- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 22. Vaner - ÖÄ /
441-442

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volframit - Wolfram von Eschenbach - Wolf-Rayet-stjärnor - Wolfsburg - Volga - Volga—Donkanalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wolfram von Eschenbach—Volga-Donkanalen

441
denglans i en 1944 inmutad fyndighet i
Östergötland (Baggetorp).

Wolfram von Eschenbach [vå’lfram fån
äVunbak], tysk medeltidsskald (omkr. 1170—
omkr. 1220), var adelsman, levde 1202—17 hos
lantgreve Herman av Thüringen, där han skrev
större delen av sitt väldiga epos ”Parzival”, vars
källa var en dikt av Chrestien de Troyes, som W.
omdiktade i tysk anda. Han var den förnämste
av riddardiktens mästare genom
individualiserings-förmåga, utpräglad subjektivitet och mänsklig
betydenhet. Ofullbordade efterlämnade han två
andra epos, ”Willehalm” ur den karolingiska
sagokretsen och ”Titurel”. Han skrev även
minnesånger.

Wolf-Rayet-stjärnor [vå’lf-rajä’-], se
Spek-tralklasser.

Wolfsburg [vå’lfsbork], stad i Niedersachsen
i Tyskland, vid Aller, 25 km n. ö. om
Braun-schweig; 27,700 inv. (1952; 150 inv. 1937, 6,800
1939). Något s. om den plats, där
Mittellandka-nalen övertvärar Aller, ligger en jättestor
bilfabrik, Volkswagenwerk (14,000 arb. 1952; se bild
17 å pl. vid Tyskland). Fabriken byggdes för
en kapacitet av 100,000 vagnar per år, men den
blev krigsskadad till 40%. 1948 var produktionen
uppe i 20:000 vagnar, 1952 136,013 och 1953
180,047. Hösten 1954 hade dagsproduktionen
ökats till 1,000 vagnar.

Volga [ry. utt. vå’lga], forntidens Ra,
medeltidens Itil el. Atel, Europas största flod; längd
3,690 km, därav 3,550 segelbara; flodområde
1,380,000 km2. V. är Östeuropas stora pulsåder
och avvattnar 2/s av Sovjetunionens europeiska
del. Den flyter upp på Valdaj-höjderna på 228
m höjd (se bild 3 å pl. vid Ryssland) och rinner
först åt s. ö. till Rzjev och Zubtsov, sedan åt
n. ö. i en smal dal till Kalinin (Tver) vid Tvertsas
inflöde och blir segelbar. Från Kalinin till
Stjer-bakov (Rybinsk) mottager V. flera betydande
tillflöden, bl. a. de numera i sina nedre lopp
genom Rybinsk-uppdämningen dränkta bifloderna
Mologa och Sjeksna. Denna del av V. har helt
och hållet omgestaltats genom stora
dammbyggen vid Ivankovo, Uglitj och Rybinsk. Vid
Ivankovo byggdes 1933—37 den 128 km långa
Moskva—Volgakanalen (se bild å sp. 432 vid
Ryssland) och en spärr damm över V.
Därigenom uppstod en vattenreservoar med en yta
av c:a 300 km2 (Volga-reservoaren el. det s. k.
Moskvahavet), som sträcker sig till Kalinin och
möjliggör vattenståndsregleringar i övre V.
Vidare ha de stora dammbyggena mellan Ivankovo
och Stjerbakov uppdämt de konstgjorda sjöarna
Uglitj (c:a 220 km2) och Rybinsk (c:a 4,500 km2)
samt förbättrat trafikmöjligheterna både uppåt
genom uppdämningen och nedåt genom att
sommarlågvattnet kan höjas. V. korsar nedanför
Kostroma det sista moränbältet mellan upp till
70 m höga stränder. Mellan Stjerbakov och
Gor-kij vid Oka-mynningen upptar V. utom Kostroma
och Unzja ytterligare över 70 mindre tillflöden.
Fr. o. m. Okas inflöde börjar V:s mellersta lopp,
som sträcker sig till Kama-mynningen vid
Kamskoj e Ust’je. Vid mötet med Oka träffar V. de

