Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilamowitz-Moellendorff, Ulrich von - Vilan (stadsdel) - Vilan (folkhögskola) - Wilberforce, William - Vilceller, vilsporer, cystor - Vildapel - Vilda västern - Wildbad - Vilddjuren i Uppenbarelseboken - Vilde (politik) - Wilde, Oscar - Wildenbruch, Ernst von - Wildenvey, 1. Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
293
Vilan—Wildenvey
294
W. ägde kunskaper och beläsenhet av
utomordentliga mått. Han utgav papyrer och inskrifter
och var den ledande i berlinakad:s stora
editions-arbete av de grekiska inskrifterna. Han var en
glänsande men ojämn stilist och en lysande
föreläsare; hans omdömen voro skarpa — särskilt
beryktad är hans ungdomliga attack mot
Nietz-sches ”Geburt der Tragödie”. Han utgav
intressanta ”Erinnerungen 1848—1914” (1928).
Vilan, f. d. municipalsamhälle, nu stadsdel i
Kristianstad.
Vilan, folkhögskola i Skåne, se Hvilan.
Wilberforce [<oi’lbafås], William, engelsk
filantrop (1759—1833). Efter en religiös
väckelse på 1780-talet började han den kamp mot
slavhandeln, som blev hans egentliga livsgärning.
Som led. av underhuset från 1780 väckte han
flera förslag i denna riktning men fick först 1807
igenom en lag, som förklarade slavhandeln
avskaffad i Brittiska riket. Han verkade sedan för
att förmå även andra länder att ingripa mot
slavhandeln och fick även en deklaration antagen på
Wienkongressen 1815. Sedan riktade han sina
ansträngningar på att få själva slaveriet avskaffat,
vilket för Brittiska rikets del blev fallet genom
en några veckor efter hans död antagen lag.
Vilceller, v il s p o r e r, cystor, celler el.
sporer, som först efter någon tids vila utveckla
sig vidare. De förekomma hos svampar,
sötvat-tensalger och flagellater och äro tj ockväggiga.
Vildapel, se Äppleträd.
Vilda västern, eng. The Wild West, populär
benämning på väststaterna i U.S.A.
Wildbad [vi’ltbät], stad och badort i
Baden-Württemberg i Tyskland, i n. Schwarzwald, c:a
400 m ö. h., vid gränsen mot Baden; 5,000 inv.
(1952). Berömda radioaktiva källor.
Vilddjuren i Uppenbarelseboken ha gamla
mytologiska anor liksom draken (satan), vars
tjänare de äro. Närmaste källa är Danielsboken, där
världsrikena tecknas som vilda djur. Det ena
vilddjuret, som har sju huvuden och tio horn,
representerar den hedniska världsmakten (Antikrist)
med särskild syftning på Nero, kristenförföljaren.
Det andra djuret, som gör stora under, torde vara
det falska profetdömet. Det förra vilddjuret har
ett mystiskt ”tal”, 666, d. v. s. summan av
bokstäverna i v:s namn (i antiken uttryckte
bokstäverna även talvärden). Om tolkningen av detta
tal, som vanl. anses betyda ”kejsar Nero”, gå
meningarna starkt i sär.
Vilde, polit., politiskt aktiv person, som icke
är ansluten till något parti.
Wilde [coäild], Oscar Fingal O’Flahertie
Wills, engelsk författare (1854—1900). Han
påverkades starkt redan i Oxford av prerafaeliterna,
Ruskin, Swinburne, Pater och Gautier, senare av
symbolismen (Huysmans). Även Whistlers
impressionism gav W. kraftiga impulser. Under
dessa intryck utbildade han sin karakteristiska
estetiserande dekadansdiktning. Pose i
uppträdandet och en glänsande konversationstalang
tillvun-no honom snart allmän uppmärksamhet. Hans
”Poems” (1881) avböjdes av kritiken men fingo
dock stor åtgång. Han ägnade sig åt journalistik
(1887—89 i The Woman’s World etc.) samt
utgav ett par bd prosaberättelser, ”Lord Savile’s
crime and other prose pieces” (1887), sagor, ”The
happy prince and other tales” (1888), och
estetiska uppsatser, ”Intentions” (1891). De senares
rart-pour-l’artståndpunkt och artistiska
betraktelsesätt gå huvudsakl. tillbaka på Pater. Stilen är
paradoxal och suggestiv. ”The picture of Dorian
Gray” (1891) befäste W:s anseende som
spirituell debattör men väckte även anstöt genom sina
idéer. De kvicka skådespelen ”Lady
Winderme-re’s fan” (1892), ”A woman of no importance”
(1893), ”An ideal husband” (1895) och ”The
importance of being earnest” (s. å.) blevo
världs-succéer. ”Salome” (1893; tonsatt av Strauss)
förbjöds i England men gavs 1894 av Sarah
Bern-hardt i Paris och blev snart världsbekant. En
sed-lighetsprocess förde W. i fängelse, där han skrev
”Ballad of Reading gaol” (1898) och
självskildringen ”De profundis” (utg. 1905). Efter
fängelsetiden levde W. på kontinenten litterärt
overksam. Han dog i Paris utfattig och förfallen. En
samlad uppl. av W:s ”Works” utgavs 1908 i 12
bd av R. Ross, som även redigerade 2 brevsaml.,
”After Reading” (1921) och ”After Berneval”
(1922). W:s komedier ha ofta framförts på
svensk scen, och hans verk föreligga i ett flertal
övers.; en samlad uppl. utgavs i 11 bd 1919—27.
—• Litt: F. Harris, ”O. W. His life and
con-fessions” (2 bd, 1918), ”O. W.” (1938); H.
Pear-son, ”The life of O. W.” (1946; sv. övers. 1947);
R. Merle, ”O. W.” (1948); personliga
minnes-böcker av R. H. Sherard (bl. a. ”The story of
an unhappy friendship”, 1902), Lord A. Douglas
(”O. W. and myself”, 1914) och sonen V.
Holland (”Son of O. W.”, 1954). Om rättegången
mot W. se H. M. Hyde, ”The trials of O. W.”
(1948).
Wi’ldenbruch [-bro^:], Ernst von, tysk
författare (1845—1909). Han var officer,
deltog i krigen 1866 och 1870—71, tjänstgjorde i
utrikesdep. 1877—1900. W:s krigsdikter
”Vion-ville” (1874) och ”Sedan” (1875) samt de
lidelsefulla och patetiska ”Lieder und Gesänge” (1877)
trängde småningom igenom, men han blev mest
känd som dramatiker. Brist på
karakteriserings-gåva, ett nästan oavbrutet stormande patos och
förkärlek för det teatraliska känneteckna hans
dramatik, som likväl genom sin tendens och
effektfulla teknik fick åtskillig framgång (”Die
Karolinger”, 1882, ”Die Quitzow’s”, 1888, ”Die
Rabensteinerin”, 1907). I modern realistisk stil
försökte han sig med bl. a. ”Die Haubenlerche”
(1891).
Wfldenvey [-vai]. 1) Herman Theodore
W., norsk författare (f. 1886). Hemkommen
efter ett par års studier i U.S.A. 1907, debuterade
W. med diktsaml. ”Nyinger”, som väckte stor
uppmärksamhet i litterära kretsar och hänförelse
bland publiken. Han hävdade sin ställning som
en av de ledande bland de unga diktarna med
saml. ”Digte” (1908, senare titel ”Galgenfugl”),
”Prismer” (1911), ”Aarets eventyr” (1913) och
”Kjærtegn” (1916). Naturen och kärleken,
hembygden och barndomen voro huvudmotiv i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
