Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenrening - Vattenreservoar - Vattenråtta - Vattenrätt - Vattenrätts- - Wattenscheid - Vattenskalv - Vattenskidor - Vattenskinnbaggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83 Vattenreservoar—Vattenskinnbaggar 84
kolorimetrisk undersökning motsvarar ett s. k.
platinaprov med mer än 40 mg platina per 1
el. vars grumlighet betecknas som tydlig, en
bottensats, som ej är obetydlig, en
permanganat-förbrukning (angivande mängden oxiderbar
substans), överstigande 40 mg/1, en halt av järn
överstigande 0,4 mg/1, en halt av mangan
överstigande 0,1 mg/1 och en kloridhalt överstigande
300 mg/1. Som ”anmärkningsvärd” betraktas
bl. a. en totalhårdhet, överstigande 100 mg
kalcium per 1. För provtagning och provning gälla
anvisningar, som utgivits bl. a. av Svenska
kom-munal-tekniska föreningen (1953). — Som
allmän regel gäller, att allt naturvatten kan utan
destillation renas till användbart
vattenledningsvatten, t. 0. m. om det utgöres av bräckt vatten.
Här tillgripes ett elektrofores-förfarande i
förening med semipermeabla skiljeväggar, ofta av
plasttyp (även i stor skala vid vattenverk) för
avlägsnande av såväl klorid- som Ca- och
Mg-joner etc. Frånsett rening av havsvatten fordras
i regel de mest omfattande reningsåtgärderna,
om råvattnet utgöres av sjö- el. åvatten.
Suspenderade partiklar avlägsnas härvid till största
delen genom sedimentering, som sker i
stora, öppna och långsmala bassänger, där
vattnet tillföres vid ena änden och uttages vid den
motsatta. Är halten av kolloida ämnen stor,
tillgriper man före sedimenteringen kemisk
flock-n i n g, varvid tillsättning sker av
aluminiumsulfat el. ferrisalter, i regel med tillsats även av
basiska ämnen (kalk) för ernående av önskat
pH-värde. Genom flockningen (koaguleringen)
avlägsnas även en stor del av mikroorganismerna,
samtidigt med att vattnet avfärgas och halten
av järn- och mangan-föroreningar reduceras,
särsk. om pH-värdet genom kalktillsatsen kan
höjas till c:a 8 el. strax däröver. Denna
alka-lisering underlättas genom att vattnet i förväg
luftats, d. v. s. givits tillfälle att avge sitt ev.
kolsyreöverskott. Efter sedimenteringen följer
f i 11 r e r i n g, som kan ske i snabbfilter el.
långsamfilter. Snabbfiltrering användes
endast vid råvatten av god beskaffenhet;
utmärkande för processen är, att vattnet i en sluten
behållare pressas el. suges genom en sandbädd av
0,7—1,5 m höjd, varvid en vattenhastighet av
c:a 5 m/tim. är normalt.
Långsamfiltre-ring är baserad endast på vattnets egen tyngd;
den sker i stora, öppna bassänger med en
hastighet av endast 0,1 å 0,2 m/tim., så att avsättning
av föroreningar underlättas. Om råvattnets halt
av coliforma bakterier är relativt hög (500 å
1,000 per 1), är det i regel nödvändigt att
sterilisera vattnet genom k 1 o r e r i n g, särsk. om
snabbfilter användes. Kloreringen, som sker med
gasformig klor och medelst särskilda
doserings-apparater, kan understundom behöva utföras i
två etapper, näml, både före och efter
filtreringen. En variant av kloreringen utgör det s. k.
kloraminförfarandet, varvid förutom klor även
en viss mängd ammoniak tillsättes. — Rörande
beredning av vatten för bad (bassängbad)
gälla ung. samma fordringar som för dricksvatten;
dock brukar kloreringsgraden vara något högre
än normalt, varjämte vattnet helst alkaliseras
något. För vatten till tvättinrättningar
gäller alltjämt den speciella fordran, att
hårdheten bör vara obetydlig, enär hårt vatten gärna
ger upphov till utfällningar (”tvättlöss”) och
åstadkommer onormalt hög
tvättmedelsförbruk-ning. Sådant vatten brukar därför ytterligare
renas i s. k. avhårdningsfilter, därest man ej
använder särskilda mjukgöringsmedel. På m
a-t a r v a 11 e n för ångpannor ställas särskilt höga
fordringar, dels för undvikande av
pannstens-bildning, dels för att angrepp ej skall ske på
pannmaterialet på gr. av i vattnet löst kolsyra
och syrgas. Härvid användas dels
avhårdningsfilter, dels mjukgöringsmedel (trinatriumfosfat),
varjämte vattnet avgasas med värme el. på
kemisk väg genom t. ex. sulfittillsats.
Rening av avloppsvatten sker med
mekaniska medel (silning, sedimentering) och på
kemisk väg (kemisk flockning, biologiska filter,
klorering, anläggningar för aktiverat slam); se
vidare Kloak och Biologisk rening av
avloppsvatten.
Vattenreservoar, öppen behållare för
magasinering av vatten, särsk. vid vattenverk och vid
sådana industrier, där obruten vattentillförsel
måste vara säkrad. V:s uppgift är vid
vattenledningsverk att utjämna dygnsvariationerna i
vattenförbrukningen. V. byggas vid denna
användning vanl. på sådan höjd, att erforderligt
självtryck erhålles till kringliggande bebyggelse. Då
de topografiska förhållandena ej medge detta
byggnadssätt, kan v. i stället anordnas i
vattentorn. En nyare metod är att förlägga v. på låg
nivå, gärna i bergrum, i vilket fall de från v.
utgående huvudledningarna förses med ständigt
arbetande centrifugalpumpar, så att önskat
servistryck erhålles.
Vattenråtta, Hy’dromys chrysoga’ster, till
fam. råttdjur hörande, 60 cm lång (svansen
inberäknad) gnagare från Australien, med tät fäll,
simhud mellan tårna och hårbeklädd svans. Den
hämtar sin föda i vattnet.
Vattenrätt, jur., sammanfattningen av
rättsreglerna om jordägares rätt att råda över det
vatten, som finnes å hans grund, att tvinga
granne till deltagande i dikning, vattenavledning,
in-vallning och vattenreglering, att bygga i vatten
även i den mån detta framflyter på annans mark
m. m. De vattenrättsliga bestämmelserna äro
sammanförda i Vattenlagen.
Vattenrätts-, se Vattendomstol.
Wa’ttenscheid [-/ait], stad i Ruhrområdet
i Nordrhein-Westfalen i Tyskland, närmast s. ö.
om Gelsenkirchen; c:a 70,000 inv.
Stenkolsgruvor, järn- och kemisk industri.
Vattenskalv, se Jordbävning, sp. 542.
Vattenskidor, se Surfing.
Vattenskinnbaggar, Hydrocorisæ, kallas den
grupp av skinnbaggar, som lever i vatten.
Gemensamt för dem är, att antennerna äro små
och dolda. De svenska v. delas i 4 fam. enl.
följ, schema.
A. Bakfötter utan klor.
1. Fam. buksimmare, Corixidae. Framfötter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
