Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värnamo - Värnanäs - Värnfåglar - Värnlund, Rudolf - Värnplikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
629
Vämanäs—Värnplikt
630
qvarnakoncernen. I judiciellt
hänseende tillhör V. östbo
och Västbo domsaga, som
bildar ett tingslag med V.
som tingsställe. V. har
sam-realskola och kommunalt
gymnasium sedan 1953 samt
två tidn., Värnamo Nyheter
och Värnamo tidningen,
vilka utkomma 3 ggr i veckan.
V. bildar tills. m. Voxtorps
och Tånnö församlingar ett
pastorat i östbo kontrakt,
Växjö stift. — Litt.: J. O.
Hagstrand, ”V.” (1945).
Värnanäs, gods i
Halltorps sn, Kalmar län; areal
med underlydande Värnaby
m. fl. gårdar 2,350 har,
varav 850 åker; taxeringsvärde
2,7 mkr. Huvudbyggnaden, av trä i två våningar
med högre mittparti, är från 1790-talet. En äldre
byggnad från 1600-talet kvarstår därjämte. Stor
trädgård och park. V. har på 1500-talet tillhört
ätten Vasa, på 1600- och 1700-talen Oxenstierna.
Sedan 1789 har V. tillhört medl. av ätten
Manner-skantz.
Värnfåglar, Palamedéae, underordn. av
gåsfåglarna, omfattande en fam. med tre arter, alla
från Sydamerika. V. äro stora, tunga fåglar med
litet huvud, kort näbb samt tår utan simhud.
Vingen bär två kraftiga sporrar. I huden finnes ett
nät av luftceller, som efter behag kunna blåsas
upp. V. förekomma i kärr, simma väl och leva
av växtämnen. De hållas ofta tama. H o r
n-värnfågeln el. anhiman, Palamedea
cor-nuta, blir 85 cm lång och är till färgen ovan
svartbrun med vitgrå hjässa, under silvergrå och
vit. I pannan bär den ett långt, krökt, hornartat
utskott.
Värnlund, Rudolf, författare (1900—45). V.
växte upp under svåra förhållanden i Stockholm
och prövade olika yrken. Han visade tidigt
litterära intressen och
bedrev på egen hand
studier av skilda slag.
V. tolkade en
desillusionerad livssyn i
sina första verk,
no-vellsaml. ”Döda
människor” (1924) och
”Ingen mans land”
(1925) samt
romanerna ”Vandrare till
intet” (1926), ”Ja och
nej” (s. å.) och
”Upproret” (1927), vilka
arbeten gåvo honom en
beaktad plats bland
1920-talets arbetarförf. Sitt psykologiska intresse
visade V. i ”Ung fröken” (1927), ”Förbrytare”
(1928), ”En dålig mans dagbok” (1929) och ”De
frias bojor” (1931), en studie över den
kallhamrade affärsmannen. ”Det druckna kvarteret”
(1929) är en grotesk-tragisk skildring av dryc-
Växjövägen i Värnamo; i bakgrunden kyrkan.
kenskapen bland stockholmska söderarbetare.
Socialt betonade voro romanerna ”En kvinnas
leende” (1932) och ”Allt börjar på nytt” (1934).
Självbiografiska inslag hade romanen
”Hedningarna som icke hava lagen” (1936). ”Man
bygger ett hus” (1938) var ett försök att skriva en
kollektivistisk roman. Postumt utkom romanen
”Den befriade glädjen” (1946). V., som av
ekonomiska skäl tvingades till en omfattande
produktion, hade som berättare svårt att samla sig till
konstnärligt fullödiga prestationer; sitt bästa gav
han som novellist, särsk. i saml. ”Ungar och
andra” (1941). Från omkr. 1930 ägnade han sig
främst åt dramatiskt författarskap. Han utgav
i snabb följd en rad skådespel, för vilka han
främst hämtade motiv ur arbetarnas liv och de
samtida politisk-sociala rörelserna, bl. a.
nationalsocialism. Av V :s skådespel märkas ”Den
heliga familjen” (1932), ”Sångare” (1933),
”Vägen till Kanaan” och ”Ledaren”, utg. i ”Två
skådespel” (1935), ”Robespierre” (1937), ”U 39”
(1939), som hade pacifistisk tendens, ”Modern och
stjärnan” (1940), ”Vår väg mot framtiden”
(1942), ”Rus. Ett drama utan slut” (1943) och
”Skådespelaren” (1945). — Litt: Biogr. av T.
Blom (1946).
Värnplikt, medborgerlig skyldighet att vid
behov göra krigstjänst och i fredstid undergå
härför erforderlig utbildning. V. som krigstjänst
gäller vanl. enbart män, men i Ryssland och
dess satellitstater avses kvinnor i vissa fall göra
direkt krigstjänst. Allmän v. gäller som regel
från c:a 20 års ålder till dess den värnpliktige
fyller 45 å 55 år, tjänstgöringstiden.
Den värnpliktige kan därunder alltefter ålder och
användbarhet tillhöra olika uppbåd. Tiden
för den första utbildningen till soldat,
utbildningstiden, tjänstgöringstiden el.
I:a tjänstgöringen, varierar i olika
länder. Atlantpaktsstaternas utbildningstid är c:a 18
mån., medan östblockets länder ha minst 24 mån.
utbildningstid. Repetitionsövningarna
avse att vidmakthålla gamla kunskaper, utbildning
med nytillkommen materiel m. m. Deras längd
är vanl. 1 till 2 mån. — Till krigstjänst ej in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
