Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världskrigen - Andra världskriget - Litteraturanvisningar - Världsmästerskap - Världsomflygning - Världspostföreningen - Världsrekord - Världsspråk, universalspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
Världsmästerskap—Världsspråk
612
Gaulle, ”Mémoires de guerre” (1954. ff.); ”Australia in
the war of 1939—45” (1954—i forts. 21 bd); ”History
of the second world war. United Kingdom military
series” (1953—i forts. c:a 30 bd); E. von Manstein,
”Verlorene Siege” (1955).
3) Krigshändelserna. Lantkriget: W. E. D.
Allen och P. Muratoff, ”The Russian campaign” (2 bd,
1944—46); D. D. Eisenhower, ”Eisenhower’s own story
of the war. The complete report on the war in Europé
from the day of invasion to the day of victory” (1946),
”Crusade in Europé” (1948; sv. övers, s. å.); F. de
Guingand, ”Operation victory” (1947); B. Montgomery
of Alamain, ”Normandy to the Baltic” (s. å.), ”El
Alamein to the river Sangro” (1948); ”Norges krig 1940
—1945”, red. av S. Steen (3 bd, 1947—50); M. Shulman,
”Defeat in the West” (1947); E. Kuussaari och V.
Nii-temaa, ”Finlands krig 1941—45. Lantstridskrafternas
operationer” (1949); H. Speidel, ”Invasion 1944” (s. å.;
sv. övers. 1950); H. Greiner, ”Die oberste
Wehrmacht-führung 1939—1943” (1951); L. F. Ellis, ”The war in
France and Flanders 1939—1940” (1953). —
Sjökriget: W. M. James, ”The British navies in the Second
World War” (1947); S. E. Morison, ”History of United
States naval operations in World War II” (1947 ff.);
M. Starck, ”Sjömakten i andra v.” (1947), ”Sjökriget
1939—1945” (2 bd, 1948); C. V. Woodward, ”The battle
for Leyte Gulf” (1947; sv. övers. 1948); S. W. Roskill,
”The war at sea 1939—1945” (1954 ff.). —
Luftkriget: D. Garnett, ”War in the air, Sept. 1939 to May
1941” (1941; sv. övers. 1942); N. MacMillan, ”The Royal
Air Force in the World War” (4 bd, 1942—50); A. P.
de Seversky, ”Victory through air power” (1942); W.
Baumbach, ”Zu spät? Aufstieg und Untergang der
deut-schen Luftwaffe” (21a uppl. 1949).
4) Fredsslut och politiska följdföreteelser. F. Wittmer,
”The Yalta betrayel” (1953); ”European peace treaties
after World War II”, utg. av A. C. Leiss och R.
Den-nett (1954). — L. Curtis, ”World War, its cause and
cure. The problem reconsidered in view of the release of
atomic energy” (2:a uppl. 1946; sv. övers. 1947); J. F.
Byrnes, ”Speaking frankly” (1947; sv. övers. 1948); G.
D. H. Cole, ”The intelligent man’s guide to the postwar
world” (1947); J. P. Warburg, ”Germany — bridge or
battleground” (s. å.); D. J. Dallin, ”Soviet Russia and
the Far East” (1948; sv. övers. 1950); A. Fredborg,
”Tredje gången, öst mot väst efter det andra v.” (1948);
L. D. Clay, ”Decision in Germany” (1950; sv. övers,
s. å.); Ch. Wilmot, ”The struggle for Europé” (1952).
Världsmästerskap, förk. VM, seger inom en
viss idrottsgren m. m. i internationellt
mästerskap, avseende alla länder. Jfr Mästerskap och
Mästerskapstecken.
Världsomflygning, fullbordad färd med
flygplan och luftskepp runt jordklotet. Nedan
uppräknas kronologiskt viktigare och mera
uppmärksammade v. (route och flygsträcka ha varierat).
1924 Fyra amerikanska arméflygplan, typ Douglas DT-2,
startade från Seattle. Efter 175 dygn återvände
två flygplan, förda av Lowell Smith och
svenskfödde Eric Nelson, till utgångspunkten. Effektiva
flygtiden (73 mellanlandningar) 371 tim. n min.,
flygsträckan 49,561 km.
1929 Tyska luftskeppet ”Graf Zeppelin” gjorde med
Friedrichshafen som startpunkt en v., som tog 480
tim. 20 min. Besättningen bestod av 40 man med dr
Hugo Eckener som chef. 20 passagerare medföljde.
