Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen - Första världskriget - Krigets förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
565
Världskrigen
566
1916.
Läge och planer. De tyska och österrikiska
krigsledningarna voro ense om att efter de stora
framgångarna på östfronten 1915 avgörandet under året
borde sökas på västfronten. Enär Falkenhayn beräknade
att mot ententearméernas 3,5 mill. man på västfronten
kunna ställa inalles högst 2,55 mill., ansåg han sig ej
kunna åsyfta ett ”förintelseslag” utan allenast en
framgång, som kunde medföra en stark åderlåtning av
Frankrikes krafter, varigenom han hoppades kunna
bryta dess krigsvilja. Som mål för offensiven sattes
området kring Verdun, som bildade en kil in i vinkeln
mellan den tyska frontens båda armar. — Ententen
bidrog avsevärt till reorganiserandet av den ryska
armén, huvudsakl. med materiell och instruktiv hjälp från
Frankrike. Den serbiska, som nyorganiserats med
enten-tens hjälp, landsattes i april—maj på Saloniki-fronten
med en styrka av 117,000 man. Ententemakterna hade
generellt överenskommit, att en allmän offensiv snarast
borde igångsättas på de tre huvudfronterna.
Händelseutvecklingen t. o. m. sommaren. Den tyska
Verdunoffensiven (se Verdun) började 21/j för
att i olika perioder fortsätta t. o. m. början av aug.,
då tyskarna voro definitivt hejdade av fransmännen
under arméchefen Nivelle, sedan Pétain i maj befordrats
till armégruppchef. De tyska förlusterna hade varit
oväntat stora. Avlastningsoffensiver företogos dels av
italienarna, som utkämpade ett 5 :e I s o n z o-s 1 a g (*•/»
”/s; utan terrängvinst), dels på den ryska
fronten, där general Kuropatkin (nyinsatt armégruppchef
på n. fronten) 18/s—29/s gick till anfall s. om Dünaburg.
Även detta anfall hejdades. Så följde ett offensivskede
för centralmakterna, i det kronprins Vilhelm under maj
—juni återupptog anfallet mot Verdun. — På
sydfronten gingo österrikarna under 3 veckors
tid från mitten av maj till anfall på Tyrolen-fronten
vid Trentino. Stora framgångar vunnos, och 40,000
fångar togos.
Ententeoffensiver på de tre
huvudfronterna följde under juni—aug. På
östfronten s. om Rokitnoträsken anföll general Brusilov 4/«
med överlägsna krafter och återtog så gott som hela
Bukovina med delar av ö. Galizien. Stadga återvanns
åt fronten, sedan 5 tyska fördelningar insatts. Den
ryska offensiven fortsatte i juli. Brody togs i slutet av
denna månad och Stanislau 10/s; i s. nåddes
Karpater-passen. Först mot slutet av aug. var Brusilov definitivt
hejdad efter en terrängvinst i Volynien och Galizien
om 30—50 km djup. Händelserna i Lwöw-avsnittet hade
föranlett, att Hindenburgs befälsområde utsträcktes till
i höjd med denna ort. S. därom fick ärkehertig Karl
överbefälet med tyske generalen v. Seeckt som
stabs-chef. Österrike hade genom Brusilov-offensiven förlorat
c:a 350,000 fångar. De ryska förlusterna voro avsevärt
större men betydde relativt sett mindre. På
västfronten inleddes det väldiga slaget vid Somme (se
d. o.) med de första anfallen 1h. Här låg huvudansvaret
hos britterna. Först i nov. avbröts detta utnötningsslag,
som kostade ententen c:a 700,000 man. — Aug. månad var
kritisk även för Österrikes sydvästfront.
I ett 6:e Isonzo-slag vunno näml, italienarna f. f. ggn
ett verkligt resultat, i det angriparna intogo Gorizia.
En kris var nära för österrikarna, innan de lyckades
återge stadga åt fronten samt stänga vägen mot Trieste.
Händelserna fr. o. m. Rumäniens inträde i kriget. En
direkt följd av Brusilovs framgångar och västmakternas
i Somme-slaget visade kraft blev Rumäniens inträde i
kriget (27/s) på ententens sida i hopp att vinna
Sieben-bürgen m. m. 27/s överlämnades också Italiens
krigsförklaring mot Tyskland. Två dagar senare insattes
Hin-denburg på generalstabschefsposten med Ludendorrf som
1 :e generalkvartermästare. Hindenburgs befäl på
östfronten övergick till prins Leopold av Bayern. — Den
rumänska fronten blev föremål för
centralmakternas närmaste huvudaktion. Sedan Bulgarien V»
förklarat Rumänien krig, anföllo tysk-bulgariska trupper
under v. Mackensen norrut i Dobrudscha och togo
Do-nau-fästningarna Tutracan och Silistra och landområdet
i höjd därmed. Rumänerna hade ävenledes i början av
sept. gått till aktion in i Siebenbürgen, där endast svaga
krafter (österrikiska armén v. Arz) fördröjde
framryck-ningen. Från slutet av månaden voro centralmakterna
färdiga för en motoffensiv från s. Siebenbürgen (g:e
tysk-österrikiska armén under Falkenhayn). 28/s—"/»
kastade v. Falkenhayn genom slaget vid Hermannstadt
(Sibiü) rumänernas v. flygel tillbaka över gränsbergen
och vann 7/io—9/ia en ny seger vid Kronstadt (Brajov).
