Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vävarfinkar - Vävarfåglar - Vävarstarar - Väva vadmal (väva valmar) - Vävda tapeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
693
Vävarfåglar—Vävda tapeter
694
vudet är dock brunt och honan mörkare brun.
Kolonivävaren el. kolonisparven,
Philetairus socius, är övervägande brun och når
en längd av 14 cm. Den finnes i det inre av
Sydafrika. Under benämningen v i d u i d e r el.
änkor sammanföras några afrikanska v.,
vilkas hannar i parningsdräkt utmärkas av enormt
förlängda stjärtfjädrar. Hit hör
paradisänkan, Steganura paradisea, som lägger äggen
i andra vävares bon.
Vävarfåglar, Ploce’idae, fågelfam. av
tättingarnas ordn., omfattande omkr. 500 arter från
Afrika, Ostindien och Australien. Alla bygga
konstrika bon av sammanvävda grässtrån,
kvistar o. dyl. V. indelas i två underfam.,
vävarfinkar och egentliga vävare, Ploceinae.
Bland de senare, som huvudsakl. förekomma i
Afrika, märkes trädvävarsläktet, Ploceus,
med talrika arter. De nå högst storleken av en
bofink. Fjäderdräkten är övervägande gul och
svart. Hannarna bygga konstfulla hängande bon
längst ute på trädens kvistar. De tåla lätt
fångenskap. Betr, kolonivävare, släktet
Philetae-rus, se Vävarfinkar.
Vävarstarar, Icte’ridae, till ordn. tättingar
hörande, stararna närstående fågelfam., omfattande
omkr. 190 arter från Amerika. V. äro täml.
kraftigt byggda med mjuk, glänsande fjäderdräkt i
övervägande svart, gult och rött. De bygga, vanl.
kolonivis, konstrika bon, liknande vävarfåglarnas.
Många hållas som burfåglar.
Baltimorefå-g e 1 n (se bild vid d. o.), Icterus galbula
(bal-timore), är övervägande svart och
orange-färgad; längden uppgår till 19 cm.
Rödvingen el. sumph jordfågeln, Agelaius phoe-
Tofsvävarstarar vid sina bon.
niceus, är djupsvart med röda vingtäckare och
når en längd av 22 cm. K o f å g e 1 n el.
kostaren, Molothrus ater, är brunsvart, på
bröstet och ryggen glänsande i blått och grönt.
Längden är 19 cm. Den plockar gärna
insekter från ryggen på boskap. Äggen läggas i
andra fåglars bon. Båtstj ärten, Quiscalus
quiscula, är övervägande svart, metallglänsande
i violett, rött och grönt. Längden är 31 cm. Den
rundade stjärten kan hopvikas båtlikt.
Väva vadmal (väva valmar), svensk
folkdans och danslek av okänt ursprung. Den dansas
av jämna par i %-takt med omkr. 40 takter i
minuten och beledsagas av en dansvisa över
vadmalsvävning. Flera landskapsvarianter
förekomma, vanl. dansas den dock i 5—6 turer till
samma 12- el. 16-taktsmelodi.
Vävda tapeter, benämning på de textila
tapeter eller väggbonader, som äro utförda i en
speciell teknik. Denna kallas vanl. gobeläng
(gobelin), ehuru oegentligt, då ju tekniken
existerade långt tidigare och oberoende av
Gobelin-manufakturen. Därför ha även brukats de
speciellt franska teknikbenämningarna basse-lisse
och haute-lisse. — Teknik. Varpen täckes helt
av inslagsgarnet, vilket plockas in h. o. h.
(skytt-ling förekommer ej alls) och genom sina olika
färger bildar hela mönstret. Tekniken har
särskilt använts för figurala framställningar, där
effekten ofta närmar sig måleriets. V. utföras i
regel på vävstol med stående varp — stundom
även på liggande varp — med ledning av en
bakom varpen fäst arbetsritning, s. k. kartong.
— Historik. X. förekommo redan under tidig
medeltid. Bland de äldsta bevarade exemplen
märkas en från S:t Gereon i Köln, den praktfulla
framställningen av Kristus och apostlarna i
domen i Halberstadt (1180) samt Baldisholbonaden
i Kunstindustrimuseet i Oslo (1200-talet). —
1400-talet betecknar i alla avseenden denna konsts
verkliga guldålder. Tapetväveriet blomstrade
främst i Frankrike och Nederländerna, särskilt
städerna Paris, Arras, Tournai, Bryssel, men även
Schweiz och Tyskland hade en beundransvärd
tillverkning. Stilen var givetvis påverkad av det
samtida, högtstående nederländska måleriet, men
den äger dock alltid under denna epok en
dekorativ ytkaraktär, som utgör en av dess största
konstnärliga förtjänster. Icke sällan äro
tapeterna fr. o. m. denna tid utförda i sviter med
samhörande scener av bibliskt, historiskt,
allegoriskt el. annat innehåll inom en enhetlig
dekorativ ram. Till denna epok hör den världsberömda
sviten i Clunymuseet, kallad ”La dame å la
licorne”. — Från omkr. 1500 har
Brysselfabri-kationen det största anseendet. Här fortlever den
dekorativa ytstilen ganska länge. En av den
italienska renässansen påverkad, slutligen
stilupplösande riktning med starkare modellering och
utpräglad perspektivteckning gör sig dock alltmera
gällande. Den italienska stilen spåras först hos
Maitre Philippe och slog igenom, då Pieter van
Aelst av påven Leo X erhöll uppdraget att
utföra den stora sviten ”Apostlarnas historia”,
som Rafael komponerat för Vatikanen. Bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
