Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieland, Martin - Wieliczka - Viella - Vielle - Wien - Läge - Historia - Stadsbeskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
257
Wieliczka—Wien
258
av didaktisk läggning, ofta lokaliserade till det
antika Grekland: ”Der goldne Spiegel” (1772),
”Die Geschichte der Abderiten” (1774; sv. övers.
1799—1800), en satir mot kälkborgarna, m. fl.
Aven som översättare hade W. verklig betydelse.
— Sami. skr. i 53 bd 1818—28; ny ofullb. uppl.,
ombesörjd av preuss. vet.-akad., utgavs 1909—
39. — Monogr. av E. Merker (1913), F. Sengle
(1949) m. fl.
Wieliczka [vjelji’t/ka], stad i vojvodskapet
Kraköw i Galizien, Polen, 10 km s. ö. om staden
Krakow; 8,200 inv. (1946). Bergsskola,
gruvmu-seum. W. är berömt för sitt saltbergverk
(statens), näst Stassfurt det förnämsta i Europa.
Saltlagret har en mäktighet av 20—30 m, längd
och bredd äro resp. 4 och 0,8 km, gångarnas
totala längd över 125 km; arbetarantalet är c:a
1,700. Gruvan har 7 vån., och i de övre, utbrutna
delarna äro bl. a. uthuggna 2 kapell, det äldsta
från 1691, med inredning, ss. ljuskronor och
skulpturer, i salt, samt salar och gallerier. Under
jorden finnas även ett museum och en liten sjö.
Bergverket nämnes redan på looo-talet.
Viella, se Viyella.
Vielle, [vjä’l], fr., mus., se Lira.
Wien [vin], eng. och it. Vienna, fr. Vienne,
huvudstad och tillika provins i republiken
Österrike samt förvaltningscentrum i prov.
Nieder-österreich, vid Donau, vars yta här ligger 150 m
ö. h.; 1,215 km2; 1,766,102 inv. (1954), 25,5% av
hela rikets folkmängd.
Läge. W. är beläget strax nedanför det ställe,
där Donau passerar den trånga porten mellan
Alpernas ö. utlöpare Wienerwald och
Bisam-berg, huvudsakl. på Wienerwalds som en
amfi-teater formade östsluttning mot Donau. I den
flacka dalgången bildade floden urspr. en mängd
grenar, av vilka ännu rester återstå, främst den
17 km långa Donaukanalen, som löper längs
stadens äldsta delar. 1868—75 reglerades Donau,
varigenom huvudfloden fick sin nuv. raka sträckning.
Historia. Urspr. var W. ett keltiskt samhälle
och nämnes i romerska källor som en romersk
garnisonsort, Findobona, där kejsar Marcus
Aure-lius avled 180. I likhet med det övriga Österrike
fogades W. under Karl den store till det frankiska
riket. 881 möter f. ggn W:s namn (Fenia;
1030 i formen Wien). 1156 gjorde babenbergaren
hertig Henrik II Jasomirgott W. till Österrikes
huvudstad, och under habsburgarna ökades dess
betydelse. Den medeltida stadskärnan var belägen
i ö. delen av härlägret, kring S:t Ruprecht och
S:t Peterskirche. På 1000-talet hade staden växt
utöver de romerska murarna, och vid 1200-talets
slut var nästan hela nuv. Innere Stadt bebyggd
och omsluten av en ringmur och en vallgrav. 1525
härjades staden av en fruktansvärd eldsvåda, och
1529 hade den att utstå en svår belägring av
turkarna. Med Ferdinand II (1619—37) blev W.
stadigvarande kejsarresidens och därmed centrum
för motreformationen. 1683 uthärdade W., vars
befästningar sedan 1529 förstärkts med ett
konstrikt system av vallar, gravar och bastioner, åter
en senare ryktbar belägring av turkarna. Sedan
<de habsburgska länderna efter segern över tur-
NF XXII — q
karna blivit en europeisk stormakt, omvandlades
W. till en praktfull kejsarstad, i vilken den
gotiska stadsbilden helt fick ge vika för barocken.
Under Josef II (1780—90) inleddes genom
anläggande av sidenfabriker W:s förvandling till
en borgerlig storstad. Napoleons erövring av
staden 1805 och 1809 skakade kejsardömet, men
1814—15 var W. som säte för Wienkongressen
Europas politiska centrum. Årtiondena därefter
mognade W. som klassisk musik- och teaterstad,
och under den borgerliga biedermeiertiden
blomstrade även diktkonst och måleri. Under de två
årtiondena närmast efter revolutionsåret 1848
raserades den inre befästningsgördeln, som nu ej
längre fyllde något militärt behov men avsnörde
Innere Stadt från förstäderna. På platsen för
fästningsvallarna anlades 1865 Ring-gatorna.
Efter regleringen av Donau nådde bebyggelsen snart
flodens stränder. Trots Budapests uppsving efter
1867 växte W. under Frans Josef snabbt till en
modern världsstad, vars betydelse markerades
genom att den 5-.e världsutställningen hölls där 1873.
1800 var stadens folkmängd 231,950, 1857 475,220
och 1880 704,760 inv., med förorter 1,090,000 inv.
Staden hävdade sig alltjämt med glans som en
huvudort för musik- och teaterliv och därtill i
fråga om vetenskap, särsk. medicin, och bildande
konst. Dess överborgmästare 1895—1910, dr Karl
Lueger, skapade förebildliga kommunala
inrättningar och anlade för invånarnas rekreation en
parkgördel runt staden. — Sedan W. efter den
habsburgska monarkiens fall 1918 blivit den
perifert belägna huvudstaden i en småstat med
knappt 4 ggr så många invånare, har det
genomgått en smärtsam krympningsprocess. Genom
Österrikes införlivande med Tyskland 1938
förlorade W. även sin funktion som huvudstad. Genom
allierade flyganfall hösten 1944 samt gatustrider
och art.-bombardemang 1945 förstördes Vs av
bebyggelsen, särsk. i de centrala delarna och
industriförorten Floridsdorf. Åtskilliga
monumentalbyggnader, ss. S:t Stephanskirche, Schönbrunn
(se bild vid d. o.), Belvedere, Staatsoper,
Burg-theater och univ., blevo svårt skadade, varemot
saml. och konstverk i regel kunde räddas. De
skadade byggnaderna äro till större delen
reparerade. Efter krigets avslutning 1945 återfick W.
sin forna ställning inom den nu återupprättade
österrikiska republiken men var fram till 1955
besatt av ryska, amerikanska, engelska och
franska trupper.
Stadsbeskrivning. Innere Stadt, som avgränsas
av Ring-gatorna och den 50—100 m breda
Donaukanalen, motsvarar ung. gamla staden inom de på
1500- och 1600-talen byggda befästningarna.
Byggnaderna i Innere Stadt äro i allm. yngre och
representera alla stilepoker, från den romanska till
den funktionalistiska. Stadsdelen är W:s
affärs-och förvaltningscentrum. Ring-gatorna el. Ringen
är ett av de praktfullaste gatustråken i världen,
anlagt på platsen för de 1857—63 slopade inre
befästningarna. Det stora området mellan Ringen
och yttergördeln Gürtels breda gatustråk
präglas av ett täml. rätvinkligt gatunät och, frånsett
talrika monumentalbyggnader, en enhetlig, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
