Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vindböjtel - Windelband, Wilhelm - Vindelektricitetsverk - Vindelicien - Vindeln - Vindelälven - Windermere - Windesheimkongregationen - Vindfana, anemoskop - Vindflöjel - Vindhastighet - Vindhjul, vindmotor, vindturbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
337
Vindböjtel—Vindhjul
338
Vindböjtel (ty. Windbeutel, eg. luftfylld liten
säck), karaktärslös, opålitlig man.
Wi’ndelband [-bant], Wilhelm, tysk
filosof (1848—1915), prof. i Zürich 1876, Freiburg
im Breisgau 1877, Strassburg 1882 och
Heidelberg 1903. W. tillhörde nykantianismen, och
hans strävan gick ut på att efter Lotzes uppslag
utveckla kantianismen
till en systematisk
värde- och kultur
filosof i. Ur
vetenskaps-systematisk synpunkt
betydelsefull är W:s
indelning av
vetenskaperna i ”nomotetiska”,
lagvetenskaper, och
”idiografiska”,
beskrivande enskilda
företeelser. Denna
indelning motsvarar
närmast indelningen i
naturvetenskaper och
historiska vetenskaper.
W:s idéer ha verkat befruktande på många
tänkare, särskilt Rickert, Lask och Münsterberg.
Även som filosofihistoriker var W. betydande.
Bland hans skrifter märkas ”Präludien” (1884;
9:e uppl. 1924; sv. övers, i urval 1915), ”Uber
Willensfreiheit” (1904; 4:e uppl. 1923),
”Geschichte der neueren Philosophie” (2 bd, 1878
—80; 8:e uppl. 1922), ”Geschichte der alten
Philosophie” (i I. v. Müllers ”Handbuch der
klassischen Altertumswissenschaft”, 1888; 4:e
uppl. 1923), ”Lehrbuch der Geschichte der
Philosophie” (1893; 14 :e utvidgade uppl. 1948) och
”Einleitung in die Philosophie” (1914). — Litt.:
A. Nyman, ”W. W. En epitaf” (i
”Nutidstänkande”, 1927,; H. Rickert, ”W. W.” (2:a uppl. 1929).
Vindelektricitetsverk, mindre kraftverk, vid
vilka man utnyttjar vindkraft för alstrande av
elektrisk energi. Genom vindhjul drivna
elektriska likströmsgeneratorer pläga i v. arbeta i
kombination med ackumulatorbatterier för att även
vid vindstilla el. låga vindhastigheter bereda
tillgång till elektrisk energi. Som annan dylik
energi i Sverige numera överallt är lätt tillgänglig,
ha v. här ringa betydelse.
Vindelicien (lat. Vindeli’cia’), den antika
benämningen på bayerska höglandet mellan Donau,
Inn och Alperna. Sitt namn har V. efter de
keltiska vindelikerna (lat. vindelici), vilka
underkuvades av Drusus och Tiberius 15 f. Kr.,
då deras land införlivades med prov. V.
Huvudstad var Augusta Vindelicorum, nuv. Augsburg.
Vindeln, municipalsamhälle (sedan 1925) och
kyrkby i Degerfors sn i Västerbotten, vid N.
stambanan och Vindelälvens ö. strand; 4,85 km2,
1,525 inv. (1955). I V. ligga länets folkhögsk.,
en lantmanna- och lanthushållsskola med
trädgårdsskola, en kommunal realskola samt en
yrkesskola för partiellt arbetsföra. Tingsställe (jämte
Nyåker) i Västerbottens s. domsaga. Träindustri,
tegelbruk, galvaniseringsfabrik och en fabrik för
tillv. av rörisoleringsmaterial.
Vindelälven, Umeälvs största biflod,
upprinner nära norska gränsen i s. v. hörnet av
Norrbottens län och flyter inom Västerbottens län
i s. ö. riktning genom Storvindeln m. fl. sjöar
till mynningen vid Spöland nära Vännäs, 35 km
ovan Umeälvs mynning; vattenområde 12,650
km2; längd 445 km; medeleffekt i området
425,000 kW; utbyggd effekt endast 1,500 kW
(1954). Tillflödet L a i s ä 1 v e n, som har något
större vattenområde (2,980 km2) än V. vid
sam-manflödet, upprinner vid Nasafjäll på norska
gränsen, genomflyter sjön Stor-Laisan och
mynnar i Nedre Gautsträsk. Bland forsarna i V.
märkas Storforsen 5,3 m hög, M å r d s
e-le forsen 17,4 m, Trollforsarna 15,3
m, Renforse n-D egerforsen 24,3 m,
Kvarnforsen 14,5 m och Långforsen
15,7 m. Kungsådra finnes från Storvindeln.
Windermere [æi’ndamia], Englands största
sjö, på gränsen mellan Lancashire och
Westmor-land, i det natursköna Lake District; 41 m ö. h.,
15 km2, 67 m djup, avrinner till Irländska sjön.
Wfndesheimkongregatiönen [-håim-],
sammanslutning för reformer inom klosterväsendet,
som framgick ur Det gemensamma livets bröder.
För medlemmar av denna sammanslutning
grundades 1386 ett kloster i byn Windesheim nära
Zwolle i Holland, som under priorn J. Vos (1391
—1424) nådde stor berömmelse och blev
medelpunkten för en kongregation med ständigt ökat
antal dotterkloster (1402 voro de 7, 1500 voro de
97). 1451 erhöll W. i uppdrag att leda den
stora klosterreformen under 1400-talet. W. var
hemvist för en mera praktiskt inriktad mystik,
vars främste representant var Thomas a Kempis.
Med reformationen upphörde W:s betydelse.
Vindfana, anemosköp, meteor., se
Meteorologiska instrument, sp. 875, och Vindhjul.
Vindflöjel, se Väderflöjel.
Vindhastighet, se
Vindskala.
Vindhjul, v i n d m
o-tor, vindturbin,
anordning för
kraftalstring med hjälp av
vindens energi, varvid
kraften uttages
elektriskt (vindelektricitetsverk) el. förbrukas på
platsen, t. ex. för
pumpändamål el. kvarndrift.
I princip fungera
flertalet v. på samma sätt
som väderkvarnar; av
aerodynamiska skäl har
dock vid nyare v. den
plana vingformen hos
väderkvarnarna ersatts
med kurvade ytor,
ägnade att ge en
förbättrad verkningsgrad.
Ett mellanstadium i
utvecklingen representeras härvid av det
”amerikanska” v., tidigare
Vindhjul med vindfanan
ställd för stopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