442

120—350 m höga bergbranter av Volgahöj derna,
som följa V:sh. sida, varigenom floddalens
tvärprofil blir osymmetrisk. Vid Kazan ändras V:s
v.-ö. lopp till n.-s. Floden flyter nu ut på
träd-stäppområdet. Från Kamamynningen kan man
räkna V :s nedre lopp. Flodbädden når här en
bredd av 2 km, och floddalen utvidgas ända till
29 km, varvid dalens asymmetri blir ännu
starkare betonad. Det egentliga Volgadeltat börjar
s. ö. om Zamjany, 170 km från mynningen, där
flodarmen Buzan skiljer sig från huvudfloden.
Deltat uppges omfatta c:a 16,000 km2, varav den
supraakvatiska delen dock upptar blott 5,800 km2.
Vid Kaspiska havet vidgar det sig till en bredd
av 150 km. Det är genom otaliga grunda och ofta
med vass bevuxna flodarmar upplöst i oräkneliga
öar, som vid högvatten nästan alla översvämmas.
Av V :s flodarmar äro endast de mest betydande,
framför allt Bachtemirovskij, Straja Volga,
Buzan och Achtuba, ägnade för sjöfart. Havet
utanför deltat är så uppgrundat, att djupkurvorna för
4—6 m anträffas först på flera tiotal kilometers
avstånd från kusten. Då Kaspiska havets yta
ligger 28 m under havsytan sänker sig V. från
källan till mynningen blott 256 m, d. v. s. med 0,07
m per km.

V. är i nästan hela sitt lopp en mäktig flod.
Redan det mellersta loppet är 600—2,100 m brett
och ända till 12 m djupt. Nedanför staden Syzran
är flodbädden 0,5—2,1 km bred och upp till 20-—
22 m djup, och strömhastigheten uppgår till 0,4—
0,5 m/sek. Maximiavrinningen på våren uppges
vid Kalinin vara 4,000 m3/sek., vid Jaroslavl
11,600, vid Gorkij 38,000, vid Kujbysjev 61,000
och vid Stalingrad 52,000 m3/sek.;
minimiavrin-ningen under sommaren på resp. platser är
däremot blott 33, 190, 576, 1,610 och 1,770 m3/sek.
I övre delen är Volga-systemet isfritt 150, i
mellersta loppet 200 och vid Astrachan 256 dagar per
år. — V. är en av världens mäktigaste
flodtrafikleder och har alltid haft en utomordentlig
betydelse för Rysslands samfärdsel. Den är segelbar
i nästan hela sin längd och utgör med sina
bifloder ett trafiksystem med en längd av över 10,000
km, vilket genom kanaler står i förbindelse med
Neva (Mariakanalsystemet), Dvina (Suchona—
Sj eksnakanalen) och sedan 1952 även med Don
(Volga—Donkanalen). Hela Volga-systemet har
mer trafik än Sovjetunionens alla övriga floder
tillsammans. De viktigaste transporterade varorna
äro trävaror, salt, spannmål, byggnadsmaterial,
olja och oljeprodukter, potatis och grönsaker.
De förnämsta centra för skeppsbyggeri vid V.
och dess bifloder äro Stjerbakov, Jaroslavl,
Sor-movo, Zelenyj Dol, Molotov, Saratov,
Krasnoar-mejsk och Astrachan.

Volga—Donkanalen [ry. utt. vå’lga-då’n-]
förbinder Volga med Don. Den sträcker sig
från en punkt ett stycke s. om Stalingrad till
Kalatj vid Don, är 101 km lång och har 13
slussar. V. öppnades för trafik 31/s 1952. I samband
med kanalbygget byggdes en 13,5 km lång och
40 m hög damm över Don vid Tsimljanskaja,
varigenom Don mellan denna ort och Kalatj
förvandlades till den 180 km långa och c:a 30 km

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:23:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgb/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free