Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östen Magnusson (norsk kung) - Östen Haraldsson (norsk kung) - Österbitterna - Österbotten - Österby, Österbybruk - Österbygdens vattendomstol - Österbymo - Österdalen - Österfärnebo - Östergarn - Östergren, 1. Carl (Fjalar) - Östergren, 2. Olof - Östergötland - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östen (no. Eystein, Öystein), norska kungar.
1) Östen Magnusson (d. 1123), son till
konung Magnus Barfot, blev 1103 vid delning av
riket mellan Ö. och hans bröder konung i
Tröndelagen och synes ha åtnjutit popularitet.
2) Östen Haraldsson (d. 1157), konung
Harald Gilles son med en irländsk el. skotsk
kvinna, kom 1142 till Norge och togs till konung
strax därefter, underkuvade 1153 Orkneyöarna,
stödde Sigurd Mun i striden mot Inge Krokrygg
och dukade slutl. själv under i denna strid.
Österbitterna, f. d. kommun i Skaraborgs län,
Laske hd, i skogs- och jordbruksbygden n. om
Herrljunga; 25,88 km2, 450 inv. (1951). Ingår i
Bitterna församl.
Österbotten, fi. Pohjanmaa, landskap i mell.
och n. Finland, detta lands största landskap med
en areal av 122,188 km2. Ö. är uppdelat på 3
län, Vasa, Uleåborgs och Lapplands län. I fråga
om terrängförhållandena kan man i Ö. särskilja
två rätt olikartade områden, slättlandet vid
Bottniska viken, vartill ansluter sig en på sina
ställen (i Kvarken) rik skärgård, samt ett mycket
vidsträckt kuperat område i det inre av landet.
Det österbottniska slättlandet är bördigt och
välodlat, särsk. i s. och i älvdalarna. I ö. och n.
finnas stora skogrika ödemarker. — Jordbruket
är den viktigaste näringsgrenen. Stora kraftverk
ha efter 2:a världskriget utbyggts i Ule och
Kemi älvars vattensystem. — Ö. blev 1634
landshövdingdöme, först med Uleåborg, från 1688
med Vasa som residens. 1775 skedde en
uppdelning på 2 län. 1938 avskildes de nordligaste
delarna av Ö. till det då grundade Lapplands län.
Vid freden i Moskva 1940 och i
vapenstilleståndet 1944 avträddes av Ö. 1,638 km2 i Kuusamo
kommun till Sovjetunionen. — Se bild 5 och 7
å pl. vid Finland.
Österby, Österbybruk, brukssamhälle i
Films sn i n. Uppland, mellan några småsjöar
vid järnvägen Dannemora—Hargshamn; 1,669
inv. (1951). Här finnes järnbruk, med
elektrostålugnar, stålsmedja, valsverk m. m. Tillv. av
bl. a. rostfritt stål o. a. stållegeringar. Bruket,
som använder malmen från Dannemora, äges av
Fagersta bruks ab. Österby bruk anlades som
kronobruk, trol. redan av Gustav Vasa. I
släkten De Geers ägo 1643—1758 utvecklades
bruket med användande av inflyttade valloner till
ett av de största järnbruken. Vid Ö. finnes den
äldsta i Sverige bevarade vallonsmedjan.
Slottet uppfördes 1760—70 efter ritningar av J. E.
Rehn.
Österbygdens vattendomstol, se
Vattendomstol.
Österbymo, samhälle i Sunds sn i
Östergötland.
Österdalen, den n. om Elverum belägna delen
av Glommens n.—s. dal i Hedmark fylke, Norge.
C:a 50,000 inv. (1950).
Österfärnebo, kommun i Gävleborgs län,
Gästriklands ö. domsaga, huvudsakl. n. om den av
Dalälven genomflutna Färnebofjärden; 357,70
km2, 2,578 inv. (1955). Kommunens huvudort är
Österfärnebo (558 inv. 1951). 2,976 har åker.
I Ö. ligga Gysinge (se d. o.) bruk och Grönsinka
f. d. bruk. Kyrkan, av sten, byggd 1822.
Pastorat i Ärkestiftet, Gästriklands v. kontrakt.
Östergarn, sn på Gotland, på mell. Gotlands
östligaste udde; 23,29 km2, 522 inv. (1955).
Upptages av kalkstensplatåer samt en bördig dalslätt
söder om fiskeläget och hamnplatsen
Katthammarsvik. Badort. 560 har åker. Den gamla gården
Katthamra (tillh. släkten Hägg) är sedan 1951 i
Sv. turistfören:s ägo som vandrarhem. På
östligaste udden Herrviks fiskehamn. På ön
Östergarnsholm fyrplats. Kyrkan, av kalksten, är från
unggotisk tid (1230—50). Ingår i Ö:s, Ardre
och Gammelgarns pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet. Tillhör storkommunen Romakloster.
Östergren. 1) Carl Ludvig Ö., skald
(1842—81), med märket Fjalar, led. av Namnlösa
sällskapet (se d. o.), fil. dr och docent i
Uppsala 1869. Han utgav ”Dikter” (1871) och ”Nya
dikter” (1879), känslo- och stämningslyrik av
klar och sångbar ton.
2) Karl Olof Ö., den föreg:s son,
språkforskare (f. 1874 17/2), fil. dr och doc. i svenska
språket i Uppsala 1905; prof:s titel 1936. Ö.
har utg. flera arbeten i svensk stilistik men
hans stora vetenskapliga och praktiska insats är
”Nusvensk ordbok” (1915 ff.; 1955 hunnen in
på bokstaven T), som han med offentligt
understöd utarbetar, ett grundläggande arbete, näst
efter Svenska akad:s ordbok vår mest omfattande.
Synnerligen flitigt använd har hans lilla
handbok ”Våra vanligaste främmande ord” (1907,
31 :a uppl. 1954) blivit. Ö. var medutg. av tidskr.
Språk och stil och är sedan 1921 medutg. av dess
forts. ”Nysvenska studier”.
Östergötland, landskap i n. ö. Götaland,
mellan Vättern och Östersjön; 11,011,68 km2, 353,549
inv. (1955). Ö. omfattar Östergötlands län utom
Kvarsebo sn och tillhör Linköpings stift.
Geologi. En linje genom Ö., dragen från
Västervik till Vätterns n. ända, bildar gräns mellan
den östsvenska ådergnejsregionen i n. ö. och
den sydöstsvenska porfyr- och granitregionen i
s. v., i vilka regioner Ö:s prekambriska
berggrund ingår. I den förra regionen finnas
bergarter, som tillhöra urbergets äldsta del,
leptitformationen, uppbyggd av vulkaniska (lavor och
tuffer) och sedimentära bergarter (lerskiffrar,
gråvackor, kvartsiter och kalkstenar).
Ur jordartssynpunkt kan Ö. indelas i
4 större områden. 1) N. berg- och
moränområdet, omfattande ö. huvudsakl. n. om
Motalaström—Bråviken. Kalt berg upptager 20% av
landarealen, morän 45%, isälvsgrus mindre än
5%, sand 10%, lera 10% och myr 10%.
Områdets mera uppodlade delar äro bundna till en
smal zon med kambrisk sandsten el.
urkalkstenar. 2) Östgötaslätten i landskapets mell. del
upptages av 15% kalt berg, 20% morän, 10%
moränlera, 5% isälvsgrus, 10% sand, 35% lera
och 5% myr. De kambrosiluriska avlagringarna
i områdets v. del kännetecknas av hög lerhalt
utom betr. ortocerkalkstenen. Ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