Längre norrut utrymde nu rumänerna Siebenbürgen. —
På västfronten sökte ententen under sept. bryta
igenom i det åter uppblossande slaget vid Somme. Sedan
mattades offensiven under okt. och nov., varefter
krisen här kan anses överstånden för året. Det geografiska
resultatet var så gott som intet: en inbuktning på det
omstridda området av 3—5 km. — Även vid Verdun
insattes franska anfall, dels 24/u>—2/ii, dels 12/u—15/u, vilka
medförde vissa terrängvinster. Den nya tyska
krigsled-ningen hade beslutat att icke offra ytterligare krafter
vid Verdun, som redan kostat dem så mycket. — På
östfronten hade Brusilov sl/s gått fram till ännu
en offensiv, vilken med vissa avbrott pågick till slutet
av okt. och småningom utvidgades till att gälla hela
fronten från Pripet till Siebenbürgen. Offensiven
åsamkade angriparen så stora förluster, att de jämte
förlusterna i de föregående Brusilov-offensiverna, tillsammans
uppgivna till 1,900,000 man, torde få anses som en av
anledningarna till den ryska krigsmaktens
sönderfallande. Ryske generalstabschefen Alexejev avgick i nov. och
efterträddes av general Gurko. — Centralmakterna
kunde nu åter förlägga sin tyngdpunkt till rumänska
fronten. u/u igångsatte v. Falkenhayn sitt anfall
med huvudkrafterna över Rumäniens nordgräns v. om
Hermannstadt och slog 17/n rumänernas v. flygel vid
Tårgu-Jiu, strax s. om gränsbergen, och framträngde
till mell. Aluta. v. Mackensen hade i slutet av okt.
framflyttat sin front i Dobrudscha över järnvägen
Cons-tanfa—Cernavoda, avklippande Bukarests förbindelse
med Svarta havet. Han bildade därefter Donau-armén
under general v. Rosch, som 2s/n—"/n gick över floden
vid Svistov och ryckte fram mot Bukarest. Under
gemensam ledning av v. Mackensen gingo därefter båda
arméerna till slutuppgörelsen med de rumänska
huvudkrafterna, vilken ägde rum 39/n—3/u i slaget vid Arges.
Bukarest föll ®/ia, varefter offensiven fortsattes under
successivt ökat motstånd från alltmer talrikt insatta
ryska trupper ut till nedre Sereth—nedre Donau. Vid
nyåret var den nya fronten stadgad, och Rumäniens
tillgångar började exploateras av erövrarna.
Främre Orienten m. m. I Mesopotamien led
England på våren en motgång, i det att Kut el-Amara
29/« föll i turkarnas händer med över 9,000 man.
Engelsmännen fingo först efter ett år åter definitivt överhand.
— Egypten hade under det första krigsskedet tjänat
som bas för ententemakternas operationer i ö.
Medelhavet, särsk. Gallipoliexp., i viss mån även för
Saloniki-armén. Genom framstötar från Palestina mot
Suezkana-len under första krigsskedet samt i aug. 1916 sökte
Turkiet här komma England till livs. Anfallen avvisades
längs Suezkanalen, och initiativet övergick alltmer till
engelsmännen (under general Murray), som metodiskt
ryckte fram mot Palestina. — På Kaukasiska
fronten hade de ryska trupperna (under storfurst
Niko-laj) framgång. le/s togs fästningen Erzurum, en hörnsten
i det turkiska försvaret, och i april erövrades
handels-metropolen Trapezunt (Trabzon).
Sjökriget. På havet uppstod ett nytt konfliktstoff
mellan centralmakterna och U.S.A., då postångaren
”Sus-sex” 25/s torpederades i Engelska kanalen. Falkenhayn,
enl. vars åsikt England var huvudfienden, hade
påyrkat oinskränkt ubåtskrig, men notväxlingen med
anledning av ”Sussex”-händelsen resulterade i tyska
regeringens reträtt till större hänsynsfullhet. Den allierade
blockaden mot centralmakterna vidmakthölls med
oförminskad styrka under 1916. De stora slagflottorna
för-höllo sig i huvudsak passiva, och Skagerakslaget (se
d. o.; S1/s—Vt) medförde icke någon ändring i det
strategiska läget.
Inrepolitiska förhållanden. Samma dag som Bukarest
föll, måste Asquith lämna engelska regeringen jämte
utrikesministern Grey. I regeringens spets trädde nu
Lloyd George. Allmän värnplikt stadgades 2e/i i början
för ogifta, i maj även för gifta. — Genom Englands
påverkan hade Portugal inträtt i ententen (i krig
med Tyskland ®/s). En portugisisk armékår insattes 1917
bland engelsmännen på västfronten. — I Frankrike
fick missnöjet med krigsledningen uttryck i bl. a. ett
krigsministerskifte (dec.). Den nye mannen blev genera’
Lyautey. Även i det högsta militärbefälet inträdde stora
förändringar. Joffre entledigades 16/u som chef för de
franska arméerna. Hans generalstabschef Castelnau
entledigades samtidigt och fick befälet över ö. armégruppen
i Frankrike. Joffres efterträdare, dock endast i egenskap
av chef för de franska västfrontsarméerna, blev Nivelle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