1931 Amerikanerna Wiley Post och Harold Gatty flögo
jorden runt med ett Lockheed-monoplan, och
färdtiden var 207 tim. 15 min. Även deras landsmän
Hugh Herndorn och Clyde Pangborn, som använde
ett flygplan, typ Bellanca, utförde en v. Färdtiden
för de sistn. var på gr. av diverse haverier c:a
1,950 tim.
1932 Tysken Wolfgang v. Gronau och 3 besättningsmän
togo sig runt jordklotet i en Dornier Wal-flygbåt
på c:a 1,970 tim. med 40 mellanlandningar.
1933 Amerikanen Wiley Post flög med samma flygplan
som vid sin tidigare v. sträckan New
York—Berlin—Königsberg—Sibirien—Alaska—New York.
Färden tog 186 tim. 15 min. Effektiva flygtiden (10
mellanlandningar) var 115 tim. 54 min.
1937 Amerikanske journalisten Ekins klarade sig,
anlitande ordinarie flygplanlinjer, förhyrda flygplan
samt luftskepp, runt jordklotet på 447 tim.
1938 Amerikanen Howard Hughes med 4 besättningsmän
använde med sitt flygplan, typ Lockheed 14, en
färdtid av 91 tim. 17 min. med 5 mellanlandningar.
1947 Amerikanen Milton Reynolds flög jorden runt i
ett flygplan, fört av piloterna William Odom och
Caroll Sallee, på 79 tim. Senare s. å. flög Odom
ensam samma sträcka (31,614 km) på 73 tim. 6 min.
1949 Ett amerikanskt bombflygplan, ”Lucky Lady II”,
av typen Boeing B-50 med kapten James Gallagher
som befälhavare och 13 besättningsmän ombord
gjorde en v. utan mellanlandning.
Flygsträckan var 37,741 km, och flygningen tog 94
tim. 1 min. Start och landning skedde vid Fort
Worth i Texas, U.S.A. Vid fyra olika tillfällen
utfördes tankning i luften från tankflygplan av
typen Boeing B-29 (”flygande slagskepp”).
Världspostföreningen, se Postväsen.
Världsrekord, se Idrottsrekord.
Världsspråk, universälspråk, ett språk,
naturligt el. konstgjort, brukat som hjälpspråk i
internationella förbindelser. Som sådant
användes redan babyloniskan vid diplomatiska
förbindelser mellan Egypten och Främre Asiens stater,
grekiskan efter Alexanders erövringar i hela
Orienten, latinet i Occidenten bland de av Rom
kuvade folken och arabiskan i den
muhammedanska världen. Latinet förblev lärdomens och
diplomatiens v. ännu in på 1600-talet. Efter latinets
tillbakagång blev på 1600-talet franskan alltmer
diplomatiens och de förnämas v., vilken
ställning den dock blott delvis ännu innehar. I våra
dagar måste som v. snarast anses engelskan. Den
är modersmål för c:a 200 mill. människor och
administrativt språk för nära tredubbla
antalet. Inom handel, sport och turistväsen har den
större användning än något annat språk. — Den
numera starkt ökade internationella samfärdseln
har alltmer gjort behovet av ett enda verkligen
gemensamt v. kännbart. För att lösa v.-frågan
har man 3 möjligheter: att återgå till latinet, att
utvälja ett av nutidens nationalspråk el. slutl.
att konstruera ett nytt för ändamålet. Latinet
måste lämnas ur räkningen, då det både är för
svårt och för litet lämpat för moderna
kulturbehov. Försöket att för ändamålet förenkla
latinet, Latino sine flexione, har också i
huvudsak visat sig misslyckat. Valet av ett
nutida nationalspråk försvåras dels av att varje
sådant är oregelbundet och svårt att läras av
alla, dels av politiska skäl. Förslag att förenkla
engelskan för internationellt bruk genom
förenklad rättskrivning, det s. k. A n g 1 i c av R. E.
Zachrisson, el. genom att låta blott 850 ord
tjänstgöra i st. f. det rika engelska ordförrådet, det
s. k. Basic E n g 1 i s h av C. K. Ogden, råda
endast delvis bot på de språkliga svårigheterna
och undanröja icke de politiska. Den tredje
möjligheten, att konstruera ett nytt, lättlärt och
neutralt v., har tidigt diskuterats. Först sedan mera
naturalistiska principer börjat göra sig gällande
inom v.-rörelsen, har den fått någon betydelse.
Det första projekt, som kunde tagas på allvar,
var det 1868 offentliggjorda universal-glot
av M. Pirro, med orden hämtade ur
kulturspråken, särsk. deras internationella ord, och med en
enkel och regelbunden formlära i anslutning till
romanska och germanska språk. Trots dessa
förtjänster blev det icke uppmärksammat av
samtiden. Först 1880 slog v.-idén igenom med v o-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
