Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värmland - Geologi - Terrängformer och vattendrag - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
Värmland
620
denna till norska gränsen delar urbergsterrängen
i ett huvudsakligt gnejsområde i v. och ett
granitområde i ö. Gnejserna i s. v. V. utgöras mest
av grå slir- el. ådergnejser med omväxlande ljusa
och mörka mineralband och av den typ, som är
vanlig i den s. k. sydvästsvenska j ärngnej
sregionen. Från n. ö. Dalsland inskjuter s. om St.
Gla och Glaf sfjorden åmålsformationen med
suprakrustala bergarter, bestående av sediment,
ss. fältspatrika kvartsiter, och eruptiv,
åmålspor-fyrer, som alla i sin tur genomsättas av basiska
åmåls- och sura kroppef j ällsgraniter. Även
granitområdet i ö. V. har en komplex byggnad.
Huvudbergarten, filipstadsgranit, är en intermediär,
hornbländeförande granit och tillhör det stora
stråk av yngre graniter, som sträcker sig från
n. Blekinge till n. V. I s. ö. V. är graniten mera
basisk och mörkare och kallas där
kristinehamns-granit. Längst i n. täckes graniten delvis av
porfyrer, som äro med filipstadsgraniten
sam-höriga yteruptiv. Även förekomma inslag av ö.
Sveriges äldre graniter, t. ex. n. om Skagern,
kring Möckeln och n. om Filipstad. Intill dessa
urgraniter uppträda brottstycken av det svenska
urbergets äldsta bildningar, näml, den
malmförande leptitformationen. Här finnas de flesta av
V:s berömda gruvfält, ss. Persberg och
Nordmark (Nordmarks, Tabergs, Finnmosse gruvor)
med manganfattiga skarn- och kalkjärnmalmer
samt Långban med järn- och manganmalmer,
kända för sin rikedom på olika mineral.
Större delen av V. ligger inom det svenska
inlandets morän- och gruvområde med 45 °/o
morän och blott 10% kalt berg utom i s. v., där
kalt berg ökar till 25 °/o och myrar upptaga blott
10 %. På Värmlandsnäs och i trakten av
Karlstad har kalt berg hög frekvens (55 °/o), och
stora sandfält intaga 20% av landarealen,
medan området n. därom med inskjutande partier
längs dalgångarna är ett övergångsområde med
35% morän, 25% kalt berg och 15% lera.
Terräng former och vattendrag. Det nordsvenska
inlandet fyller större delen av V. Från
landskapets högsta punkt, Brånberget (691 m ö. h.) i
N. Finnskoga, sänker sig den vågiga, av djupa
sprickdalar genomskurna platåytan ned mot den
60—70 m ö. h. belägna Vänerslätten. Mot
denna avslutas inlandet med en oregelbunden, c:a
200—180 m ö. h. belägen rand, som utgör forts,
på norrlandsterrängens gränslinje mellan
Kilsbergen i Närke och Kroppefjäll i Dalsland. Utanför
denna rand uppträda från inlandet genom
denu-dationen isolerade Öberg, som höja sig 40—no
m över Vänerslätten och ge denna dess
små-kuperade drag. Värmlandsnäs är V :s största
slättland. Näsets ö., rätliniga strand är upprest
och stupar brant ned i djupt vatten, medan den
v. sänker sig långsamt ned under Dalbosjöns
yta, bildande bukter, vikar, öar och skär. I s.
övergår Värmlandsnäs i Lurö skärgård, som
bildar ett brett band över Vänern mot Kållandsö.
Spricklinjernas huvudriktning är i s. ö. V.
n. n. ö.—s. s. v. och i ö. V. n. n. v.—s. s. ö.,
vilket bestämmer terrängens huvudformer.
Dalarna äro emellertid här och var avbrutna av
bl. a. kvartära avlagringar. Området är
därför rikt på småsjöar, som ha avlopp till
Svart-älvens-Letälvens-Gullspångsälvens flodsystem.
Längre mot v. gå sprickdalarna i n. v.—s. ö.
Klarälven (se d. o.) följer en sådan smal och
djup dal, som den emellertid lämnar vid
Ede-bäck för att fortsätta med talrika serpentiner i
en mera odeciderad dal mot s., medan den av
Brattforshedens randdelta tilltäppta sprickdalen
fortsätter mot s. ö. till trakten av Kristinehamn.
Inom det centralvärmländska gnejsområdet bilda
hyperiterna isolerade kupoler och kullar (i
trakten av Molkom) el. långsträckta ryggar, som resa
sig brant över gnejsplatån, ss. kring den 80
km långa, smala Fryksdalen (Tossebergsklätten
342 m). Denna dal är också tilltäppt i s., näml,
av Sörmons väldiga grusbarriär, som tvingar
Frykensjöarnas avlopp, Norsälven, att bryta sig
genom bergtröskeln vid Frykfors. Glafsfjorden
med avloppet Byälven följer även en lång
sprickdal, som kan spåras från Vänern i s. ö. till
Kongsvinger i Norge i n. v. I s. v. V. uppträder
Dalslands och Bohusläns spricksystem i n.—s.,
som bestämmer huvudriktningen för St. Lees,
n. Lelångens, Foxens och Silarnas sjöbäcken.
Moränen uppträder här och var i form av
drum-lins; särskilt vackra sådana finnas i trakten av
sjön Nain vid gränsen till Dalarne.
Ändmorä-ner förekomma i Svanskogs sn vid
dalslandsgrän-sen, vid sjön Räcken i Perserud c:a 7 km n. ö.
om Arvika, vid Äråsviken vid sjön Rottnens s. ö.
ände samt v. om Molkom.
Klimat. I klimatiskt avseende råda mycket
stora skillnader mellan de n. och s. delarna av
landskapet. De n. delarna höra till det
mellan-skandinaviska köldområdet, som har sitt centrum
i n. Dalarne. Vintrarna äro sålunda mycket
stränga. I de s. delarna däremot äro vintrarna
relativt milda, beroende dels på Vänerns
mildrande inflytande, dels på att icke några berg hindra
de milda sydvästvindarna från Nordsjön och
Medeltemperatur och årsnederbörd.
Medeltemperatur [-Årsnederbörd-] {+Årsneder- börd+} i mm
jan. juli
Karlstad ....... —3,2° 17,2° 628
Filipstad ...... ■—5,o° i6,s° 810
Likenäs ........ —8,i° 15,0° 708
Skagerak. I n. V. är marken snötäckt c:a 170
dagar, i Filipstads-trakten c:a 130 dagar och i
Karlstad c:a 95 dagar.
Växtvärld. V. är mycket rikt på barrskog,
och n. delen är mest sammanhängande skog. I
bebyggda trakter och på gamla brand- och
svedje-områden finns björk- och aspskog. Kring sjöar
och vattendrag växa gråal, hägg och viden, och
i landskapets s. del förekomma lundar med ädla
lövträd. Eken finnes i s. v. och når här sin
nordgräns i v. Sverige. Även alm, ask, lönn, lind
och hassel ha sin nordgräns i V. 70,5 °/o av
arealen i V:s län utgöras av skogsproduktiv mark,
varav endast 1,7 °/o bär lövskog. Sumpmarkerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
