Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen - Andra världskriget - De allierades offensiv mot ”fästningen Europa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
Världskrigen
598
pen under general Bradley med r:a armén under general
Hodge och 3:e armén under general Patton. Ett tyskt
motanfall vid Avranches för att avskära den genom i :a
armén mot s. framryckande j:e arméns förbindelser
misslyckades. Vid Loire tryggades åt s. den fortsatta
fram-ryckningen mot Le Mans (togs ®/s), varifrån huvuddelen
av Pattons armé svängde av mot Argentan, samtidigt
som kanadensiska trupper från Caen bröto igenom mot
Falaise. I den härigenom uppkomna s. k. Falaise-fickan
togos närmare 100,000 fångar intill M/s. En allmän tysk
reträtt mot Seine hade då börjat.
På tysk sida hade v. Rundstedt ’/? avlösts av
fältmarskalk v. Kluge, som, när Rommel sårades, övertog
befälet även över armégrupp B. Då v. Kluge efter
attentatet mot Hitler 20/r begick självmord, ersattes han av
fältmarskalk Model.
I s. Frankrike landsteg 15/s 7 :e amerikanska armén
under general Patch, följd av i:a franska armén under
general de Lattre. 28/s var brohuvudet fast i de allierades
händer och framryckningen i gång uppför Rhönedalen,
där Lyon togs s/s. Några dagar senare erhölls kontakt
med 3æ armén, och 15/» bildades av de från s.
framryckande 7:e amerikanska och i:a franska arméerna 6:e
armégruppen under general Devers, som i sin tur
underställdes Eisenhower.
25/s intogs Paris av i i:a amerikanska armén ingående
franska styrkor, och i slutet av samma månad överskreds
Seine på bred front. 5/s hade mer än 2 mill. man
överförts till Frankrike, och för urlastningen av deras
underhåll krävdes hamnar. S. d. började den därför
nybildade 9:e amerikanska armén under general Simpson
operationer mot hamnarna på franska västkusten. Brest
togs 19/9, dock synnerligen förstört. Lorient och S:t
Na-zaire höllo däremot stånd till krigets slut. Antwerpens
hamn blev därför nödvändig för underhållstjänsten.
’/» återtog v. Rundstedt överbefälet över den tyska
västhären, som då var stadd i delvis oordnat återtåg
genom n. Frankrike, Belgien och Luxemburg. Omkr.
160,000 man hade på Hitlers order lämnats kvar längs
atlantkusten samt på Kanalöarna för att försvara
hamnarna. Västvallen, som under de senaste åren delvis
avrustats till förmån för andra försvarslinjer, höll på att
sättas i stånd, och reserver, oftast dåligt utbildade,
skrapades ihop i hemlandet. Armégrupp G vek i Rhönedalen
mot övre Rhen. På tysk sida bedömde man vid denna
tidpunkt läget synnerligen kritiskt och väntade sig ett
fortsatt snabbt allierat genombrott.
Vid den fortsatta offensiven på bred front nåddes
Bryssel ’/», Antwerpen med oskadd hamn Vs, Liége 8/s,
Luxemburg 10/s och tyska gränsen ul». I slutet av sept.
var Engelska kanalens kust rensad ända till n. om
Zeebrugge. Samtidigt hade 3æ armén nått Nancy och
Metz. 17/s inledde Montgomery genombrottsförsöket på
ömse sidor om nedre Rhen vid Arnhem och Nijmegen
med en stor luftlandsättningsoperation för att på
djupet säkra sig om förbindelserna. Företaget misslyckades
emellertid. Under de följande månaderna utkämpades
hårda och förlustbringande strider längs hela fronten
utan att de allierade nådde något avgörande. i:a
kanadensiska armén bröt det mycket hårda motståndet vid
inloppet till Antwerpen, där ön Walcheren försvarades
ända till 9/n, och Antwerpens hamn var i gång 26/u. I
okt. insattes 9æ amerikanska armén inom mellersta (f. d.
i2:e) armégruppen mellan i:a och 3:e arméerna. Aachen
togs efter ett starkt försvar 21/ie av 1 :a amerikanska
armén, varefter dessa båda arméer i hårda strider slogo sig
fram till Rhur-floden, som nåddes i början av dec. 3:6
amerikanska armén tog i slutet av nov. det starkt
försvarade Metz. Södra (f. d. 6:e) armégruppen nådde
Rhen mellan schweiziska gränsen och n. om Strassburg,
dock kvarstod här som en utbuktning på västra
Rhen-stranden den s. k. Colmarfickan.
16/u anföllo överraskande 3 tyska arméer genom
Ar-dennerna n. om Trier. Hitler hade angivit det operativa
målet vara Antwerpens hamn. Anfallet träffade på en
svag front och hade till en början framgång. Hårt
amerikanskt motstånd vid bl. a. Saint-Vith och Bastogne,
snabba omgrupperingar och småningom bättre flygväder
gjorde, att krisen övervanns. Anfallet hade då trängt
fram över 100 km. I häftiga motanfall drevos tyskarna
tillbaka, och i slutet av jan. var fronten uträtad.
Ar-denner-offensiven uppsköt de allierades slutoffensiv
omkr. 6 veckor, men tyskarnas förluster i personal och
materiel voro så stora, att deras motståndskraft var
allvarligt försvagad.
De ryska offensiverna sommaren och hösten 1944.
