Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
379
Visby
380
sistn. i sin längdutsträckning delvis
sammanfaller med litorinagränsvallen. — V:s ålder som
stad är okänd. Spridda arkeologiska fynd visa,
att här funnits tidig bebyggelse, och allt tyder
på att V. ännu in på 1000-talet var ett rent
gut-niskt samhälle. Dess utveckling till en medeltida,
kosmopolitisk storstad, dess uppsving och
tillbakagång sammanhänga med politiska och
handelsgeo-grafiska förhållanden, och stadens historia
sammanfaller till vissa delar med Gotlands (se d. o.,
sp. 146 ff.). Särsk. tyska köpmäns inflyttning
från slutet av 1100-talet och de ekonomiska och
kulturella förbindelserna med Westfalen och
Rhenlandet blevo av stor betydelse. Staden
genomgick på kort tid en mycket snabb utveckling.
Ur det s. k. Gotlandsfararsällskapet, av vars medl.
en del blevo bofasta i V., framgick det mäktiga
Hanseförbundet. Småningom fick Lübeck
hegemonien inom östersjöhandeln, men V. bibehöll
länge sin framskjutna ställning och blev vid
mitten av 1300-talet huvudort i en av förbundets 3
avd., den gotländsk-livländska. Vid slutet av
1200-talet stod V. på höjden av makt och rikedom.
I samma mån som stadens ekonomiska inflytande
växte, uppstodo stridigheter mellan den
tysk-gut-niska stadsbefolkningen och öns
köpmannabefolkning, landsbygdens handelsbönder. Denna
motsättning mellan stad och landsbygd var trol. en av
orsakerna till landmurens förhöjning omkr. 1280.
Konflikten utmynnade 1288 i ett inbördeskrig.
V:s kommersiella betydelse minskades visserligen
men upphörde ej genom Valdemar Atterdags
beryktade ”brandskattning” 1361. Dennes erövring
av V. s. å. är en bekräftelse på dess försvagade
maktställning och ett tecken till den begynnande
nedgången, särskilt framträdande under 1400-talet,
då V. behärskades av de herrar, som residerade
på Visborgs slott. Pingstdagen 1525 intogs
staden genom stormning av lübeckarna, vilka brände
och ödeläde de n. v. stadsdelarna. Sedan ön 1645
blivit svensk besittning, har V. endast långsamt
gått framåt. V. fick nederlagsrätt 1854,
transito-upplagsrätt 1879 och sin första järnväg 1878. De
förbättrade kommunikationerna, jordbrukets och
industriens ökade produktion och export över V.
samt den moderna turisttrafiken ha bl. a.
samverkat till stadens nutida uppsving. Under de
senaste decennierna har en livlig
byggnadsverksamhet ägt rum, särsk. i stadsdelarna utanför
murarna. Betydande bostadskvarter och
villaområden ha sålunda vuxit upp både i n., ö. och
s.: Norrbackaområdet, ö. Vi, Lännaområdet,
Södervärn och Söderhem m. fl. 1800 hade V. 3,730
inv., 1850 4,502 och 1950 14,770 inv. (Visby
landskommun, 11,33 km2 med 213 inv.,
inkorporerades 1936).
Den äldsta stadsbebyggelsen kring den dåv.
hamnen har haft en halvcirkelformig begränsning
längs Hästgatan, S. Kyrkogatan, Drottensgatan
och Specksrum. Under slutet av 1100-talet växte
staden ut över sina gamla gränser och omgavs
med den nuv. ringmuren. Den c:a 3,4 km långa
muren, Nordens största medeltida
byggnadsmin-nesmärke och en av de märkligaste stadsmurarna
i Europa, är ovanligt väl bibehållen. Äldst av
Kruttornet.
de i muren ingående befästningarna är
Kruttornet, en kastal, uppförd omkr. 1100 till skydd för
det äldre hamninloppet. Ung. samtidigt tillkom
sjömuren, sammanbyggd med Kruttornet. Vid
hörntornet Kames (Silverhättetornet) vidtar
landmuren, byggd under 2 perioder; i början av
1200-talet byggdes en enkel, krenelerad mur med en
del av marktornen. På gr. av anfallsvapnens
utveckling blev det nödvändigt att höja och
förstärka denna mur, vilket torde ha skett omkr.
1280—1300, varvid nya marktom uppfördes och
mellan dessa ett flertal s. k. sadeltom. Tornens
antal var 44,
deras höjd uppgår
ända till 20 m,
under det att
själva landmuren
når högst c:a 9
m. Under
1400-talet tillkommo
Jungfrutornet och
Sprundflaskan
m. fl. i
sjömuren. Till
stadsmurens befäst-ningsgördel anslöts omedelbart i
s. v. Visborgs
slott,
grundlagt av Erik av
Pommern 1411.
Det innehades
1436—48 av
den
ne, 1449—87 av Olof och Ivar Axelsson Tott och
1516—24 av Sören Norby. Flera gånger
tillbyggt och utvidgat sprängdes det i luften av
danskarna 1679. W. Wobisser, länsherre 1539—44,
lät bygga den s. k. Frustugan el. Salen, varav en
liten rest bevarats till våra dagar och
konserverats. Framför allt ringmuren samt
kyrkoruinerna ha blivit väl konserverade även genom
omfattande statliga beredskapsarbeten.
Av de 17 kyrkorna var en slottskyrka, 2
sjukhuskyrkor, 3 klosterkyrkor och de övriga
församlingskyrkor, av vilka en del tillhörde
främmande nationers köpmän. 10 ruinkyrkor finnas
ännu kvar ovan jord inom murarna. Den enda
av kyrkorna, som ej ligger i ruiner, är S :ta
Maria, den nuv. domkyrkan, invigd som de
farande tyska köpmännens kyrka 1225. Den blev
därför skonad, då lübeckarna brände de övriga
templen i n. delen av staden 1525. Den
ursprungliga, mindre kyrkan uppfördes på u oo-talet. Vid
1200-talets mitt ändrades kyrkan från basilika
till hallkyrka efter westfaliskt mönster genom
valvens breddning och höjning. Det gotiska
kapellet på s. sidan (Swertingska kapellet) är från
omkr. 1350. Tornets gotiska spiror ersattes 1744
efter en eldsvåda med de nuv. rokokohuvarna.
Kyrkan restaurerades senast 1944—45, då bl. a.
ny sakristia tillbyggdes på nordsidan. S:t
Nico-laus var dominikanernas klosterkyrka. N. om
kyrkan finnas under markytan rester av de övriga
klosterbyggnaderna. Den nuv. kyrkan är uppförd
vid 1200-talets mitt, men grävningar ha visat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
