Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen - Första världskriget - Krigets förlopp - Kolonialkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Världskrigen
572
Tab. i. Styrkeförhållandena under i:a världskriget1).
Krigförande länder [-Befolkning-] {+Befolk- ning+} i mill. [-Mobilise-ringsstyrka-] {+Mobilise- ringsstyrka+} vid
krigsutbrottet Summa
utbildade vid krigsutbrottet Summa
för-fogbart manskap
Tyskland 67 3,822,000 4,900,000 9,750,000
Österrike-Ungern 5i 2,300,000 3,000,000 6,120,000
Bulgarien 4,s 400,000
Turkiet 20 600,000
Frankrike 36,9 3,781,000 5,067,000 5,940,000
Ryssland 164 435 mill. 6,000,000 17,000,000
England 46 Insatta i Europa närmare 2 mill.
Belgien 7,s 300,000
Serbien-Montenegro 4,< 440,000
Italien 36 1,200,000 3,450,000
Rumänien 7.5 473>ooo
U.S.A 95 Insatta i Europa c:a 2 mill.
*) Till större delen enl. ”Der Weltkrieg”, utg. av Reichsarchiv.
digert. Då i aug. omslaget skedde på västfronten, fann
näml, general Diaz läget möjliggöra en offensiv. 25/s
utgav italienska överkommandot de grundläggande orderna
för den (slaget vid Vittorio Veneto; se nedan). Följ, dag
igångsatte Foch en till avgörande syftande ny offensiv
på västfronten. Därmed gick v. efter fyra krigsår in i
sitt avgörande skede.
Avgörandet. Efter det definitiva misslyckandet i juli
av offensiven i v. insåg den tyska krigsledningen,
att någon framgång på offensivens väg icke länge
stod att vinna. Detta delgavs den politiska
ledningen 14/«. För denna stod det klart, att man måste söka
genom neutral förmedling komma till ett samförstånd
med motståndarna vid en därtill lämplig tidpunkt. Men
vecka efter vecka gick, utan att det kom till några
underhandlingar, och under tiden förvärrades läget. Härtill
kom ett svaghetstecken från Österrike, som inledde en
fredsaktion uls genom en not till alla krigförande makter.
— Läget tillspetsades genom att 2G/9 de allierades nya
offensiv inleddes på västfronten från Maas till havet.
På h. flygeln anföllo amerikanerna (under general
Per-shing) mellan Maas och Argonnerna. Längre v. ut
framförde Haig ett anfall över S:t-Quentin—Cambrai och
konung Albert mellan Armentières—Gent och havet.
Anfallen rönte så gott som överallt framgång. Detta
föranledde Hindenburg och Ludendorff att på en förnyad
konferens 29/9, tillkommen på deras initiativ, förmå
regeringen att hemställa om omedelbart vapenstillestånd.
Samma dag nedlade Bulgarien vapnen. ’/i» avgick greve
Hertling och efterträddes av prins Max av Baden i
spetsen för en parlamentarisk regering. Omedelbart
avsändes till president Wilson en not, vari Tyskland
anhöll om dennes medverkan till ett vapenstillestånd med
antagande av dennes ”fjorton punkter” som basis för
fredsunderhandlingar. En österrikisk not av analogt
innehåll avgick samtidigt. Medan notväxlingen över
Atlanten pågick, fortsattes med oförminskad kraft de
allierades offensiv på västfronten. Successivt måste det tyska
försvaret i Frankrike och Belgien förläggas längre
österut, och under senare hälften av okt. nådde återtåget
Hermannställningen (Tournai—Valenciennes—Laon) och
Hunding-Brünhildeställningen (Laon—Rethel—Maas n.
om Verdun).
Vid denna tid föll avgörandet på i t a 1 i e n s k-ö
s-terrikiska fronten. Kejsar Karls fredsaktion
hos Wilson hade 18/io besvarats av en not, som praktiskt
taget fordrade monarkiens upplösning som villkor för
vapenvila. Dagen förut hade kejsaren i ett manifest till
folket och hären gått in för monarkiens ombildande till
en förbundsstat, i vilken de olika nationaliteterna skulle
få självständighet. Manifestet verkade omedelbart
upplösande ej blott på monarkien utan även på dess här. Sedan
sålunda ungerska regeringen redan samma dag förklarat
sig löst från Österrike och ententen erkänt en
provisorisk tjeckoslovakisk regering i Paris, krävde Ungern
22/io, att dess trupper skulle få återvända för att försvara
sitt land mot serberna. I detta läge och mot en redan i
upplösning stadd armé gick nu den italienska hären att
söka avgörandet. Det föll i slaget vid Vittorio Veneto
24/io—*ln, varunder italienarna, förstärkta med en del
engelska och franska trupper, genombröto den österrikiska
Piavefronten. 29/io avgjordes striden, sedan starka krafter
överskridit Piave. Följ, dag
in-funno sig parlamentärer. 3/u
delgavs och *ln antogos ententens
krigsråds stilleståndsvillkor, i
huvudsak innebärande:
demobilise-ring av armén, flottans
överlämnande och landets ställande till
motpartens förfogande för
operationer mot Tyskland.