In
nan den ryska sommaroffensiven skulle börja, förelåg
ett lämpligt tillfälle att tvinga Finland ur kriget.
Armégruppen Leningrad (general Govorov) anföll därför ’/<
på Karelska näset. Anfallet blev framgångsrikt, och ”/e
föll Viborg. Ung. samtidigt anföll Karelska
armégruppen (general Meretskov) på Svir-fronten, där finnarna
tvingades vika. Den ryska offensiven upphörde
visserligen i mitten av juli, men som en direkt följd av
tyskarnas allmänna motgångar under sommaren avbröt Finland
2/s de diplomatiska förbindelserna med Tyskland, trots
tyska påtryckningar och viss, om också svag militär
hjälp. Krigshändelserna upphörde 4/», och ls/9 slöts
stil-lestånd i Moskva. I kraft av detta tvingades finnarna
att i sept.—nov. driva ut tyskarna (20 :e armén under
generalöverste L. Rendulic) ur n. Finland. Häri deltogo
även ryska trupper, som togo Petsamoområdet och
Kir-kenes (25/io).
Den ryska sommaroffensiven, som var till tiden
samordnad med invasionen i väster, syftade i sitt första
skede till att återtaga Vitryssland. Tyska mellersta
armégruppen (fältmarskalk v. Busch) höll som en
framskjuten bastion en med relativt svaga styrkor besatt
ställning mellan Düna vid Vitebsk och östligaste delen av
Rokitnoträsken med en 300 km lång flank i s. längs
Pri-pet. Den ryska offensiven började 21/« med från n.
räknat i:a baltiska samt 3:e, 2:a och i:a vitryska
armégrupperna, sammanlagt 175 div., under generalerna
Bagram-jan, Tjernjakovskij, Sacharov, resp. Rokossovskij. Inför
det överlägsna ryska anfallet bröt den tyska fronten helt
samman, och läget utvecklade sig för tyskarna till den
dittills största katastrofen på östfronten. Omkr. 25 div.
tillintetgjordes, och ryssarna blevo icke förrän i mitten
av juli övergående hejdade i höjd med Kaunas—Grodno
—B rest-Litovsk.
Ryssarna utvidgade 1s/t—uh offensiven till att omfatta
hela området mellan Karpaterna och Peipus. 1 :a
ukrainska armégruppen (marskalk Konjev) anföll från Kovel
—Brody—Tarnopol i västlig riktning. Lublin togs 24/j och
Przemysl 28/r. San överskreds. Vid Sandomierz och
väster om Lublin bildades brohuvuden väster om Weichsel.
4:e ukrainska armégruppen, som förts fram från Krim,
insattes s. om 1 :a ukrainska armégruppen, trängde
tyskarna upp i Karpaterna samt nådde Wisjoka. Stödd av
1 :a ukrainska armégruppen i sin s. flank, forsatte 1 :a
vitryska armégruppen i slutet av juli sitt framgångsrika
anfall över Euköw mot Warszawa, kringgående mellersta
armégruppens s. flank vid B rest-Litovsk. Då
armégruppen närmade sig Warszawa, gav general
Bör-Komorow-ski */s signal till öppet uppror i den polska huvudstaden.
Resningen hade till en början framgång, men ryssarna
kommo icke polackerna till hjälp. Dessa nedkämpades av
tyskarna i förbittrade strider, som slutade med
kapitulation V10.
Under slutet av juli och i aug. tvingades mellersta
armégruppen tillbaka till Weichsel—Narew—Suwajki,
varvid ryssarna togo ett brohuvud s. om Warszawa och
ett vid Pujtusk.
1 :a baltiska armégruppens anfall, som hade börjat i
slutet av juni, fördes fram s. om Düna. Endast genom
ett starkt motanfall söderifrån i mitten av aug. kunde
tyskarna hindra detta att nå Rigaviken. Då
anfallsfron-ten vidgades i mitten av juli, trängdes tyska n.
armégruppen tillbaka 100—150 km mellan Düna och Peipus. De
ansvariga tyska militärerna önskade nu utrymma
Balti-cum för att förkorta fronten och därigenom spara
trupper, men Hitler kunde icke förmås härtill. 15/s
igångsattes en slutlig rysk offensiv mot Estland och Lettland.
Armégruppen Leningrad anföll från n. om Peipus
västerut, medan 2:a och 3:e baltiska armégrupperna
(generalerna Jeremenko, resp. Maslennikov) anföllo mellan
Düna och Peipus i huvudriktning mot Riga. Estland
samt n. och ö. Lettland togos. Tyskarna lyckades dock
rädda huvuddelen av styrkorna söderut genom att hålla
ett område kring Riga. I början av okt. fortsatte
offensiven genom att 1 :a baltiska armégruppen anföll s. om
Düna mot Rigabukten och 3æ vitryska armégruppen n.
om Njemen mot Memel. Kusten n. och s. om Memel
nåddes, och Riga togs ls/io. Resterna av n. armégruppen
(senare armégruppen Kurland) om c:a 25 stridsdugliga
divisioner trängdes samman till n. v. Lettland, där de
höllo sig till krigets slut. Endast c:a 10 div.
undanför-des. Ett av 3æ vitryska armégruppen utfört större anfall
mot Ostpreussen i slutet av okt. avslogs efter en mindre
frontförflyttning mot väster.
När situationen försämrades vid armégruppen
Syd-ukraina i mars 1944 och tydliga tecken visade, att
Ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
