Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yrkesutbildning - Yrsa - Yrsel - Ysander, Torsten - Ysane - Ysaye, Eugène - Ysby - Yser - Üsküb - Üsküdar - Ystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
743
Yr sa—Ystad
744
inst. i Norrköping och socialinst. i Stockholm,
Göteborg och Lund. Dessutom finnas ett stort
antal inst. och utbildningsanstalter för olika
områden, åtskilliga av dem förlagda till Stockholm,
t. ex. reklamskolor, målarskolor,
mannekängskolor, journalistskolor, språkinst. och teaterskolor.
Lärare och lärarinnor inom olika fack utbildas
vid skilda seminarier, ss. förskoleseminarier
(för barnträdgårdslärarinnor), handarbets- och
hushållsseminarier, väv- och
lanthushållssemina-rier samt små- och folkskoleseminarier.
Yrsa, en svensk sagodrottning på
Ynglinga-dynastiens tid, g. m. Adils, av dansk börd,
dotter till konung Helge av Skj oldungaätten. Med
sin fader hade hon i blodskam haft sonen Rolf
(Rolf Krake). I isländsk diktning nämnes hon
i Grottesången, där häntydan göres på Rolfs börd;
f. ö. är hon omtalad i ”Ynglingasagan” och hos
Saxo (”Ursa”).
Yrsel, dets. som svindel (se d. o.).
Y sa’nder, David Torsten,
religionshistoriker och teolog (f. 1893 10/s), teol. dr i Uppsala
1933, doc. i teologiska prenotioner och teologisk
encyklopedi s. å.,
kyrkoherde i Vänge-Läby
(Ärkestiftet) 1923,
föreståndare för
Fjell-stedtska skolan i
Uppsala 1930, domprost
i Göteborg 1935,
biskop över Visby stift
1936, över Linköpings
stift sedan 1947; e. o.
hovpredikant 1939,
ordf. i Allmänna
svenska prästfören.
1947. Y. har utg.
bl. a. predikosaml.
”1 Göteborgs
dom
kyrka” (1937) ”Från Visby Sancta Maria”
(1941) samt ”Vid domen och Blåkyrkan.
Meditationer” (1951).
Ysane, sn i s. v. Blekinge, Listers hd, på
Listerlandets jämna n. ö. kust vid
Pukaviks-bukten; 26,05 km2, 1,094 inv. 0955)- 1,766 har
åker. Kyrkan delvis av medeltida ursprung.
Ingår i Gammalstorps och Y. pastorat, Lunds stift,
Listers och Bräkne kontrakt. Tillhör
storkommunen Gammalstorp.
Ysaye [izai’], Eugène, belgisk violinist
(1858—1931), var 1886—97 violinprof. vid
kon-servatoriet i Bryssel, bildade där en högt
ansedd stråkkvartett och dirigerade de s. k.
Ysaye-konserterna. Y. var en av samtidens främsta
violinister.
Ysby, sn i Hallands län, Höks hd, ö. om
Laholm, vid Lagan; 37,18 km2, 834 inv. (1955).
Ligger huvudsakl. på den bördiga
Laholmsslät-ten. 1,918 har åker. I Lagan kraftverk vid
Karseforsen och Skogaby. Kyrkan, uppf. omkr.
1225, är möjl. Hallands äldsta tegelkyrka. Ingår
i Ränneslövs och Y. pastorat i Göteborgs stift,
Laholms kontrakt. Tillhör storkommunen
Rännes löv.
Yser [fr. utt. izä’r, flaml. éi’sar], flod i
fr. dep. Nord och belg. prov. Västflandern;
utmynnar i Nordsjön vid Nieuwpoort; längd 75
km. Y. är delvis kanaliserad (Yserkanalen).
Under i :a världskriget utkämpades vid Y:s nedre
lopp från mitten av okt. till mitten av nov. 1914
för båda de stridande parterna ytterst förlustrika
strider.
Üskü’b, se Skoplje.
Üsküda’r, asiatiska delen av Istanbul (se d. o.,
sp. 211).
Ystad, stad på Skånes sydkust i Malmöhus
län, på en här ganska smal kustslätt mellan
Söderslätt i v. och Österlen i ö.; 13,20 km2, efter
inkorporering 1955 av delar av öja,
Hede-skoga, St. Herrestads och St. Köpinge
församlingar. Stadsplanerat område c:a 3,50 km2, 13,472
inv. (1955)-
På platsen för nuv. Y. torde redan tidigt ett
fiskläge ha uppvuxit i skydd av Revhakens udde
och den lilla, nu osynliga Riseåns utlopp. Som
stad torde Y. dock ej ha funnits förrän i mitten
el. slutet av 1100-talet. Den väsentliga faktorn
i Y:s första uppblomstring torde ha varit det
rika sillfisket längs skånekusterna, men Y. blev
aldrig centralort för detta. Även sjöfarten torde
ha haft stor betydelse för Y. Redan omkr. 1200
uppfördes den betydande Mariakyrkan, och
under 1260-talet grundades det under senare
medeltiden så betydande franciskanklostret i Y. Under
1300-talet kom Hansan så småningom att nästan
helt behärska handeln i Y. Efter hand som
Hansans makt under 1400-talet minskades och
sillfisket under slutet av 1400-talet sinade, fick Y. en
starkare ställning. Y. härjades 1569 av
svenskarna under hertig Karl och erhöll under
Kristian IV :s tid verkliga befästningsvallar med tre
stora porttorn. Såväl under den sista danska
tiden som under början av den svenska utsattes
Y. ofta för krigsplundringar och bränder,
svårast 1644—45, 1659, 1676 och 1678. Som den
naturliga överfartsorten till Sveriges tyska
besittningar hade Y. vid denna tid betydligt
utvecklats. Y. var under några årtionden kring
1700 Skånes främsta hamn betr, den utrikes
trafiken. Till befolkningsnedgången 1915—38
bidrog bl. a. nedläggningen av Skivarps-banan 1919
och av Skånska dragonreg., en gång Europas
största kavallerireg., vilket endast delvis kunde
uppvägas av Södra skånska inf.-reg., som
förflyttades från Lund till Y. Även industrien gick
under denna tid, då sockerraffinaderiet och
to-baksfabriken efter koncernbildningar nedlades,
direkt tillbaka. Genom busslinjer, varav nu c:a 20
utgå från Y., har ställningen som
handelscent-rum för hela s. ö. Skåne kunnat utbyggas, och
även hamnen har betydligt utvidgats. Under
senare årtionden har Y. därjämte skapat sig en
ny ställning som sommar- och turiststad. 1927
byggdes ett modernt hotell, Ystads saltsjöbad.
Båtförbindelserna med Danmarks stora
turistcentrum Bornholm ha förbättrats.
Centrum i det gamla Y. är det medeltida
Stortorget, som prydes av O. Antonssons fontän
”Bäckahästen” och i v. upptages av det 1838—
40 i Karl Johans-stil ombyggda gamla rådhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