Dubbelmonarkien var sålunda nu definitivt
ur spelet som krigförande part.
Vid samma tid slutfördes kriget
på Balkan. Efter bulgarernas
besegrande stod vägen öppen för
en direkt operation av
Saloniki-armén mot Konstantinopel, och
31/io stodo brittiska och franska
trupper vid Maritsa, medan
andra styrkor ryckte norrut genom
Serbien. Det turkiska motståndet
hade brutits även i Syrien, där
Lord Allenby i början av okt.
nått Damaskus. Redan 14/io hade
en nybildad turkisk regering vänt
sig till Wilson ang. stillestånd. 3“/io slöts
vapenstillestånd, vilket innebar demobilisering, omedelbar
underkastelse av stridskrafterna i Syrien och Mesopotamien, fri
genomfart för de allierade till Svarta havet och rättighet
för de senare att besätta befästningarna vid
Dardaneller-na och Bosporen. Förgäves hade Tyskland försökt att
bilda en sydfront i Donau-linjen. 10/u gick en allierad
”Donau-armé” under general Berthelot över Donau för
att börja inmarschen i Ungern. Mackensen måste lämna
Rumänien, som mobiliserades för andra gången.
På västfronten gick marskalk Foch till den sista
offensiven 31/io. Följden blev nya framgångar för
enten-tevapnen, särsk. v. om Maas och vid Valenciennes.
I detta läge avgav Wilson sitt definitiva svar på
Tysklands begäran om medling för att erhålla
vapenstillestånd. Han hänvisade Tyskland till motpartens
överbefälhavare på västfronten, marskalk Foch. Den
tyska härledningen, ur vilken Ludendorff Kh» av
politiska skäl avlägsnats för att ersättas av general Groener,
hänvände sig då till Foch. Ung. samtidigt gavs order,
att fronten skulle dragas tillbaka, i första hand till
Ant-werpen—Bryssel-linjen. u/u var den tyska hären, tätt
följd av de allierade, stadd på reträtt och hunnen till
en ungefärlig linje Gent—Ath—Mons—Rocroi ned till
Mézières och längs Maas. Samma dag undertecknades
vapenstilleståndet i Compiègne, varigenom Tyskland
obetingat och utan inskränkning godtog Fochs villkor.
Dessa voro i huvudsak: Tysklands trupper skulle
oför-dröjligen dragas bakom Rhen. Belgien, Frankrike,
Luxemburg och Elsass-Lothringen skulle vara utrymda
inom 15 dagar och tyskt område v. om Rhen inom 1
mån. Vidare säkerställdes för segrarna övergången över
Rhen genom att de allierade ägde besätta brohuvud vid
Mainz, Koblenz och Köln samt att längs Rhen ett 10
km brett bälte skulle bli neutralt. Tyskland skulle
vidare omedelbart avstå inemot hälften av sitt art.
och större delen av sitt flygvapen. Inom 1 mån. skulle
5,000 lokomotiv, 150,000 järnvägsvagnar och 5,000
motorfordon överlämnas. Flottan skulle uppges helt och
hållet, i det man fordrade utlämnandet av högsjöflottan och
samtliga ubåtar. Blockaden av Tyskland skulle
upprätthållas. Tyskland blev i huvudsak militärt avväpnat och
skulle sakna möjligheter att kunna motsätta sig
kommande fredsdiktat. — Trots stilleståndsvillkorens stränga
militära bestämmelser och situationen i övrigt bestod vid
fronttrupperna förtroendet mellan befäl och trupp, och
tillförsikten till Hindenburg var i huvudsak orubbad.
Den svåra uppgiften att återföra trupperna till
hemorten löstes sålunda utan svårare oordningar.
KOLONIALKRIGET.
På gr. av ententens överlägsenhet till sjöss hade det
tyska moderlandet ingen möjlighet att lämna understöd
åt sina kolonier, utan ententen erövrade dessa efter
hand. Japan förklarade krig mot Tyskland 23/s 1914 och
utnyttjade situationen i Europa för att taga Kiautschou
på Shantunghalvön samt ögrupperna Marianerna,
Karolinerna och Marshallöarna i Stilla havet. Australiska
och nyzeeländska trupper ockuperade Samoaöarna,
Bis-marckarkipelagen, Salomonöarna och den tyska delen
av Nya Guinea. Togo intogs i aug. 1914 av brittiska
och franska styrkor, medan Kameruns försvar upphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
