Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zweig, Arnold - Zweig, Stefan - Zweigbergk, Otto - Zwickau - Zwinger - Zwingli, Huldrych (Ulrich)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
797
Zweig—Zwingli
798
Zweig [tsvaik], Arnold, tysk författare (f.
1887), av judisk börd. Han har skrivit ett stort
antal berättelser och romaner, bl. a. den
anti-militaristiska ”Der Streit um den Sergeanten
Grischa” (1927; sv. övers. 1930; dramatiserad
s. å.), skådespel, litterära och politiska essäer.
Zweig [tsvaik], Stefan, österrikisk
författare (1881—1942), av judisk börd. Under i:a
världskriget flyttade Z. som pacifist till Schweiz,
bosatte sig 1919 i Salzburg, där hans hem blev
ett intellektuellt centrum, emigrerade 1938,
sedan Österrike
införlivats med
Hitler-Tyskland, över
England till Brasilien, där
han efter några år
tills. m. sin maka
begick självmord. Z.
debuterade som lyriker
1901 och framträdde
också som dramatiker
samt roman- och
novellförfattare. Han
blev främst känd för
en rad kulturhistoriska
biografier; Z. var ej
historiker av facket,
och hans brist på källkritik blev påtalad. Av hans
stilistiskt och psykologiskt ofta fängslande
biografier märkas ”Drei Meister” (Balzac, Dickens,
Dostojevskij, 1920; sv. övers. 1944), ”Romain
Rolland” (1921), ”Drei Dichter ihres Lebens”
(Casanova, Stendhal, Tolstoj, 1928; sv. övers.
1947), ”Joseph Fouché” (1930; sv. övers, s. å.),
”Marie Antoinette” (1932; sv. övers. 1933).
”Triumph und Tragik des Erasmus von
Rotterdam” (1934; sv. övers. 1935), ”Castellio gegen
Calvin” (1936; sv. övers. ”Våld och rätt”, 1942),
”Amerigo, die Geschichte eines historischen
Irr-tumes” (1942; sv. övers. 1945) och ”Balzac”
(1946; sv. övers. 1947). Av hans övriga
produktion märkas ”Die Welt von gestern” (1942; sv.
övers. 1943), en självbiografisk skildring, och
”Zeit und Welt” (1943; sv. övers. 1944).
Zweigbergk [sve’jbärk], Otto Ferdinand
von, tidningsman (1863—1935). Han blev fil.
lic. i Uppsala 1889, var red. för tidningen
Småland i Jönköping 1894—96, varefter han inträdde
i Dagens Nyheter, där han sedermera verkade
först som andre red. och från 1898 till 1921 som
huvudred. 1899—1908 var han därjämte verkst.
dir. i Dagens Nyheters ab. 1915—19 var Z.
liberal led. av F. K. Utgången ur den radikala
Verdandikretsen i Uppsala, stred han under hela
sin publicistiska verksamhet för liberala
grundsatser. Genom sin glänsande stilkonst blev han en
märkesman inom svensk journalistik.
Zwickau [tsvi’kau], stad i Sachsen, Tyskland,
vid Zwickauer Mulde, 30 km v. s. v. om
Chem-nitz; 122,900 inv. (1946). Stadens båda gamla
kyrkor visa gotisk stil från medeltidens slut.
Marienkirche innehåller bl. a. bilder ur Jesu
liv av M. Wolgemut, Katharinenkirche en
altar-bild av L. Cranach d. ä. Det var i den sistn.,
som vederdöparen Thomas Münzer predikade
Rådhuset är från 1400-talet. Stenkolsgruvor och
industri.
Zwinger [tsvi’uar], se Dresden, sp. 10 jämte
bild 2 och 5 å pl.
Zwingli [tsvi’jjli], H u 1 d r y c h (U 1 r i c h),
Schweiz’ reformator (1484—1531), f. i
Toggen-burg. Z. studerade 1498 ff. vid Wiens univ.,
som då var ett av de få humanistiska, och 1502
—06 blev han under studier i Basel fullbildad
humanist. 1506 blev han magister och kyrkoherde
i Glarus. Som fältpräst följde han sina
Glarus-bor i två fälttåg mot
Frankrike i n. Italien.
Intrycken av
fältlivets fördärvbringande
verkningar kommo
honom sedan att
opponera mot
legotrupps-värvningen. 1516 blev
Z. kyrkoherde i
Ma-riæ Einsiedeln, en
berömd vallfartsort.
Fördjupat
bibelstudium och bekantskapen
med framstående
humanister (bl. a.
Erasmus) avlägsnade
ho
nom alltmer från skolastiken och från
katolicismens folkliga fromhetsformer. Hans anseende
växte, och 1518 kallades han till kyrkoherde
(Leutpriester) vid huvudkyrkan i Zürich; hans
ståndpunkt var då ännu den reformvänlige men
kyrkotrogne humanistens. Reformator blev Z.
först sedan Luther 1519 (disp. i Leipzig) och följ,
år öppet brutit med påvedömet. Svår sjukdom
(1519) förde Z. till personlig erfarenhet av
evangeliet som ett budskap om synd och nåd. Även
Luthers skrifter från senare tid fingo avsevärd
betydelse för utvecklingen av Z:s religiösa
uppfattning (t. ex. i fråga om rättfärdiggörelsen och
predestinationen), som dock alltid behöll sina
karakteristiska, framför allt av humanismen
betingade särdrag. Från politisk opposition (mot
militärförbund med påven) gick Z. vidare till angrepp
mot kyrkans lära och inrättningar. Vid hans
sida kämpade Leo Judæ. 1522 utgav Z. sin
första reformatoriska skrift (om kyrkans
faste-föreskrifter). I jan. 1523 hölls i Zürich en
religionsdisp., till vilken Z. uppställt 67 teser
(senare utg. under titeln ”Usslegen und Gründ
der Schlussreden”). Rådet påbjöd därefter, att
alla predikanter skulle predika evangelium, och
efter en ny disp. (okt. 1523) följde praktiska
kyrkoreformer: mässan, helgonbilder, orgelmusik,
processioner m. m. avskaffades. Därvid fingo
kantonens borgerliga myndigheter hand om de
kyrkliga angelägenheterna, men Z. stod som den
erkände ledaren både på det religiösa och det
politiska området (statskyrklig teokrati). Mot
radikala element inskred Z. med landsförvisning,
slutl. med dödsstraff. 1526 lade den schweiziska
förbundsförsamlingen stora bannet över Z. och
hans anhängare, men läget förbättrades åter, då
Bern (1528) och Basel (1529) anslöto sig till
Z. Hans försök att i ett politiskt förbund ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
