Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volund - Volundarkvida - Voluntarism - Voluspa - Volut - Volva - Wolverhampton - Volvo, ab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Volund—Volvo, ab.
452
Volund [vå’-] (isl. Vplundr), germansk
sago-hjälte (fneng. Weland, ty. Wieland), omtalas i
flera medeltida dikter som konstskicklig
vapensmed. I ”Volundarkvida” berättas, att den girige
konung Nidad låter gripa V., ”alvernas herre”,
och sätter honom på en holme för att smida
smycken åt Nidad. För att han ej skall fly, skär man
av hans knäsenor. Men V. hämnas genom att döda
Nidads båda söner, av vilkas huvudskålar, ögon
och tänder han gör smycken åt konungen, och
skända kungadottern Bodvild. Sedan han för
Nidad uppenbarat dessa gräsligheter, flyger han bort
i en fjäderhamn. Efter lågtysk tradition
förtälj es sagan vidlyftigare i Didrikssagan. Sagan
om V. har väsentliga likheter med den antika
sagan om Daidalos. — Som en inledning berättas
i ”Volundarkvida” om de tre svan jungfrurna,
Svanvit, Hervor och Olrun, som V. och hans
bröder, Egil och Slagfinn, taga till hustrur, sedan
de fråntagit dem deras svanhamnar. Efter sju
år återfinna kvinnorna sina hamnar och flyga
bort. I bild är sagan om V. framställd på ett
runristat skrin från 700-talet.
Volundarkvida [vå’-], ”kvädet om Volund”
(se d. o.), en av de ålderdomligaste
eddadikter-na och tillika en av de vackraste, utmärkt genom
knapp men åskådlig framställningsform och
förträfflig karaktärsskildring.
Voluntarfsm (av lat. volulntas, vilja), den
åsikt, som inom psykologien anser viljan vara det
primära och centrala i själslivet och inom
metafysiken fattar den sanna verklighetens väsen i
analogi med människans vilja. Representanter:
Augustinus, Duns Scotus, Schopenhauer, F.
Paul-sen, Fouillée, Wundt m. fl.
Voluspa [vå’luspä’] (isl. Vgluspå, volvans
el. valans förkunnelse), eddakväde på omkr.
65 strofer i fornyrdislag. V:s diktare har
sökt ge en helhetsbild av det väldiga
världs-dramat, av gudars och människors öden, från
skapelsen till undergången och pånyttfödelsen.
Han har lagt sina ord i munnen på en
urgammal vala av jättesläkt. Hon börjar med
att äska tystnad, då hon på Odens uppdrag
till hela människosläktet vill tala om ”gudars
och människors forna öden”. Hon minns urtiden,
då endast jättarna funnos, hon skildrar världens
tillkomst och urtidens viktigaste händelser. Det
onda kom i världen, och strider uppstodo, som
blevo ödesdigra för gudarna. En viktig vändpunkt
i världens öde var Balders oskyldiga död,
”Valhalls ofärd”. Fördärvet tilltar, onda varsel båda
ragnarök. Från alla håll samlas jättar och troll
till den sista kampen mot gudarna. Solen svartnar,
stjärnorna falla från himlen, jorden sjunker i
havet. Sedan ser hon en ny jord stiga upp med
åter född grönska; där skola åkrarna osådda växa,
allt ont skall bättras, Balder kommer tillbaka.
Dikten innehåller ett oerhört omfattande,
olikartat stoff. Knappast någon eddadikt har blivit
så olika bedömd som V. Spec. har striden stått
om hedniska och kristna, inhemska och
främmande element i dikten. K. Müllenhoff, F. Jonsson o.
a. ha med skärpa avvisat tanken på kristet
inflytande, medan t. ex. E. H. Meyer i ”Völuspå”
(1889 ) sökt göra gällande, att hela dikten
tillkommit som ett medvetet försök av en lärd kristen
att i den hedniska poesiens form inkläda kristna
grundtankar och föreställnigar. F. n. torde (särsk.
efter A. Olriks grundläggande undersökningar)
den uppfattningen vara den förhärskande, att
dikten otvivelaktigt innehåller kristna motiv men att
dessa icke behöva tillskrivas en kristen diktare
och en kristen miljö. De kunna på ett tidigt
stadium ha införlivats med en hednisk kosmogoni
och eskatologi och sedan tillhört en hednisk
diktares tankevärld. Beträffande V :s komposition äro
också meningarna delade; vissa omständigheter
tala för att den är en hoparbetning av ett par
äldre dikter; några partier äro uppenbart yngre
inskott. — Diktens ålder har uppskattats mycket
olika under olika tider. Allmännast är väl nu den
uppfattningen, att V. tillhör 900-talet. — Litt.:
K. Müllenhoffs grundläggande studie och
kommentar av dikten i ”Deutsche Altertumskunde”,
5 (1883); E. H. Meyer, ”Völuspå” (1889); A.
Olrik, ”Om Ragnarök” (i Aarböger for nordisk
oldkyndighed, 1902, och i ”Danske studier”, 1913);
F. Jönsson, ”Völuspå” (1911); S. Nordal,
”Völuspå” (1923); R. Höckert, ”Vpluspå och
vanakulten” (2 bd, 1926—30).
Volüt, en spiralformig förbindelseled mellan
arkitektoniska delar. Om volutkapitäl se Kolonn,
bild 5.
Vo’lva, lat., hölje (även livmoder), kallas
ve-lum universal e (se Skivlingar) hos hattsvampar
(t. ex. Volvaria) och yttre peridiet hos vissa
buksvampar (t. ex. Ithyphallus). Jfr Gasteromyceter.
Wolverhampton [æo’lvahäm(p)t9n], stad
(County borough) i Staffordshire, England, inom
Black Country, 20 km n. v. om Birmingham,
162,669 inv. (1951). W. uppstod på 1000-talet, men
av dess äldre byggnader är föga bevarat. Den
gamla kollegialkyrkan ombyggdes i gotik under
medeltidens senare årh. Latinskolan är gr. 1512.
Staden har konstgalleri, tavelmuseum och teknisk
högsk. Betydande järnindustri.
Volvo, ab., Göteborg, urspr. ett 1915 för
handel med kullager grundat dotterbolag till Svenska
kullagerfabriken, numera med fristående ställning,
tillverkar personbilar, lastbilar och bussar av
märket ”Volvo”, Volvo-traktorer hos dotterbolaget
ab. Bolinder-Munktell i Eskilstuna, bilmotorer för
den egna bilfabrikationen samt industri- och
marina motorer av märket ”Penta” vid
dotterfabriken Pentaverken i Skövde. — Antalet försålda
enheter (personbilar, lastbilar, busschassier,
traktorer, industri- och marinmotorer) 1953 utgjorde
c:a 26,500 (varav 15,800 personbilar) till ett
fab-rikationsvärde av c:a 360 mkr. För 1954 har
beräknats en produktion av c:a 42,000 enheter,
varav 25,000 personbilar. — Verkstäderna på
Hisingen, Göteborg, ha närmast karaktär av
samman-sättningsfabrik, varvid delar levereras dels av V:s
egna dotterfabriker (bl. a. motorer från
Pentaverken och växellådor från Köpings mekaniska
verkstad), dels från fristående leverantörer (bl. a.
Olof ströms bruk för karosseridelar). —
Medelantalet anställda 1953 vid fabrikerna i Göteborg
och Skövde var 3,560. Aktiekapital 75 mkr. — V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
