Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ädelstenar - Ädla lövträd - Äganderätt - Äganderättsbevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
859
Ädla lövträd—Äganderättsbevis
860
nell och krysoberyll, till fosfaten höra turkos
och apatit. Av silikat finnes en riklig mängd,
varav må nämnas beryll
(beryllium-aluminium-silikat). Av organiskt ursprung äro jet (gagat),
bärnsten, korall och pärlor.
Diamanten överträffar som ä. alla andra
mineral. Av k o r u n d (aluminiumoxid) uppträda de två
som ä. högt skattade varieteterna rubin och safir,
den förstn. röd, den senare blå. Av dessa
karakteristiska färger finnas många varieteter, vanligast kanske
de färglösa el. svagt färgade safirerna. Grön korund
kallas orientalisk smaragd, gul korund
orientalisk topas, violett korund orientalisk
ametist. Huvudfyndorten för korund är Burma
(Mogok), där den jämte spinell och turmalin
uppträder i kornig kalksten; även Siam (Bangkok) äger rika
fyndigheter. Ett viktigt ä.-mineral är beryll
(be-ryllium-aluminium-silikat), som uppträder i varieteterna
smaragd (grön), akvamarin (blågrön) och
ädelberyll (starkt varierande färgtoner). Till
ädelberyllerna höra h e 1 i o d o r (gul), m o r g a n i t
(röd) och g o s h e n i t (färglös). Rikaste fyndorten för
beryll är numera Colombia (Muzo). Av övriga
beryll-fyndorter må nämnas Ryssland (Tokovoja och
Mursinka), Tyrolen (Habachthal) och Brasilien (Minas
Geraes). Topas och turmalin äro båda
pneuma-tolytiska mineral, d. v. s. avsatta ur gasformiga
lösningar. Topasens färg är vanl. gul el. brun i olika
toner. Röd topas, ytterst sällsynt i naturen, kan
erhållas genom upphettning av den gula brasilianska
to-pasen. Topas förekommer i kontaktmetamorfoserade
bergarter (gnejser och graniter) ävensom i pegmatiter
(Uralbergen, Skottland, Sachsen, Cornwall, Ceylon,
Japan). Turmalinen visar kraftigare färgvariationer än
topasen: indigolit (blå), r u b e 1 1 i t (röd),
brasiliansk smaragd (grön), a k r o i t (färglös).
Starka färgväxlingar uppträda ofta inom en och samma
kristall. Fyndorter: Madagaskar, Ceylon, Burma
(al-luviala avlagringar), Brasilien, Nordamerika.
Beryllium-aluminatet krysoberyll (alexandrit) visar
spec. starka absorptionsfenomen (pleokroism),
varigenom färgen växlar med stenens belysning. Z i r k o n
(ZrSiCh) förekommer vanl. i gula till bruna nyanser
(hyacint). De färglösa zirkonerna komma
diamanten täml. nära i glans, varom också den färglösa
ceylon-zirkonens benämning maturadiamant vittnar.
Viktigaste fyndorterna för zirkon är Ceylon
(Saffra-gam), Australien (Queensland) och Siam. — Bland de
halvädla stenarna torde de otaliga varieteterna av
kvarts (SiOs) och opal (SiCh, nHsO) vara vanligast,
däribland bergkristall (färglös), ametist
(violett), röktopas (brun), madeiratopas
(vackert rödbrun), c i t r i n (gul), rosenkvarts (röd).
Opalgruppens ä.-mineral representera kemiskt
fast kiselsyre-gel med en vattenhalt, som varierar
mellan o och 34 °/o. Medelvattenhalten torde ligga vid
6 °/o. Man brukar skilja mellan ädelopal, e 1
d-o p a 1 och opal i vidare bemärkelse. Mest berömda
äro de australiska ädelopalerna med ofta förnämligt
färgspel i rött—grönt—blått. De högst skattade
eldopa-lerna ha klart topasgul el. gulröd färg. Äldsta fyndorten
är Mexico (Villa Seca). Av övriga opalvarieteter
märkas h y a 1 i t (glasopal, färglös), m j ö 1 kop al
(vit med svaga färgnyanser) och hydrofan
(smuts-vit el. svagt färgad). Bland övriga mera uppskattade
halv-ä. må nämnas turkos, malakit, 1 a s u
r-s t e n, granat och bärnsten. — Under
medeltiden var karbunkel en allmänbeteckning för röda
ä., främst rubin och granat.
De från naturen utvunna ä. representera vanl.
en råvara, för vilkens förädlande en ofta
tidsödande och kostsam bearbetning kräves. Denna
bearbetning avser huvudsakl. klyvning och
slip-ning. För ä., vilka ej äga särskilt god
klyvbarhet, sker delningen genom itusågning, under det
att stenar med goda s. k. genomgångar kunna
klyvas genom slag (t. ex. diamant, topas).
Slip-ni n g e n har till ändamål att ge stenen en
tilltalande form och att öka mängden av det
reflekterade ljuset, varigenom högre glans uppnås.
Olika slipningsformer.
I briljantsnitt (profil och översida), z rosensnitt (profil
och översida), 3 trappsnitt, 4 taffelsten (översida och
profil).
De mest betydande ä.-sliperierna i våra dagar
ligga i Amsterdam och Antwerpen samt i
Tyskland, Israel och U.S.A. — Bortsett från de
numera föråldrade slipformerna, bland vilka
taffel-stenarna synas ha varit mest i ropet
(dubbel-oktaeder med stympade spetsar, tjockare,
tjocksten, el. tunnare, tunn st en), kunna de
numera brukliga formerna sammanfattas i följ. 3
grupper: briljantsnitt, rosensnitt och fantasisnitt.
Briljantsnittet, omfattande 57 ytor, visar
på stenens översida en större yta, ”bordet”, i
8-faldig symmetri omgiven av 32 fasetter och på
undersidan 24 fasetter löpande ned i en spets.
Briljantsnittet kombineras ofta med s. k.
trappsnitt (med runt ”bordet” parallellt arrangerade
fasetter). Rosensnittet (”rosensten” el.
”rosetten”) visar en mångfald varieteter
(Antwerpen Rose, Rose recoupée), vilka gemensamt
äga fasettslipning utan ”bord” på översidan av
stenen, vilken undertill är plan. Det holländska
rosensnittet visar 24 3-kantiga fasetter, av vilka
6 bilda en övre krans (”kronan”) och de övriga
18 (”tvärfasetter”) en nedre. Av
fantasisnitt märkas sådana av kvadrat-,
rektangel-el. droppform.
Det stigande kravet på framför allt
färgade ä. har alstrat en numera synnerligen betydande
industri för syntetisk framställning av dylika
stenar.
Ädla lövträd, se Löväng.
Äganderätt (lat. iüs posside’ndi) brukar i
juridisk mening definieras som den i sig
oinskränkta rättsliga makten över en sak. Därmed
förstås, att ägaren har rätt att med andras
uteslutande förfoga över saken efter gottfinnande.
Inskränkningar i ä. förekomma emellertid på gr.
av lag el. sedvanerätt.
Liberalismens genombrott under mitten av
1800-talet gav den privata ä. dess största
innehåll genom att befria jordäganderätten från de
skrankor, som ännu kvarlevde från
föreställningarna om släktens ä. el. statens ”överäganderätt”.
Sedan dess har den angripits på olika fronter.
Även i ”borgerliga” stater har den offentliga
företagsamheten fått allt större betydelse.
Social- och näringslagstiftningen har alltmer
kring-skurit den enskildes rätt att fritt handha sin
egendom.
Äganderättsbevis, av inskrivningsdomare ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
