattnet
under markytan (grundvatten); i rinnande vatten
har vardera sidans ägare lika lott, oavsett om den
framrinnande vattenmängden är större på ena
sidan. Från denna allmänna princip gör V. en rad
av undantag ur olika synpunkter. Jordägare är
skyldig respektera kungsådra, där sådan enl. lag
finnes. Vid byggande i vatten, varmed förstås
uppförande av damm, bro, brygga, vall, hus el.
annan anläggning, som påverkar vattenståndet, är
jordägare skyldig tåla vissa inskränkningar med
hänsyn till såväl allmänna intressen som enskild
rätt. Byggande får visserligen i de flesta fall ske,
även om enskild rätt lider intrång, men då endast
mot ersättning och endast om den nytta, som
ut-vinnes genom byggandet, är minst dubbelt så stor
som skadeverkningarna, ökade med
byggnadskost-naden. Fyllas dessa förutsättningar, ger V. å
andra sidan den byggande viss tvångsrätt
gentemot andra rättsägare i vattnet och mot
angränsande jordägare. Jämväl för tillgodoseende av
allmän far- el. flottled måste jordägare tåla
inskränkning i sin rätt. För vattenreglering till
gemensamt gagn kan tvångsdelaktighet i viss
omfattning påfordras. — Vid tillgodogörande av
grundvatten för annat ändamål än
husbehovsför-brukning måste jordägare ta vissa hänsyn till
grannarnas vattenbehov och, om planerad
anläggning (s. k. vattentäkt) är av större omfattning
(över 300 m3 vatten per dygn), inhämta
vattendomstolens tillstånd därtill. Jordägare äger ej
hindra vattnets avrinning och är skyldig tåla
intrång av dike för avledning av annans vatten.
Tarvas för avledning av kloakvatten el.
industriellt avloppsvatten, att ledning fram dragés över
annans fastighet, är dennas ägare pliktig att, mot
ersättning, tåla intrånget därav. — V. har vidare
givit en enhetlig reglering av förfarandet i
ärenden rörande vatten. Sökande till åtgärd enl. V.
har först att påkalla syneförrättning, som
verkställes av särskild sakkunnig (ofta statens
lant-bruksingenj ör). I vissa fall skall, framför allt
när det gäller mera bestående och omfattande
anläggningar, där annans rätt är i fråga, ärendet
dragas under vattendomstolens prövning.
Vattenledning, tekn. Redan under forntiden
an-lades v. i form av akvedukter och av bly- och
bronsrör. I Sverige utfördes redan under
1500-talet v. av borrade trästockar. Den äldsta, enl.
nutida begrepp mera fullständiga v.-anläggningen
i Sverige torde vara den, som 1649 utfördes i
Uppsala för att leda vattnet från S:t Eriks källa
till slottet. Denna anläggning var försedd med
uppfordringsverk och en 600 m lång ledning av
gjutjärnsrör samt ägde bestånd till slottsbranden
1702. Sedan dröjde det ända till 1860-talet, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
