Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Västervik - Västervåla - Västeråker - Västerås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
663
Västervåla—Västerås
664
och sjömanshus, högre allm. lärov., yrkesskola
och en läroanstalt för flickor. I V. utges
Väs-terviks-Demokraten och Västerviks-Tidningen
(båda 6 ggr i veckan). Staden bildar ett
pastorat i S. Tjusts kontrakt av Linköpings stift.
— Litt.: F. Westling och P. Lundin, ”V.” (i
”Sveriges städer”, 2, 1915); ”V:s historia” (2 bd,
1933).
Västervåla, sn i Västmanlands län, St.
Norbergs bergslag, kring sjön Åmänningen; 144 km2,
970 inv. (1955). Sjörik skogs- och bergsbygd.
874 har åker. Stations- och brukssamhälle:
Äng-elsberg (445 inv. 1951). Egendom: Ängelsberg
(se d. o.). Nuv. kyrkan uppf. 1893 (tornet 1794).
Pastorat i Västerås stift, Västerfärnebo kontrakt.
Tillhör storkommunen Ramnäs.
Västeråker, sn i Uppsala län, Hagunda hd,
s. v. om Uppsala, på slättbygden n. om
Lårsta-viken; 10,15 km2, 148 inv. (1955). 647 har åker.
Kyrkan byggd 1331. Ingår i Uppsala-Näs, V:s
och Dalby pastorat i Ärkestiftet, Ulleråkers och
Norunda kontrakt. Tillhör storkommunen S.
Hagunda.
Västerås, residens- och stiftsstad i
Västmanlands län, kring Svartåns nedersta lopp och
mynning i Västeråsfjärden av Mälaren; 132,19 km2
(med tillhörande del av Mälaren c:a 147 km2);
66,067 inv. (1955). Det stadsplanerade området
utgör f. n. (1955) c:a io°/o av landarealen.
Orten har sedan gammalt ett fördelaktigt läge
i korsningspunkten av Eriksgatan och de
trafikleder, som på Mälaren och Badelundaåsen ledde
till Bergslagen. Från mitten av 1100-talet torde
V. ha varit en stad i samma mening som Sigtuna
och Skara (dess äldsta kända privilegier äro från
1360), och efter Sigtunas förstörelse 1187
övertog V. trol. dettas roll som den ledande
handelsplatsen vid Mälaren och rikets myntningsort.
Handeln nådde sin höjdpunkt under de kyrkliga
festerna, särsk. Morsmässan el. Mormässan 8/9.
Omkr. 1120 nämnes V. (Arosia d. v. s. Aros)
för första gången som biskopssäte (möjl. avses
dock här ö. Aros, d. v. s. Uppsala). Jämte den
nu försvunna äldsta domkyrkan i V. fanns på
1100-talet inom staden sockenkyrkan i S:t Ilian,
vilken nedbrann 1587; S:t Ilians förs, har sedan
dess förrättat sina gudstjänster gemensamt med
domkyrkoförs. (Västerås förs.), i vilken den
uppgick 1946. Den nuv. domkyrkan började
anläggas under 1200-talets förra hälft. 1244
grundades ett dominikankloster invid nuv. Fiskartorget,
vilket område då var en ö. Ytterligare må
nämnas kyrkan S:t Nikolaus, gudstjänstlokal för de
under medeltiden talrika tyskarna i V. V:s
medeltida betydelse härrör emellertid främst av
bergsbruket, som raskt utvecklades årtiondena
före och efter 1300; V. blev den naturliga
utskeppningsorten för järnet från Norberg och
kopparn från Kopparberget. I början av sitt
befrielsekrig erövrade Gustav Vasa V. 1521,
varvid staden brändes av danskarna. 1527 hölls i
dominikanklostret den viktiga
reformationsriks-dagen, vars följder emellertid blevo ödesdigra
för V. Ett nytt uppsving inträdde under
1600-talet, då staden fick nya privilegier (1620) av
Gustav II Adolf och järn- och kopparexporten
åter tilltog. Främst blev dock V. nu ett
kulturellt ecntrum under biskop Johannes Rudbeckius’
(1618—46) kraftfulla ledning. Han grundade i
V. bl. a. Sveriges första gymnasium (1623) och
flickskola, ett prästseminarium, ett boktryckeri
och en botanisk trädgård, även den Sveriges
första. Genom anläggande av en djuphamn 1925
i samband med Södertälje kanals ombyggnad
återknöt staden till sin äldre sjöfartstradition.
Redan vid mitten av 1800-talet hade några mindre
industrier förlagts till V. Delvis i anslutning till
dessa tillkommo på 1890-talet ASEA och
Nordiska metall ab. (nu ingående i ab. Svenska
metallverken), av vilkas utveckling till storföretag
V:s nuv. betydelse beror. Den sedan 1907 i V.
anordnade Arosmässan har numera karaktären av
en allmän svensk industririksdag. Genom
inkorporering av församlingarna S:t Ilian och
Lundby 1918, Badelunda 1946 och Skerike 1952 har
V:s areal 8-dubblats sedan 1917.
V :s medeltida stadsplan förråder stadens
uppkomst vid ett landsvägskors, bildat av den ö.—
v. Eriksgatan och en på åns ö. strand löpande
n.—s. gata. Vid en gatureglering 1644 utlades
den nuv. rutnätformiga stadsplanen, varvid en ny
ö.—v. huvudgata, Stora gatan, efterträdde den
medeltida, men stadsplanen bevarar ännu
medeltida drag. De nuv. Smedje- och Kungsgatorna
visa sålunda Eriksgatans ursprungliga sträckning
genom staden, och även Stora torget är
medeltida, ehuru anlagt först efter domkyrkans
tillkomst och utvidgat 1905—07. Pietetsfullt och
planmässigt har den nyare bebyggelsen anpassats
till den äldre, främst genom en banbrytande
insats av Erik Hahr, V:s stadsarkitekt 1909—35.
V:s karaktär av gammal kulturstad är mest
framträdande i stadsdelen kring domkyrkan, ehuru
området i hög grad förvandlats genom lärov.-husets
uppförande på 1850-talet (arkitekt: P. J.
Ekman). V. är jämte Skara den enda svenska
stiftsstad, där lärov. ligger kvar i domkyrkans
närhet. Den sista av de gamla lektorsgårdarna är
ännu delvis bevarad och har till nyligen (1955)
utgjort annex till lärov.- och stiftsbibl., som f. ö.
inrymts i en ansluten nybyggnad från 1917 av
E. Hahr; denna byggnad kommer från 1956 att
inrymma stiftsnämnden. Till samma grupp av
byggnader hör det delvis medeltida biskopshuset,
det äldsta i riket, som ännu är i bruk. Andra
hithörande byggnader äro den herrgårdsliknande
domprostgården (1783), det gamla skolhäktet
”Prubban” el. ”Proban” och konsistoriehuset,
vilka innehålla medeltida byggnadsdelar; det sistn.
var från 1631 prästseminarium, Collegium
pie-tatis, och är sedan 1700-talets början säte för
domkapitlet; huset ombyggdes 1777 samt har på
1950-talet undergått en fullständig inre
ombyggnad. Strax ö. om domkyrkan har 1955 uppförts
en nybyggnad för stifts- och landsbibl.
Byggnaderna kring Stora torget, som av ålder är V:s
kommersiella centrum, visa bl. a. prov på typisk
träarkitektur från mitten av 1800-talet, ss.
Apo-tekargården (Zimmermanska gården) och Casino;
där ligga även stadshotellet (E. Hahr 1907) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
